MAJGULL -uppförsbackar ger nerförsbackar!

Vårkänslor

2012-02-12T15:18:00.002+01:00

Idag blev det en löptur ut till Saltholmen tillsammans med Henrik. Vi var alldeles för varmt klädda båda två -oförberedda på att det var vårväder utomhus! Härligt att solen äntligen värmer. Vi mötte massor med folk ute -det verkade som att de flesta ville ta tillvara på de varma solstrålarna.

Det blev ingen bild på turen idag, bjuder istället på solnedgången över älven i tisdags kväll!

Kilometerhjälpen

2012-02-07T18:33:00.003+01:00

Är du trött på nyårslöften som inte infrias? Varför inte se till att 2012 blir året då du når dina träningsmål och samtidigt gör världen lite bättre? För att förena dessa två goda ting har vi (jag, Henrik, Maria och Rickard) startat Kilometerhjälpen. För varje kilometer träning som vi genomför under 2012 tänker vi skänka en krona till SOS Barnbyar. Vi hoppas att du vill göra detsamma!

Såhär fungerar det: Registrera din träning efter eget huvud (men gärna genom vår Kilometerhjälpen-grupp på funbeat.se). Du bestämmer självklart själv om du samlar dina kilometrar genom att promenera, springa, cykla, simma eller åka skidor. För varje kilometer du tränar, skänker du 1 krona till SOS Barnbyar. Det är upp till dig själv om du vill betala in dina kilometrar/kronor varje månad, varannan månad eller i slutet av året 2012. Pengarna betalar du enkelt in genom att surfa in på vår insamling hos SOS Barnbyar och trycka på knappen "Ge ditt bidrag".

Facile comme une crepe!

Bohusleden: Skatås - Angereds kyrka

2012-02-07T18:16:00.003+01:00

Okej, ligger visst lite efter med uppdateringen här på bloggen. Men viss latens får tolereras när livet går i 180 knyck.

Förra helgen blev det iallafall ett långpass längs Bohusleden. Faktiskt var detta en favorit i repris! Bohusleden är en riktigt fin led och trots närheten till stan känns det direkt som man är mitt ute i vildmarken. Denna gång fick vi njuta leden med snö och is -när vi tog oss upp över Getryggen kändes det nästan som att vi var i fjällen!

Vi startade vår tur i Skatås och tog oss via Kåsjön och Jonsered till Angered. Totalt mäter turen knappt 30K. Sist vi sprang turen lyckades vi tappa bort oss bara ett par kilometer från målet i Angered -så även denna gång!! Vi var, speciellt mot slutet, väldigt uppmärksamma på ledmarkeringar, men plötsligt stod vi ändå mitt i skogen utan minsta tillstymmelse till ledmarkering. Hur är det möjligt?! Något hade vi ändå lärt oss från förra gången vi gjorde misstaget, och vi hade därför en kompass i ryggan. Sista kilometrarna sprang vi därför på kompassen och snart var vi framme vid kyrkan i Angered! Dessutom hade vi ett jädra flyt med bussen som kom precis när vi bytt om till torra ombyteskläder. Succé!

WRT Sandsjöbacka Trail Hel- & Halvmarathon

2012-01-23T17:58:00.003+01:00

Har i helgen haft finbesök av Tässan som förärat västkusten med sin närvaro. Det var mycket uppskattat! Efter att Tässan bestämt sig och köpt sin tågbiljett, fick dock jag och Henrik nys om ett lopp som verkade väldigt kul; WRT Sandsjöbackaleden Hel- och Halvmarathon. Övertalningskampanjen påbörjades och snart var vi anmälda alla tre!

Lördag: Race day! Det blev en tidig lördagmorgon då klockan ringde strax före 06. Men jag hade inte riktigt rätt att klaga då Henrik gått hemifrån redan 05.15. Henrik som skulle köra helmaran startade i Kungsbacka, medan jag och Tässan körde halvmaran som startade i Kållered. Båda loppen gick i terräng, mestadels längs Sandsjöbackaleden, och halvmaran anslöt på helmarans bana så cirka 20K var gemensamma. I Kållered blev starten försenad med någon halvtimme, men vid 09 var vi iväg! Jag och Tässan tog det lugnt från första början och intog tidigt jumboplatsen. Vi njöt av vackra vyer och frostigt landskap. Efter ca 2K mötte vi en ensam tjej som stod och tvekade inför vägval. Tjejen, som hette Kristina, hängde sedan på oss resten av loppet och vi hann avverka rätt många samtalsämnen under våra timmar i skogen.

Från att ha varit uppehåll då vi startade, började snön sakta att falla. Snöfallet tilltog och efter ett par timmar snöade det rätt rejält. Förutom att det var lite svårt att se pga vind och snö så var det mest mysigt. Äntligen fick vi lite vinter!

Trion kämpade långsamt framåt via Torrekullaleden och Sandsjöbackaleden och sedan vidare genom Mölndal, Änggården och Safjället. Hejarop uppstod när Tässan slog sitt tidigare distansrekord på 15K. Efter dryga tre timmar påbörjade vi nedräkningen och det dröjde inte länge innan vi, efter totalt 24K, nådde målet vid Mölndalsvägen. Vi klämde snabbt varsin grillad korv, plockade upp våra goodiebags och satte fart mot Sportlife där dusch och bastu väntade.

Henrik trillade in i mål inte långt efter oss. Han hade som vanligt kört på lite mer och var rätt sliten med kramp i båda låren. Efter dusch och bastu drog vi in till stan och vilade benen på ett fik. Lördagskvällen blev väldigt lugn och det var många som somnade i soffan..

Trettonhelg i Hemsedal

2012-01-11T16:10:00.003+01:00

Äntligen fjällen och äntligen skidåkning! Våra goda vänner och dedikerade skidåkare Maria och Rickard körde upp från Malmö i onsdags. De fick äran att sova en natt i gästrummet på Höjden innan vi torsdag morgon packade bilen och drog till fjälls. Troligtvis slog vi något slags rekord då resan upp tog närmre 8-9 timmar.. Men vi hade så trevligt och så mycket att snacka om att vi glömde bort att fokusera på vägskyltar och snabba kisspauser. Fram kom vi iallafall och flyttade in i en mysig liten stuga ett par hundra meter ifrån liften.

Helgen bjöd faktiskt på överraskande bra skidåkning och dessutom en hel del sol! Det var lite tunt med snö i terrängen utanför pisterna, och skidorna fick smaka en del sten. På kalfjället var den mesta snön bortblåst så det blev inget turande. Tre skiddagar gick ändå snabbt och lätt att slå ihjäl, dessutom hann vi träna oss på 180's och hoppa i vallar. Det blev även en sväng på after-skin där vi lyxade till det med varsin Ringnes på fat à 68 NOK.. I övrigt höll vi hårt i pengarna under helgen!

Som alltid när vi träffar Maria och Rickard spånas det hejvilt på nya resor, äventyr och upptåg. Hemsedal-helgen verkar ha resulterat i ett välgörenhetsprojekt som förhoppningsvis lanseras inom kort. Stay tuned!

Gott Nytt År!

2012-01-10T15:51:00.013+01:00

Björneborg över julafton och därefter juldagar i Stockholm. Gött med några lediga dagar!

Nyårsafton inleddes med Sylvesterloppet: 10 km med start och mål på Heden. Vädret var toppen: solsken och temperatur runt nollan. För en gångs skull var jag hejaklack och Henrik sprang själv. Henrik gjorde en bra insats och sprang in på 38 minuter. Han såg glad ut efteråt:

Det nya året firade vi in på Stödbolls-maskerad i Majorna. Kanske bästa nyårsfesten någonsin?! Go stämning och bra drag! Nu kör vi 2012!

Året som gick #2011

2011-12-22T15:04:00.017+01:00

Januari
Året inleddes i goda vänners lag i Sälen. Skidåkning, sällskapsspel och häng framför brasan i stugan.

Sedan blev det ett skidmarathon i Mullsjö tillsammans med Henriks kusin Anders innan vi drog ner till St Anton!

Februari
Vi hade inte kunnat välja en bättre vecka att åka till Alperna! Det hade snöat rejält precis innan vi kom ner och under vår vecka bjöds på strålanade sol 8 dagar i rad = perfekta turmöjligheter! På plats i St Anton väntade de säsongande småbarnsföräldrarna Karin och Niklas, några av deras vänner samt mina föräldrar. Best of the best alltså: fantastisk skidåkning med en massa goa människor!

Februari bjöd också på en ultrahelg i Stockholm där vi fick lyssna på intressanta teorier av Timothy Noakes. Dessa idéer tog jag med mig och planterade hos diverse narkosläkare och andra idrotts- och medicinintresserade personer.

Mars
I mars blev 6-timmars premiär i Skövde! Banan mätte ca 1 km och där sprang vi runt - runt - runt i 6 timmar. Blev förvånad över hur pass roligt det faktiskt var! Jag hann ca 56K. Någon gång ska man väl lyckas klämma sig över 60K!

Veckan därpå fick vi finbesök från Malmö och vi gjorde en utflykt till Marstrand. Jag och Henrik började också en crawl-kurs i Triathlon Västs regi och numera regerar vi i simbassängen!

April
TEC! Årets stora mål! Tilltänkta löparpartnern Lisette hade dragit på sig en skada så jag och Henrik fick köra själva. Vi tog det lugnt, malde sakta på och hade trevligt längs banan. Efter 50 miles kände jag mig nöjd och prioriterade säng och kudde framför ytterligare kilometrar. Henrik kämpade vidare, men fick trots pepp från pacer Tomas vika ner sig efter 75 miles. Trots att vi inte nådde till de 100 miles vi hoppats på, var vi båda riktigt nöjda med våra insatser. 16 mil är alltså helt otroligt jäkla långt! Efter TEC kände jag mig mätt på löpning (och framför allt ultra) under ett par veckor. Nu har det lagt sig och jag börjar drömma om att ta revansch på 100 miles. Tyvärr passar TEC inte in i planering för 2012, så det får stå kvar på önskelistan.

I övrigt var april en fullspäckad månad! Vi hälsade på Rebecka i Glasgow och åkte till Barcelona med Maria. I Skottland fokuserade vi mest på att dricka öl på puben, cykla mountainbike och vandra, i Barcelona blev det mycket tapas, sangria och kultur.

Maj Valborg och maj inleddes i Malmö där vi hälsade på Maria och Rickard. Vi hann kolla in den vackra bokskogen och fira valborg i Pildammsparken.

Sedan tog jag en ny sväng upp till Stockholm för att vara med på Lisas möhippa. Vi lotsades runt i stan av en gammal SL-buss och roade oss med Fångarna på fortet, pole-dancing och andra upptåg.

Sedan var det dags för Göteborgsvarvet och en vecka senare Stockholm Marathon. Varvet sprang jag med nedsatt syn pga vagel (nu har jag lärt mig att det heter hordeolum) i ögonlocket. Var dock tacksam över snällare temperatur än förra året och tog mig runt på 1.49. SM gick däremot tungt, kanske satt Varvet kvar i benen. Blev också påmind om hur mycket mer folkfest och hur mycket roligare jag tycker Göteborgsvarvet är jämfört med SM. Där har stockholmarna en del att lära av göteborgarna!

Juni
En ny sväng till Stockholm för att gå på Lisa och Magnus bröllop! Vackert brudpar, strålande solsken och en grym fest!

Efter en vecka i huvudstaden hann jag hänga lite i Göteborg innan det var dags att åka till Norge!

Juli
Jag och Emelie drog till Hammerfest och jobbade dag och natt. Trots all övertid hann vi även lägga en hel det kilometrar i vandringskängorna på fjället!

Sedan var det dags för semester!

Augusti
Efter en sväng ut till Hamburgö drog jag, Henrik och Tomas tilL Gjendebu för att hälsa på Petter som jobbade som glaciärguide där. Återigen hade vi tur med vädret och bjöds på en vecka med solsken! Vi gjorde ett par riktigt fina dagsturer och plockade toppar! Veckan bjöd på vackra fjäll, glaciärturer och även riktiga utmaningar! Vi gav oss på en läbbig travers (via Store Knutholstind) där jag försökte krypa över det värsta partiet.. Vi överraskades av ett oväder och fick riktigt bråttom ner. Det blev ganska otäckt ett tag och vi var nog alla rätt skakis när vi andades ut över en öl nere i 'basecamp'.

Henrik och jag drog sedan vidare på mer Norge-semester. Först hälsade vi på Tove och Mika i Vang, sedan fortsatte vi till Bengt och Rebecka på Averöy.

Tillsamman med Tomas, Petter och Cissi blev det även en tur till svenska fjällen där vi gav oss på Vertex Fjällmarathon: 43 km och 1800 höjdmeter! Banan var riktigt utmanande och gick över fjäll, skog och leriga myrar. Bad i badtunna efter målgång var inte alls dumt!

September
2011-09-03: Bröllop! En helt fantastisk helg fylld med kärlek, goda vänner och familj! Det hela slutade lyckligt och vi båda sa JA. Och sedan levde vi lyckliga i alla våra dagar...

Först åkte vi på bröllopsresa till Korsika! Vi hyrde en liten bil och brände runt för att utforska Korsikas södra delar. Vi hade en skön vecka med god mat, bad, vandring, kultur och lite äventyr. Det kändes lite som att jag hade gift mig med en japan när Henrik konstant gick loss med kameran (smatter smatter smatter)...

Oktober
Henrik körde Femmans multisportrace. Jag tittade på och blev sugen på att vara med nästa år! Förutom en helg i Malmö för att gå på Marias födelsedagsfest blev oktober en rätt lugn månad. Vi vandrade i när-Göteborg på Vättlefjällsleden och Torrekullaleden. Hittade även en jädra massa svamp som numera ligger i vår frys!

November
I november försökte jag komma igång med distanslöpningen igen. Körde en streak-utmaning då jag sprang 20K 5 dagar i sträck, vilket gick helt okej. Största problemet mot slutet var att jag blev rätt uttråkad. Man behöver lite sällskap om man ska springa långt! Fick också till ett långpass då jag sprang till Kungsbacka -min nyinköpta iPhone ger helt klart nya möjligheter!

December
Julstök och den numera etablerade årliga traditionen: Luciamarathon i Bovallsstrand! I år fick vi sällskap av Lisette och Roger. Jag och Lisette körde helmaran, medan grabbarna nöjde sig med halva. Återigen fick vi äran att vinna våra respektive åldersklasser! Fördelen med smålopp! Jag var faktiskt ganska nöjd med min mara, kom i mål på 4.05 vilket är klart godkänt med tanke på den backiga banan. Kvällen avslutade vi på TanumStrand med julbord och julshow! Grym helg!

Det var 2011 i stora drag! Nu får vi se vad 2012 har att bjuda på!!

Come-back fast ändå inte

2011-12-22T14:06:00.002+01:00

Heelloo bloggen!

Det känns som ett bra tillfälle att göra come-back på träningsbloggen när jag just har blivit beordrad ett träningsuppehåll på 1 månad. Nu är jag här iallafall och vi får se hur långlivad jag blir på blogspot den här gången. Och hur det blir med uppehållet återstår att se- inom en knapp månad borde jag ju teoretiskt sett ha befogenhet att göra en mot-ordination.

Så -nu kör vi! Börjar med en resumé av året som gått!

Påsk= Skottland + Barcelona

2011-05-02T08:22:00.009+02:00

Post-Ultra

2011-04-13T20:08:00.002+02:00

Livet fortsätter även efter stora utmaningar. Jag hade stirrat mig så blind på datumet för TEC att jag inte reflekterat mycket över att livet faktiskt skulle fortsätta efteråt. Men det gjorde det förstås. Äntrade Ortopeden på Mölndal i måndags morse på stela ben och fick mycket cred för mina 8 mil. Igår (tisdags- 3 dagar efter TEC) hade den värsta stelheten i låren släppt och jag har sedan dess kunnat gå normalt och utan att halta. Har däremot kvar cirka fyra blånaglar, vilket gör skovalet till en utmaning.

Har varit mycket trött under veckan, tror det beror på flera nätters dålig sömn. Före tävlingen sov jag dåligt pga nervositet och efter tävlingen pga onda ben. Men inatt har jag sovit riktigt gott och börjar känna mig mer som mig själv. Har lyckats genomföra lite alternativ träning, igår simning och idag styrketräning. Kände mig som en riktig sjukgymnast idag på gymmet när jag tränade rotatorkuffen. Det är kul med ortopedi! Trots det har jag haft problem med pluggmotivation den här veckan.. Kanske beror på det hägrande påsklovet... På fredag bär det av mot Skottland för nya äventyr!

100 miles blev 50 resp. 75

2011-04-10T13:41:00.008+02:00

..och vi är fantastiskt nöjda!

Strax före 10 var vi på plats vid starten i Ensta Krog. Vi hämtade nummerlappar och organiserade det sista i vår packning som vi hade vid varvning. Kl 10 gick starten och vi lyckönskades av fyrverkerier längs den första stigen. Härligt vilken fin stämning det var! Med lätta ben satte vi av ner mot Rönningesjön. Vi fick hålla igen i början för att inte förta oss och springa för fort. Hittade en ganska jämn och låg fart och vi lunkade på. Vädret var väl helt okej- uppehåll men ganska rejält med vind.

Vid varje varvning försökte vi fylla på så gott vi kunde med mat och dricka. Min mage, som alltid brukar hålla sig i schack, började krångla nästan från start och den ville inte bli bättre. Fick med jämna mellanrum slänga mig ut i skogen/ in på någon toalett och hade nästan hela vägen mer eller mindre magvärk.

Varven rullade på och vi hade ett fantastiskt stöd av familjen som dök upp allt mellan en och fyra gånger per varv. De hade alla möjliga metoder för att distrahera oss från tröttheten, som att spela Eye of the Tiger på högsta volym och gömma sig bakom träd/stugor och hoppa fram och skrämmas. Några timmar in i loppet hade de även varit hemma och hämtat vurvozuelor som de blåste i för fulla muggar. Det hördes långa vägar vill jag lova!!

Det fanns inte riktigt så mycket mat i energidepån som vi trott, så efter 6 varv bad vi mamma att åka via McDonalds och köpa hamburgare till oss inför nästa varvning. Det var gott vill jag lova! Med förnyade krafter gav vi oss ut på den åttonde milen och nu började det skymma. Jag hade under någon timmes tid funderat på att kliva av (som i TEC innebär att byta klass) vid 50 miles och under mitt åttonde varv bestämde jag att det fick bli så. Jag kände mig sliten, less på magvärk men framför allt fantastiskt nöjd med det jag åstadkommit! Klockade in 50 miles på drygt 10 timmar, en tid som jag tror räcker för seedning till Comrades om man skulle bli sugen..

Henrik hade dock krafter kvar så han satte på sig pannlampa och drog iväg ensam. Jag hann hem och ta en dusch och åkte sedan tillbaka till Ensta Krog med en matlåda lasagne som Henrik fick vid nästa varvning. Efter 10 mil fick Henrik sällskap av pacer Tomas och jag och mamma åkte hem för att sova. Jag ställde min klocka på 05.30 för att vara beredd att gå upp och pacea Henrik på hans sista varv. Men klockan 03 plingade det på dörren och där stod Henrik. Efter två varv med Tomas kände Henrik att han gett allt han hade. Det räckte 75 miles (12 mil), vilket i sig är en ofattbar distans att springa!

Sammanfattningsvis är vi grymt nöjda med våra insatser! Vi kämpade väl och det räcker för oss. 100 miles är en sjukt lång sträcka att springa och vi har fått lite mer insikt i vad det innebär och hur man ska lägga upp loppet. Får vi återhämta oss lite och suga på karamellen så kan det väl hända att vi en vacker dag gör ett nytt försök på 100 miles!

Vill också tacka alla våra supporters som var på plats igår: Elisabeth, Thomas, Fredrik, Lisa, Katarina, Anders och Tomas! En stor eloge till er- ni har jobbat precis lika bra som vi!! Tack också sms-marodören Lisette och alla andra som tänkte på oss igår! Ni hjälpte oss framåt!

Dan före dopparedan!

2011-04-08T12:40:00.002+02:00

Om ett dygn är vi i rörelse! Om 21 timmar går starten i Ensta Krog! Börjar bli lite smånervös, men ser fram emot att få utmana mig själv. Har dagen till ära tagit ledigt idag, sovit ut och packat i lugn och ro. Väskan är fullproppad med löparkläder och -tillbehör. "Civila kläder" i form av rena underkläder och ett linne ligger i ett ytterfack. Man behöver ju inte så mycket vanliga kläder när planen för helgen består av löpning och åter löpning...

Snart drar vi ut till Landvetter och flyger till Arlanda. Ikväll laddar och peppar vi med föräldrarna i Täby. Till efterrätt har vi önskat oss ostkaka- ultralegenden Rune Larssons favorit före långlopp- man får ta till alla medel man kan. Nu kör vi!

4 dagar kvar...

2011-04-05T22:44:00.002+02:00

...snart är helgen 9-10 april här, ett datum som har funnit i mitt huvud i många månader länge nu. När det väl börjar närma sig så är det alltid lätt att tänka att man kunde ha tränat mer. Och visst kunde man väl ha gjort det. Känner ändå att jag just nu är bättre förberedd för TEC än jag någonsin har varit tidigare. Har sprungit fler mil i mars månad än jag har sprungit någon månad tidigare. Jag fokuserar på de mil jag faktiskt har sprungit, istället för dem jag kunde ha sprungit.

Klockan 10.00 på lördag går starten. Jag och Henrik kör som ett team, då vår vapendragare Lisette tyvärr är skadad. Vi kör all in och satsar på att springa 100 miles. Vi har diskuterat om vi borde ha anmält oss på en kortare distans, men varför göra något som man tror att man klarar? Är det inte mer spännande att satsa högt och se hur långt man kommer? Det tycker vi iallafall. Därför kör vi all in och ser hur långt det bär. För att citera TEC's tävlingsledare: "We don't do it because it's easy; we do it because it's hard."

Nedräkning: 1 vecka kvar till TEC

2011-04-02T11:10:00.003+02:00

Kilian Jornet Burgada, grym ultralöpare, uttrycker sig såhär:
"På startlinjen har vi alla två ben och ett hjärta. Vi har alla samma chans. Om du är motiverad kan du flytta fram din mentala gräns. Smärtan, illamåendet och tröttheten kommer alltid, men det är sinnet och tankarna -den mentala styrkan- som avgör vad du klarar."

Årets första vårhelg!

2011-03-20T14:37:00.005+01:00

Äntligen! Äntligen sol, värme och fågelkvitter! Äntligen vår! Efter fredagens bakslag på väderfronten (läs: snöslask) visade sig Göteborg från en helt annan sida i lördags. Vi hade fått finbesök från Malmö och drog ut i skärgården tillsammans med Maria och Rickard. Efter lite otur med planering och skärgårdsbåtar hamnade vi på Marstrand, vilket inte var helt fel. Vi åkte över med färjan och gick en promenad runt ön på klipporna. Vi hittade en schysst lunchspot i solen där vi satte oss och njöt av medhavda smörgåsar och kaffe. Macklunch är livet!

Under helgen har det diskuterats mycket skidåkning, äventyr och resor. Vem det var som kläckte idén att cykla tvärs över USA minns jag inte, men med lite planering ska det väl inte vara ett omöjligt att genomföra. Det finns iallafall fyra personer som är mycket sugna på spendera tre månader i väst på två hjul, vad sägs om sommaren 2013?!

Träningsmara

2011-03-18T15:28:00.002+01:00

Är precis nyduschad och -äten efter att ha startat dagen med att riva av en mara! När jag vaknade imorse låg det snö på marken och himlen var jämngrå. Löpsuget var inte det starkaste direkt. Men eftersom jag "flexat ut" från dagens undervisning så tyckte jag att jag åtminstone fick göra ett försök på ett rejält långpass. Hade tänkt tanken att försöka få ihop en mara, men var ganska osäker på om jag skulle palla att göra detta själv- både på grund av slitna ben och att jag kan bli rätt uttråkad av att springa långt ensam.

Förberedde mig iallafall för långpass: packade lite nötcreme i fickorna, fyllde vätskebältet med vatten och smorde in diverse potentiella skavställen med vaselin. Kom iväg strax efter 09 och hade inte bestämt vart jag skulle springa. Började ut mot Sisjön och fortsatte sedan över Mölndal till Liseberg och ut mot Skatås. Pga vädret körde jag i icebugs idag, men på många cykelbanor var det barmark och jag fick lite ont i fötterna av dubbarna. Kom på att jag kunde svänga in till Skatås och köra ett varv på 8:an. Sagt och gjort! Efter ett varv på 8:an så stod min Garmin på ca 30K. Tyckte det var dags för en paus så jag gick in på Skatås café och hittade ett prisvärt erbjudande: 2 pannkakor med sylt/grädde och en kopp kaffe för 40 spänn. Perfekt! Mumsade i mig detta och fortsatte sen min löptur. Nu styrde jag kosan in mot stan. Precis när jag nådde Marklandsgatan tickade klockan över 42,2km så då var jag nöjd och tog bussen sista vägen hem.

Gött att få till ett rejält långpass såhär i början av helgen! Nu får vi se om det blir någon mer löpning i helgen, vi får nämligen besök av Maria och Rickard. Vad vi hittar på för äventyr får vi se! Mitt förslag om att göra utepremiär på klätterklippan känns avlägset idag när hela stan är täckt av snö. Ha en trevlig helg allihop!

Fastedygn

2011-03-16T18:58:00.003+01:00

Idag tog jag första löpstegen sedan helgens 6-timmars. Det blev en milslång runda som avslutades i Ruddalen för att kolla in isläget. Fortfarande ligger det en del is på sina ställen, men vad härligt det var att springa ett par meter i skogen! Cykelbanor i all ära, men jag föredrar faktiskt skogen!

Efter tips från Colting testar jag och Henrik just nu att fasta ett dygn: från klockan 12 idag till 12 imorgon. Poängen är väl att effektivisera fettförbränningen och att minska sockersuget. Får återkomma om jag får några revolutionerande uppenbarelser!

Återhämtning

2011-03-14T18:17:00.003+01:00

Minst lika viktigt som själva träningen är ju vilan. Det är lätt att glömma bort ibland. Just nu blir jag påmind att det är läge att ta det lugnt av mina lårmuskler. Något stela gör de sig påminda- framför allt när jag går nedför trappor. Tycker dock att återhämtningen går rätt fort och jag hoppas på att benen ska vara sugna på ett löppass redan imorgon.

Medan jag vilar tillbaka krafterna så har jag hunnit börja förbereda mig så smått inför TEC. Har lappat ihop min löparrygga och köpt två par nya kompressionsstrumpor. Henrik verkar ha taggat till efter att ha märkt att hans knä höll för åtminstone 60K och han köpte en sig en egen löparrygga på stan igår. En osprey talon 5,5l blev det. Några detaljer till och sen är vi redo- åtminstone utrustningsmässigt sett! :)

Ikväll är det dags att gnugga geniknölarna på Majornas pubquiz. Easy peasy, lemonsqueasy!

Skövde 6-timmars

2011-03-12T21:39:00.003+01:00

Efter en skön uppladdning med en fredagkväll hemma hos Christina och Jens där vi bjöds på årets första grillade hamburgare, finalen i På Spåret och sällskapsspel så kastade vi oss i säng runt midnatt för att få ett par timmars sömn. Lördagen började tidigt, men vi hade förberett så gott vi kunde genom att lägga fram kläder och ladda kaffebryggaren. Strax efter 07 satte vi oss i bilen och styrde mot Skövde.

Vi var framme i Skövde med gott om tid för sista fix och förberedelser. Klockan 10 small startskottet: vi var inte alls beredda utan stack iväg som en skock yra höns och tjattrade högt. Själv stod jag och snackade med Lisette, hade inte startat klockan och hade ryggen mot löpriktningen. I vilket fall som helst stack vi såklart iväg när skottet small och jag hängde på Lisette "Gasellen" Lundström. Då gick det undan. Tror vi snittade 5.35-5.40 de första 15K. Sedan ville jag dra ner tempot något, så jag släppte iväg Lísette. Pluggade i lurarna till min ipod och fick istället underhålla mig med musik. Lunkade på i ett tempo som blev något långsammare ju längre in i loppet jag kom. Passerade halvmaran på nästan precis 2h, helmaran på cirka 4:15. Stoppade i mig dricka och lite sötsaker vart eftersom, tryckte också en varmkorv med bröd efter 40K. Hade inga problem alls med mage eller annat, utan det var bara att köra. Blev väldigt nöjd när jag såg att jag förmodligen skulle klara mitt mål på 55K!

När klockan slog 16:00 sköts ytterligare två skott av och vi fick alla stanna precis där vi var. Funktionärerna gick sedan runt med ett hjul och mätte och antecknade hur långt vi kommit. Min garmin stod på drygt 57K, men officiellt blev distansen 56261m. Både Henrik och Lisette kämpade på bra och klarade sig över 60K, härligt jobbat!

Nu sitter jag i soffan med stela ben, men hoppas förstås på en hyfsat snabb återhämtning. Jag får tacka alla medverkande i Skövde för en jättekul dag, jag kommer gärna tillbaka!

Grattis kvinna!

2011-03-08T21:36:00.008+01:00

Det genomgående temat för den här bloggen har sedan årsskiftet uppenbarligen blivit: dålig kontinuitet i uppdateringen! Inte för att jag ska skylla på något, eftersom den här bloggen finns till bara för att jag tycker den är rolig, men livet är rätt maxat numera. Har dock lättat något i mitt fullspäckade schema sedan jag och Sofi bestämt oss för att hoppa av franskakursen. Sedan dess (två veckor sedan) känner jag att jag har tid att löpträna som jag vill (och bör) inför TEC. Har fått till två mängdmässigt bra veckor, samt även dragit upp tempot en del- vilket dock mestadels antagligen beror på att barmarken blir alltmer utbredd. Känns iallafall bra att jag börjar hitta tillbaka till löpningen igen.

Närmast i tiden nu ligger ett par dagars vila inför 6-timmars i Skövde. Benen börjar kännas lite tunga efter de senaste två veckorna. Ska bli gött att på lördag få ett rejält långpass i kroppen, och förstås roligt att träffa bland andra löparpartner Lisette!

Idag är det internationella kvinnodagen, har firat detta och semmeldagen med tjejmiddag. Vilka fina vänner jag har!

Back to back -mini

2011-02-13T12:41:00.002+01:00

En helg i löpningens tecken! Uppmuntrades till löpning både igår och idag med strålande solsken- det gör det faktiskt lite lättare och roligare att komma iväg. Igår blev det en tour de Hisingen tillsammans med Henrik, vi fick ihop drygt 25K totalt. Vi höll bra fart i början, men mot slutet tröttnade jag -speciellt när vi skulle tillbaka över Älvsborgsbron.. Den är seg! Såg dessutom på min Garmin att i princip lutar de sista 4K hem konstant uppåt- inte undra på att tempot sjunker då... Härligt var det iallafall ute, tyvärr fick däremot Henrik återigen problem med ett gammalt löparknä. Det kommr verkligen som ett brev på posten. Idag fick jag därför sticka ut själv och kuta. Började med att halka efter bara ett par hundra meter och slog i armbågen rejält. Blev sugen på att skita i passet och vända hem, men bestämde mig för att bita ihop och köra den tänkta rundan på 15K. Tempot blev dock rätt lågt, men jag tog mig runt.

Har börjat tänka en hel del på TEC och hur jag på bästa sätt kan förbereda mig inför alla dessa kilometrar... Istället för att oroa mig för mycket om jag tagit mig vatten över huvudet, tänker jag nu förbättra mina förutsättningar att ro detta i hamn. Jag tänker satsa hårt för att ta mig hela vägen i mål! Måste få ihop en hel del mil innan dess, och ett par längre långpass. Och så måste jag planera inför själva tävlingen- ragga pacers bland annat. Bara att sätta igång!

St Anton

2011-02-07T21:07:00.009+01:00

Vilken vecka! En bild säger ju som bekant mer än tusen ord, så här kommer några utvalda foton! Tack alla ni som gjorde veckan precis såhär bra:

Det går i ett...

2011-01-27T21:40:00.003+01:00

Jeesus, vilken vecka! Schemat har minst sagt varit fullspäckat och då blir det en utmaning att klämma in tid för träning. I tisdags hängde jag på låset på gymmet när de öppnade halv sju. Ett helt okej alternativ, men jag blir rätt sliten av att kliva upp vid 05 och sedan köra på i 170 innan man stupar i säng på kvällen. Tror istället jag börja satsa på transportlöpning, bara jag kan hitta cykelbanan ut till Östra Sjukhuset..

Imorgon ska de småländska kullarna vi skidade på i söndags bytas mot häftigare berg och skidor utan lös häl. Det blir grejer det!

Stråkenloppet

2011-01-24T18:08:00.005+01:00

Igår var det dags för skidmarathon: Stråkenloppet i Mullsjö. Jag och Henrik utmanade än en gång Anders, som inte behövde någon övertalning för att anta utmaningen. Sagt och gjort, vi drog till Småland med nyvallade skidor. Vi hoppade på att slippa de plusgrader som gett upphov till diverse svordomar de senaste gångerna vi varit ute och kört längd. Den här gången hade vi faktiskt tur och när vi svängde in på parkeringen i Mullsjö så visade termometern på ett par minusgrader. Perfekt!

Eftersom jag inte alltid är så välplanerad så fixades skidorna in i det sista. Kändes lite oproffsigt att stå med vallaburken i högsta hugg med cirka en minut kvar till startskottet, men så är jag väl inte så himla proffsig heller. Som tur var hann jag iallafall få på mig skidorna innan det small. I början var det rätt trångt och stökigt, jag fattade inte riktigt var själva startlinjen var så slog kanske igång GPS-klockan lite sent.

Banan bjöd på en hel del stakning- där märkte jag att jag plockade metrar på de andra skidåkarna runt omkring mig. Vi fick också många fina utförslöpor och jag bara njöt där jag susade fram i solskenet! Att de dessutom plockade fram kola och chokladbollar i vätskedepåerna gjorde min dag- jag älskar när folk bjuder mig på godis! ;) Tyckte jag höll ett hyfsat tempo och såg att jag nog skulle komma in på ca 3:30. Fick en fin avslutning i loppet då jag fick en riktigt schysst spurtduell mot en annan tjej, den varade från ca 40K och hela vägen in i mål. Det var nästan så att jag sträckte fram ena foten över mållinjen för att slå henne, kändes som att vi slogs om decimetrar. I resultatlistan fick jag två tiondelar tillgodo på henne, gött!! :)

Henrik och Anders kämpade också väl. Henrik hade bra flyt och klarade sig runt under 3 timmar! Anders skyllde på dålig förträning, men slog ändå mig med cirka 5 minuter. Tror att det blir revansch nästa år- nu har vi ju kört det här upplägget två år i rad och det är därmed en etablerad tradition!

Bröllopsplaner

2011-01-22T21:31:00.003+01:00

Lite dålig kontinuitet i bloggandet här. Det är helt enkelt mycket att göra. Kirurgikursen har dragit igång med besked. Långa dagar på sjukhuset följs av timmar med näsan över böckerna. Därutöver ska man hinna med jourer på akuten, en franskakurs och förstås även angenämenheter som att träna och vara social. Är också anmäld till en crawlkurs men hur det blir med det har jag inte bestämt ännu. Har väl två dagar på mig innan jag måste fatta ett beslut i den frågan.

Igår förlades iallafall fredagsmyyyset till Hamburgö där vi bjöd oss själva på tacos och lösgodis. En kombo som aldrig blir tråkig. Idag har vi varit ute på Tanumstrand och diskuterat bröllopsfest. Ett mycket trevligt fixande! Ser fram emot en fantastisk fest den 3e september!

Imorgon blir det (enligt nyinstiftad tradition) skidmarathon tillsammans med Henriks kusin Anders. Denna gång i Mullsjö. Benen har vilat i två dagar och glykogendepåerna är fyllda med tacos. Bring it on!

2010- ett händelserikt år

2011-01-08T10:47:00.023+01:00

Januari
Året inleddes, som så ofta eftersom höstterminen slutar i början av januari, med tentaplugg: denna gång infektionslära. Något som säkert hjälpte motivationen var vetskapen att nästa salstenta inte skulle äga rum förrän nio månader senare.. Efter avklarad tenta lyckades jag och några andra av nykomlingarna i klassen få två veckor ledigt genom att tillgodoräkna oss en kort 2-veckorskurs. Under dessa veckor hängde jag ute i stugan, klättrade och njöt av riktig ledighet!

I slutet av januari fick vi besök av Henriks kusin Anders och åkte skidmarathon i Ulricehamn: Västgötaloppet:

Februari
Februari var för min del en månad som spenderades i Göteborg, mestadels på en medicinavdelning på Mölndals sjukhus. Hann även med att se Jaqee på NEF, vilket var grymt!

Mars
I mars var det också konsertdags: Kent på Lisebergshallen, vilket var en helt magisk kväll! Dagen efter sprang vi Seedningloppet inför Göteborgsvarvet, 10.5km och jag tog mig in strax under 50 minuter, vilket jag var mycket nöjd med!

I slutet av mars tog vi färjan från Göteborgs hamn och gled av i Frederikshavn, därifrån sträckkörde vi (mer eller mindre) ner till Geneve där vi plockade på Tomas, Håkan och Petter på flygplatsen: det var dags för vårens stora äventyr: Haute Route! Jag hade nojjat en hel del inför denna skidtur och var orolig att jag inte skulle orka med. Men orken hängde med, vi hade vädret på vår sida och framför allt var vi ju ett grymt bra gäng! Vi fick en helt fantastisk vecka tillsammans uppe bland bergen!

April
På hemmaplan fortsatte plugget, men i sista veckan i april var det dags för nya äventyr: jag och min nyfunna vän Emelie drog ner till Pyrenéerna för en veckas vandring. Vi kryssade fram och tillbaka över fransk-spanskagränsen, lagade mat på stormkök och tältade på blåsiga bergstoppar. Mellan alla bergspass och fjällkor så hann vi även med ett och annat glas franskt rödvin.

Maj
När jag kom tillbaka från Pyrenéerna firade jag och Henrik (några dagar försent) 5 år tillsammans. Vi bestämde också att det var dags att jag även på pappret får tillgång till halva hans lön, så vi fixade ringar och började planera ett bröllop.

I maj sprangs även Lidingö Ultra 50K: jag och Lisette snackade oss runt banan och hade en fantastiskt rolig dag tillsammans i löparspåret, ivrigt påhejade av Henrik och mamma.

Två veckor senare var det dags för Göteborgsvarvet, en otroligt varm dag. För min del var loppet till 80% enbart plågsamt, men Henrik sprang på bra. Sedan var terminen slut, vi firade med en helg på Hamburgö med kajakpaddling och tapasfest med vännerna i Göteborg. Sedan flög jag till Jakarta.

Juni
Min månad i Banda Aceh var minst sagt omvälvande. Jag var med på förlossningar och flera olika operationer, fick bland annat assistera kejsarsnitt! Fick ta en del skit, men hade också bra upplevelser och lärde mig mycket.

Hur som helst var det ganska skönt när praktikperioden var slut och jag åkte till Pulau Weh där jag gick en kurs för att ta dykcertifikat. Det var väldigt skönt att inte vara den enda vita personen och att inte bli utstirrad vad jag än tog mig för. Efter en vecka med dykning lämnade jag Aceh och drog till djungeln för att leta orangutanger.

Juli
I början av juli stod jag på flygplatsen i Jakarta och väntade på Henrik. Jag var otroligt glad att få sällskap på den återstående månaden av min resa! Vi började med att slappa på Bali där vi försökte lära oss surfa och jag njöt över att återigen kunna springa och få dricka ett glas vin eller en öl! Ganska snart drog vi vidare till Lombok för att klättra på vulkan. Vi hade tur och hamnade i en grupp med mycket trevliga tjecker och kanadensare. Tillsammans med ett par bärare vandrade vi upp och ner på Mt. Rinjani- 3726 möh. Toppbestigningen gjordes i klassisk mittinattenstil- för att få se soluppgången från toppen.

När vi slitit ut oss på vulkanen, chillade vi några dagar på paradisön Gili Air. Sedan tog vi en båttur via Komodo Island till Flores. Därifrån tillbaka till Bali, hängde i Ubud och sedan på stranden vid Nusa Lembongan. Jag blev biten av dykningen och fick mäktiga upplevelser under vattnet i form av manta rays, mola-mola och revhaj! Vi träffade massa trevliga människor och fick många fina minnen!

Augusti
En dag hann jag vara hemma i lägenheten i Göteborg för att packa om väskorna innan Katarina plockade upp mig och vi styrde kosan mot Tingvoll i Norge. Där var det dags att jobba ihop alla pengar som spenderats på sistone. Vi fick jobba som sjuksköterskor, vilket vi förstås tycker att vi klarade av med bravur! Hann också med en och annan tur på fjällen mellan arbetspassen.

September
September blev en månad hemma i Göteborg- åh så skönt! Vi hälsade på på Tanum Strand för att planera ev. bröllopsfest där. I övrigt var det vardag iform av träning, praktik och tentaplugg som gällde.

Oktober
I mitten av oktober drog jag och Henrik ner till Gardasjön för att springa marathon. Ett otroligt vackert lopp! Förutom att springa hade vi semester iform av mountainbikecykling, god mat och sightseeing- bland annat i vackra Verona.

November
En lugn månad i Göteborg, med helgutflykter till Stockholm och Björneborg.

December
I december planerade jag och Emelie möhippa för Tove: hon överraskades på en föreläsning och därefter var det full rulle. Två veckor senare blev Tove och Mika fruar!

I december sprang vi också tillsammans med Lisete Luciamarathon i Bovallstrand. Ett mysigt lopp med få deltagare (vilket visade sig ha fördelen att man kan hamna på pallen) i snön/halkan. Henrik fick ont i knät och tvingades bryta efter drygt 30K, men jag och Lisette tog oss i mål. Resten av helgen hängde vi i stugan på Hamburgö och snackade, spelade spel och njöt av finväder.

Efter julfirande i Täby med tjocka släkten blev nyårsfirande med vännerna i Sälen. Vi fick med oss Katarina, Anders, Håkan och Tomas. Förutom att bränna pist i Sälen hann vi med en tur till Trysil, att testa telemark och köra längd. Och att fira in det nya året förstås!

GOTT NYTT ÅR!!!

Vi drar till fjällen!

2010-12-28T22:48:00.002+01:00

Imorgon bitti drar vi norrut (nja, iallafall en liten bit norrut) i jakt på fjällen. För att vara helt korrekt tror jag dock att jag hört att Sälen inte får kallas fjäll längre pga att där inte längre finns något kalfjäll för att trädgränsen krupit uppåt. I vilket fall som helst så drar vi till Sälen imorgon. Där är planen skidåkning, rödvin och spelkvällar. Känns som ett bra sätt att avsluta 2010 och välkomna 2011.

Gott nytt år!

God jul & gott nytt år...

2010-12-26T19:54:00.001+01:00

...önskar tomtenissen!

Selamat hari natal!

2010-12-25T16:31:00.003+01:00

Dvs: God jul!

Efter slutspurt i skola, på jobb och på alla övriga plan i livet är jag nu i mål och får äntligen vara lite ledig. Ser fram emot några oplanerade dagar där jag inte tänker göra annat än vad som faller mig in. Stannar hos föräldrarna ett par dagar innan det är dags att bege sig mot fjällen för lite skidåkning.

Julafton har kommit och gått: vi umgicks med släkten och åt som om vi var rädda att aldrig få se mat igen. Roligt att hänga med släktingarna- bara synd att det sker alldeles för sällan. Innan julfirande hann även jag, pappa och Henrik ut på Arninge golfbana där vi drog av ett par kilometer i skidspåret. Den jämna, hårda slutspurten förlorade jag tyvärr då jag fälldes på parkeringsplatsen. Henrik tog därmed hem segern och jag tar med mig läxan att skaffa längre stavar som underlättar försök att sätta krokben för motståndare.

Time out

2010-12-16T16:14:00.004+01:00

Har en liten time out vad gäller bloggande, och denna vecka även vad gäller träning. Känner mig lite låg på motivation, plus att det har varit fullt upp med jobb, plugg och julfix. Schemat ser väl ut ungefär som vanligt, men jag känner mig tröttare än vad jag brukar. Får se om time outen får hålla i sig veckan ut eller om jag gör come back innan dess.

I helgen sprangs det iallafall Luciamarathon- med lite varierande resultat för gänget (mig, Henrik och Lisette). Helgen var iallafall mysig och loppet så pass roligt att det nog kan få bli en stående tradition! Dessutom har jag upptäckt fördelen med att springa lopp med små startfält- då har man nämligen chansen att hamna på pallen trots snigelfart! Yey!

Bra start på veckan

2010-11-09T21:55:00.003+01:00

Förra vecken var kort sagt usel träningsmässigt sett. Däremot hann jag förutom långa dagar på sjukhuset med två kvällars jobb, en kvällsjour på psykakuten, samt en hel del tentaplugg.

Starten på denna veckan är annorlunda, har redan hunnit med tre träningspass. Summan av de är att spinning är effektiv träning, Henriks gymprogram hårdare än man tror och att ett pass medelgympa är lite för kort för att ge bra konditionsträning. Just när man börjar komma igång så är det slut. Däremot så är jag alldeles för svag i förhållande till min kroppsvikt. Det måste det bli ändring på.

Jag har också goda nyheter i och med att jag har fått en startplats i TEC!!! Det känns skitkul och jag är verkligen taggad på att få det att fungera! Jag (och Henrik) är anmälda på den långa distansen, dvs 100 miles. Det vill säga 161km. Det är långt. Jättelångt. Men med rätt förberedelser tror jag att vi fixar det. Ett steg i detta är en ultrahelg i februari med min idol Rune Larsson. Ser verkligen fram emot det!

Ikväll har vi käkat middag med Tomas som var en i gänget på Haute Route. Även där smids det nya planer. Vi har inga som helst problem om att drömma oss bort till bergen och det verkar finnas en aldrig sinande mängd planer om vad man kan hitta på där. Återkommer med det när planerna konkretiserats något.

Var tog stigen vägen??

2010-10-31T18:18:00.005+01:00

Söndag= långpass! Jag och Henrik drog till Sisjön för att ta ett varv på Torrekullaleden (15K). Vi har sprungit leden flera gånger så det borde ha varit en lätt match att hitta. 9K senare är vi tillbaka där vi började, efter att mestadels ha sprungit fram och tillbaka på samma stigar. Folk ropade "Ni igen?!" till oss. Vi var lika oförstående som de. Var vi någonstans egentligen??

Så efter 9K bestämde vi oss för att nu får det vara nog. Bara för att få en mil jämnt så började vi springa åt andra hållet på Torrekullaleden, med planen att vända efter 500m. Synd att vi inte passade på att ta en slurk vatten ur flaskan som stod i bilen, för när vi väl var igång på leriga single trails så ville vi inte sluta. Jag var trött och gick i många backar, men njöt under våra tre timmar och 24K i skogen.

Nu väntar en vecka maxad med skola och jobb. Tror jag måste klämma in morgonträning om det ska bli en bra vecka träningsmässigt, för efter 14-timmars arbetsdagar är man rätt mör. Planen blir väl att antingen lära mig hitta ut till Östra Sjukhuset och springa dit, eller köra morgonspinning.

För övrigt var det fest i fredags. Andreas och Marie som bor i (eller ja, utanför) Söderhamn var här. De planerar ytterligare en säsong i Chamonix. Man blir både avundsjuk och samtidigt lättad över att det finns fler som vägrar sluta åka skidor bara för att man fyllt 30. Kvällen blev naturligtvis fylld av rödvin och stora drömmar. Jag blev dessutom av med nästan två decimeter hår så nu behöver jag inget balsam längre, sah-weet!!

Måndagsrunda

2010-10-25T21:06:00.003+02:00

Finväder. Måndagkväll. Löpning.

Hann ut innan solen gick ner, men var förutseende nog att inse att reflexvästen skulle komma till användning någon timme in i passet. Tog rundan över Älvsborgsbron (min favoritbro!), längs Eriksberg, över Göta Älvbron och hem igen längs norra älvstranden. En tur på drygt 18km, känns som en bra start på veckan!

Fick veta igår att vi ligger bra till på väntelistan till TEC. Får förhoppningsvis ett positivt besked i november. I så fall är nästa stora mål väldigt tydligt! Sjukt taggad!

Nästa utmaning!

2010-10-18T20:46:00.005+02:00

+

= ??

Jo, nämligen det senaste påhittet: Luciamarathon i Bovallstrand! Henrik fick en startplats igår när han fyllde år och jag fick en av mig själv för att jag är så snäll. Lördagen den 11e december smäller det!

Veckan i Göteborg inleddes i gråa färger och med regn och blåst. Efter en lång dag på Östra Sjukhuset funderade jag på hur jag skulle göra med den där planerade långrundan... Tänkte först smita undan, men helt plötsligt stod jag i hallen med varma kläder och reflexfäst. Behöver jag säga att jag inte ångrade mig?

Lake Garda Marathon

2010-10-11T21:15:00.008+02:00

Det blev en tidig start på söndagsmorgonen och vi hade bett hotellpersonalen att få tidigarelägga frukosten något. Kl 07.30 stängdes nämligen vägen från Riva del Garda till Limone och starten. Vi lyckades iallafall komma iväg i tid och var framme i Limone ungefär två timmar innan start. Vi lämnade in våra klädpåsar och snurrade in oss i varsin värmefilt för att hålla värmen fram till starten kl 09.30. Det verkade vara ett ganska internationellt startfält och vi såg löpare från alla våra grannländer och de flesta andra europeiska länder också. Vi stretchade lite och åt varsin banan- i övrigt inte så mycket uppvärmning utan vi tänkte att vi hinner nog värma upp så småningom under de kommande 42195 metrarna.

Startskottet gick och jag hängde på Henrik- i ett par hundra meter. Sedan fick han klara sig själv, och så även jag. Ett marathon är trots allt något man måste kämpa sig igenom ensam, oavsett hur mycket pepp och yttre uppmuntran man får. Den första milen var riktigt lättsprungen: det sluttade svagt nedåt och benen gick av sig själva. Min plan för dagen var att hålla 6-minutersfart för att komma in under 4:30 och slå mitt gamla rekord. Men den där första milen gick så lätt att jag inte kunde låta bli att snitta 5:30. Jag tänkte att jag kör så här så länge det funkar och saktar in senare.

Från starten i Limone sprang vi på bilvägen längs med Gardasjön. Eftersom bergen sluttar brant uppför längs sjön så finns där massor av tunnlar. Så fort vi kom in i en lite längre tunnel hördes massor av pip från GPS-klockor som tappade satellit-kontakt. Roligt vilket genomslag GPS-klockorna har fått! Efter cirka en mils löpning var vi i Riva del Garda där folk stod och hejdade på torget. Vi fortsatte en bit norrut inåt landet och sprang bland oliv- och vingårdar. Omgivningarna var fantastiska och jag bara njöt!

Jag passerade halvmaran med ett par minuters marginal till 2 timmar och då förstod jag att jag faktiskt kunde komma med ganska god marginal under 4:30.. Kanske till och med spränga den magiska 4-timmarsgränsen och kryssa av ett av mina stora mål? Samtidigt kom jag ihåg Väggen som slog mig så hårt på Stockholm Marathon för två år sedan och jag vågade inte ta ut något i förskott. Ett marathon är långt. Någonstans där halvvägs hade jag också min första dipp under Lake Garda Marathon: låren började smärta. Jag försökte intala mig själv att det ska göra ont att springa marathon, det vore ju konstigt om man sprang runt alldeles oberörd. Lite dricka och aprikospaj gjorde att energin kom tillbaks och jag fortsatte att avverka kilometrar på 5:30-5:40 fram till ungefär 30km. Med tre löpta mil kände jag att energin började sina och jag började tappa fart. Tryckte i mig en gel och lyckades hålla farten ett par kilometer till. Men sen sket det sig. Sakta men säkert tappade jag fart, undan för undan. Jag hade förstås fått vittring på 4-timmar, men började nu inse att det skulle bli svårt när jag börjat sacka efter. Kilometertiderna sjönk och var nu runt 6min, snart dryga 6. De sista tre kilometrarna till målet i Malcesine hade jag fruktansvärt ont i framsida lår och fick verkligen bita ihop för att ta mig hela vägen till mål. Henrik stod och hejade när jag hade cirka 1km kvar, det hjälpte lite.

Försökte lägga in en liten spurt mot slutet, men det sluttade nerför den sista halva kilometern vilket gjorde att det bara gjorde ännu mer ont i låren. Grinade illa och tog mig i mål på 4:04. Mycket nöjd trots de överflödiga fyra minutrarna! Otroligt stela ben fick jag på köpet, men det var det värt! Innan loppet lovade jag mig själv att jag skulle anmäla mig till Stockholm Marathon 2011 om detta lopp gick bra, och det får jag ändå tycka att det gjorde så nu får jag stå mitt kast!

Och Henrik? Han sprintade i mål på 3.20. Där har jag fortfarande lite att ta igen!

Viva Italia!

2010-10-11T20:49:00.007+02:00

Måndagkväll och nyligen hemkomna från härliga Italia! Långhelgen (min födelsedagspresent till Henrik, närmare bestämt en kombination av hans 26e och 27e födelsedagar) vid Gardasjön har varit kanon!

Resan började smått kaosigt då vi på flygplatsen i Bergamo frågade hur vi kunde ta oss till Riva del Garda. Vi fick rådet att ta buss in till stan, sedan tåg till Brescia och sedan en buss till Riva. Ungefär 1.5 timme senare står vi i Brescia och blir upplysta om att nästa buss till Riva del Garda går nästa dag, men att en skum kille (som för övrigt aldrig har hört talas om Riva del Garda, utan bestämt hävdar att Lago di Garda alt. högoddsaren Liva del Garda är våra enda alternativ) gärna kör oss dit för 100 euro. Jag avböjer inte så vänligt men däremot bestämt och beställer nya tågbiljetter tillbaka till Bergamo. Ytterligare 1.5 timme senare är vi tillbaka på flygplatsen och packar in vårt pick och pack i en miniliten superblå Chrysler. Mitt i natten hittar vi äntligen fram till Riva del Garda och vårt hotell.

Nästa morgon sover vi ut och lyckas missa frukosten (*mutter mutter*). Irriationen byts dock mot glädje när vi lyckas hyra varsin mountainbike och dessutom få tag på en karta med MTB-stigar. Vi sticker iväg och efter lite letande hittar vi på en av cykellederna. Det blir en drygt två timmar lång tur, med en sjukt jobbig start då det stupade brant uppför bergen. Desto lättare rullade det nerför. Kilometertider som varierade från dryga 18min/km till under 2min/km säger det mesta om terrängen. Kul var det iallafall och jag tror att vi båda började drömma om triathlon...

Lördagen tillbringade vi i Verona där vi mestadels koncentrerade oss på vår kolhydratsuppladdning. Vi tyckte att vi var tvungna att kompensera gårdagskvällens rödvin och sommarens slacking på något sätt (läs: med pizza, pasta och glass). Italien är ju verkligen precis rätt land för en gammal hederlig kolhydratsfrossa! Verona var en riktigt fin och mysig gammal stad, väl värd ett besök! Förutom att käka och fylla på glykogendepåer var vi naturligtvis tvungna att shoppa och kolla in lite gamla stenbyggnader, vad gör man annars under en italiensk semester. Kvällen slutade tidigt (och utan rödvin!) och vi somnade tidigt för att vara laddade inför söndagens utmaning!

Slut i rutan

2010-09-28T20:01:00.003+02:00

40-poängs-tenta: check
Efter-tenta-fika: check
Efter-tenta-lunch: check
Gymmet: check
Spinning: check
Soffan: check
Efter-tenta-öl: checkas troligen av en annan dag, just nu känns stan långt borta och soffan otroligt skön.

Gymupptakt och långpass på asfalt

2010-09-23T15:43:00.004+02:00

Första gympasset på år och dar (kändes det iallafall som i kroppen efteråt) genomfördes i söndags i Friskis & Svettis nya lokaler vid Frölunda Torg. Vi körde ett egenkomponerat program med fokus på stora muskelgrupper och fria vikter, för att göra det lite mer funktionellt. Under själva passet kändes det okej, men dagen efter fick jag bannor av kroppen! Hade en fruktansvärd träningsvärk i ländryggen och ljumskarna, något som jag fick dras med i flera dagar.. Jag ser det mest som ett kvitto på att det är dags att göra come back i gymmet. Har sedan dess hunnit med ännu ett gympass och ytterligare ett blir det imorgon.

Idag var det däremot fokus på löpning. Jag har ju tentaperiod nu och därmed ett flexibelt schema. Masade mig ur sängen vid 08 imorse och åt en rejäl frukost. Fyllde sedan vätskebältet med vatten och saft, samt stoppade en gel i fickan. Sega ben bjöds det på idag! Började med en tur ut till Saltholmen och när jag var tillbaks därifrån med ca 13 löpta km var jag faktiskt bra sugen på att smita hem.. Men icke! Beordrade mig själv upp och över Älvsborgsbron och sprang på Hisingen ner till Götaälvbron. Tappade lite tempo, men malade långsamt på. Väl över bron fortsätte jag en bit längs med älven, men med dryga 25 löpta km så kastade jag på Järntorget in handduken och tog spårvagnen hem. Hade 5 minuter på Järntorget till stretch och avslutade sedan med en promenad från Axel Dahlströms torg. Får ändå vara nöjd med dagens pass, det blev lite pannbensbyggande om inte annat!

Slut på bullarna!

2010-09-20T18:10:00.003+02:00

Förändringens vindar blåser, nu är det kokta fläsket stekt och nu ska ni få se på andra bullar! På sätt och vis innebär det inga bullar. Det är dags att ta tjuren vid hornen, sluta gnälla och börja leverera! Nu är det nämligen dags att komma i riktig toppform, det är dags att beta av några av de mål som jag har gått och drömt i många år. Det är på tiden att jag får känna mig vältränad, kroppen ska bli min evighetsmaskin och jag ska inte känna några gränser för vad jag klarar av. Har gjort en mycket ambitiös målsättning över vad jag hoppas klara av under den närmsta tiden. Men tills dess: mera verkstad- mindre snack!

Fokus på löpning

2010-09-16T20:50:00.003+02:00

Träningen går framåt, har börjat få lite rutin på löpningen igen nu. Har hunnit med ett par långpass, bland annat ett rent asfaltspass på drygt 30km. Känns skönt att få ett par mil i benen innan det är dags att åka till Gardasjön och kuta marathon. Nu i helgen blir det millopp i Borås; Kretsloppet närmare bestämt. Så snart maran är avklarad ska det bli lite mer variation i träningen!

Min nya leksak

2010-08-31T20:18:00.006+02:00

Som det förra inlägget hintade så har jag köpt en GPS-klocka! Äntligen! säger jag bara. Sedan jag skaffade klockan har jag fått så mycket viktig, nödvändig och rolig information, som till exempel att det är 8,82km till Mölndals sjukhus, 4,5km till A Hereford Beefstouw på Linnégatan, att min puls snuddar vid 190 i jobbiga uppförsbackar, att jag inte sprang någon kilometer långsammare än 6 minuter idag, att jag sprang 25km i lördags och annat matnyttigt! Jag vet inte hur mycket jag kommer använda pulsfunktionen för att planera träningspass, men jag gillar att veta hur långt och hur snabbt jag springer. Tror att den kan öka motivationen lite! Dessutom är klockan riktigt snygg! :)

Garmin Forerunner 110!

2010-08-28T19:42:00.001+02:00

Tempopass på asfalt

2010-08-23T18:41:00.003+02:00

Idag körde jag första rena löppasset på länge, länge! Den senaste månaden har Norges fjäll satt stopp för rena löppass, allt för långa motlut (läs: berg) har tvingat mig att varva löpning med gång en hel del. Igår var jag och Henrik ute på Änggårdsberget och orienterade i två timmar- men med tanke på hur kassa vi är på att läsa kartan blev det förstås en del inslag av gång och stopp även där. Men idag så!

Har som sagt hoppat på Szalkais träningsprogramt för 4-timmarsgruppen, vecka 20. Idag blev det 8km, inlett och avslutat med 2km jogg. Totalt 12km löpning alltså. De 8 kilometrarna som skulle vara lite snabbare gick faktiskt rätt bra! Jag vet förstås inte riktigt hur snabbt jag sprang, men jag tyckte jag hade flyt och kroppen kändes helt okej! Bättre än förväntat alltså... Jag räknar inte med att vägen tillbaka till Formen blir en dans på rosor. Men idag gick det lätt.

Passade på att anmäla mig och Henrik till Kretsloppet i Borås. Blir bra med ett snabbt 10km-pass ett par veckor innan maran!

Äntligen hemma (igen)

2010-08-22T21:18:00.005+02:00

Så var jag äntligen tillbaks i världens bästa land- Sverige! Man blir lätt patriotisk efter två månader i Indonesien och en månad i Norge. Längtar efter vardagen tillsammans med Henrik.

Samtidigt är hösten en bra tid för nystart. Det är snart dags för marathon i Italien och därmed verkligen dags att komma igång med träningen ordentligt igen. Tänker hoppa på vecka 20 på Szalkai's 4-timmars marathonträning, för att vara i fas då det är 7 veckor kvar till mitt marathon. Ser fram emot att bli en löpare igen och att återigen skaffa mig vettiga ät- och sovvanor. Efter sommaren känner jag mig degig och långsam. Men det ska det bli ändring på!

Bjuder på ytterligare ett par Norge-bilder så länge! Hade!

Bland fjordar och fjäll...

2010-08-07T22:15:00.003+02:00

...jobbar vi och står i. Men har det inte så pjåkigt trots allt.

Home, sweet home

2010-07-29T14:40:00.003+02:00

Äntligen hemma! Jag har längtat efter Sverige ganska mycket de senaste dagarna och nu är jag äntligen hemma igen! Ända in i det sista var det oklart om vi skulle komma hela vägen in i lägenheten eftersom Henrik lånat ut vår nyckel till sin syrra som just nu är i Italien. Denna klantighet blev föremål för het diskussion innan vi fick tag på Amelie, vår (eller rättare sagt: Henriks) räddare i nöden! Hon försåg oss både med mat och extranyckel. Mycket uppskattat!

Idag har datorer och tvättmaskin gått varma, imorgon drar jag nämligen vidare till Norge för tre veckors jobb innan skolan drar igång igen. Det hade varit skönt att ha haft lite längre tid här hemma, men det är igen idé att klaga på det. Strax är det dags för en löptur, något som jag verkligen har saknat! Borta bra, men hemma bäst!

Nusa Lembongan

2010-07-24T11:04:00.007+02:00

Vi lamnade Ubud och var kulturella adra och drog vidare mot stranden och on Nusa Lembongan, cirka en timmes batfard fran Bali. Pa bussen traffade vi tva andra svenskar, Ida och Andreas, som vi genast gillade och har hangt ihop med sedan dess. Nusa Lembongan ar en liten o som stinker av alger da det ar ons storsta exportvara. Jag har inte kunnat vanja mig vid lukten (las: stanken) under de dagarna vi varit har, och da bor jag anda pa vastkusten. Nusa Lembongan ar annars en lugn o, ingen biltrafik och nattlivet tar slut efter ett par ol pa happy hour.

Jag har gjort ett par riktigt lyckosamma dyk har och har lyckats fa syn pa bade stora manta rays (5-6 meter breda) och idag aven mola-mola, som ar en riktigt stor (vager ett ton) konstig fisk som kakar plankton. Det var riktigt haftigt! Det kanns valdigt surrealistiskt att mota dessa gigantiska djur. Henrik var med i baten nar vi akte ut till "Manta Point", tanken var att han skulle kunna fa se mantor nar han snorklade, men tyvarr blev han sjosjuk och var fullt upptagen med annat nar det val blev action. Jag hoppas att han far nya chanser nar han har ett eget dykcert.. ;)

Vid dagens dyk gjorde Henrik ett nytt forsok till snorkling, vilket gick battre an senast. Han hade sallskap av Ida pa ytan och jag av Andreas pa lite storre djup.

Forutom dykning och snorkling har vi kort moppe, kollat pa tuppfaktning (inget jag rekommenderar: de binder fast en vass kniv vid tupparnas ben, hetsar upp dem och satsar massa pengar pa vilken som gar levande ur striden) och chillat pa stranden. Nu har vi tva dagar kvar som vi ska spendera pa Bali, sedan blir det hem till Sverige!

Bajskaffe

2010-07-20T11:01:00.005+02:00

Henrik var lite tveksam infor Ubud da han mest trodde att vi skulle ga pa museer och kolla pa tempel. Men nu ar han glad att han lyssnar pa mig! Vi har hunnit kolla pa traditionell balinesisk dansuppvisning, promenerat runt risfalt och i apskogen (det ar vad det later som!), prutat pa marknaden, cyklat genom byar och annu fler risfalt, samt atit en massa god mat!

Idag har vi aven testat Kopi Luwak- varldens dyraste kaffe! Kaffebonorna ats av en speciell sorts katter och sa fermenteras bonorna i deras magar. Sedan skiter katterna ut bonorna som tvattas (det hoppas jag iaf!) och rostas for att sedan bli till det basta kaffet i varlden. Gott var det iallafall! Vi slog pa stort och kopte med oss ett par bonor hem till det facila priset av 300 spann for 50g. Ja ni laste ratt- 6000kr/kg. Hoppas det inte blir en vana (ingen risk).

Imorrn drar vi till Nusa Lembongan, dvs stranden. Jag hoppas att jag hittar mantor dar! Fortsattning foljer!

Tillbaka pa Bali

2010-07-18T10:34:00.002+02:00

Labuan Bajo bjod oss pa dykning och ett natt pa lyxhotell (med vara matt matt!). Sedan vagdes vi och vara vaskor in pa Komodo Airport och sa satt vi pa planet mot Bali. Farden var skumpig och jag var betydligt mer orolig an vad jag brukar vara nar jag flyger; kanske med viss ratt eftersom typ alla indonesiska flygbolag ar svartlistade. Efter lite overlaggande har vi bestamt att avsluta resan har och darfor kopte vi flygbiljett direkt till Jakarta fran Bali, samma dag som vi flyger hem till Sverige fran Jakarta.

Nu har vi hamnat i Ubud dar vi ska vara lite kulturella ett par dagar. Sedan blir det nog lite mer strand, surfing och dykning. Sa jag tror inte att vi kommer ha nagra storre problem att sla ihjal vara sista dagar! :) Dessutom har jag precis atit en lasagne- eventuellt det godaste jag har atit i hela mitt liv! Tack Gode Gud for pastan!

Ps. Har forsokt ladda upp film/foton pa komodos, men ingen lycka. Nasta gang!

Dragon spotting

2010-07-16T05:22:00.002+02:00

Efter fyra dagar pa havet var det skont att sova i en riktig sang pa ett stabilt, icke-gungande golv. Fran Gili-oarna har vi nu tagit oss med bat via Komodo till Flores. Batresan tog fyra dagar och tre natter (varav en riktigt spannande natt da vi gled fram och tillbaka over vara madrasser nar baten krangde). Pa vagen har vi gjort stopp for snorkling, lite trekking och sa forstas for att leta efter komodo drakar! Vi hade en riktig tur och lyckades hamna mitt i ett komodo-slagsmal: tydligen ar det parningssasong just nu och da galler det for hanarna att slass om honorna. Drakarna ar riktigt stora och inte att leka med, sa vi holl oss pa lagom avstand (men tillrackligt nara for att fa bra foton forstas).

For ovrigt ar jag sjukligt less pa kokta agg, ris och nudlar!

Aventyr! -sbilder

2010-07-11T09:40:00.007+02:00

Sahar gulliga ar vi under ytan!

Vulkanutbrott live!

Fullpackat pa flaket

Pa toppen och pa botten!

2010-07-11T08:51:00.005+02:00

Efter ett par timmars vantande pa flygplatsen i Jakarta dok Henrik antligen upp i ankomsthallen! Hurra! Han ar ett mycket valkommet tillskott till min resa!

Vi borjade pa Bali och Kuta Beach dar vi tog en surflektion och darefter forsokte oss pa att bemastra vagorna sjalva under tva dagar. Sa lange vagorna var sma och bradan stor, men sa fort vagorna vaxte till sig eller vi fick lana en mindre brada blev det otroligt svart att komma upp och sta pa bradan! Daremot njot vi gott av de fa sekunder vi faktiskt stod upp och flot fram pa vagen: i ett par sekunder kanner man sig som ett riktigt proffs, sen upptacker man att vagen inte ar storre an ett par decimeter och att man nog inte ser riktigt lika haftig ut som Kelly Slater. Men roligt var det!

Efter tva dagar pa stranden med endast en joggingtur utover surfingen sa behovde vi lite mer fysisk aktivitet. Darfor tog vi farjan till Lombok dar vulknanen Rinjani (3726 moh) hade fangat varat intresse. Vi laste att det kunde bli kallt uppe pa berget, men fnissade anda at tanten pa Bali som salde virkade mossor- nagot vi bittert fick angra. Vi tog oss till en by som heter Senaru dar vi traffade 2 andra par som ingick i var vandringsgrupp; Isabelle och Jean-Francois (vilket fantastiskt namn!) fran Kanada och Martin och Jana fran Tjeckien. Tillsammans med var guide Dogo (eller nat sant) och tre barare borjade vi knata. Forsta dagen bjod pa mycket uppforsbackar och ett rejalt sporegn- lyckligtvis var vi nagra av dem som packat torra ombytesklader i vattentata sackar! Nasta dag klev vi upp ur vara sovsackar (som vi for ovrigt inte ens behovde rulla ut eller ihop sjalva- sa ar det att vandra med all inclusive!) kl 02:30 och borjade vandringen mot toppen. Det var morkt, kallt brant och grusigt. Men nar solen gick upp stod vi pa toppen och fick lon for modan! Fantastisk utsikt! Nar vi kom tillbaks ner till lagret bjods vi pa de godaste bananpannkakorna hittills pa den har resan! Efter nagon timmes vila fortsatte vi ned mot en sjo och ett par varma kallor dar vi njot i ett varmt vattenfall! Sedan aterstod ytterligare tva timmars klattring upp over en kam innan vi fick vi vila for dagen. Tredje och sista dagen vandrade vi fem timmar pa trotta ben nedat genom regnskogen, vi passerades hela tiden av barare i flip-flops som joggade ner for berget med tung packning pa bambupinnar...

Efter tre harda dagar var det dags for relax pa stranden igen och vi hade fatt tips om Gili-oarna utanfor Bali. De levde upp till vara forvantningar! Vi och det kanadensiska paret tog sallskap till ett stalle pa Gili Air, och dar ar vi fortfarande kvar! De tva forsta dagarna gick at till att kurera framfor allt vadmuskler, darfor blev det mest snorkling dar man knappt behover simma pga starka strommar. Vi har sett massa fisk och flera stora skoldpaddor!

Imorse anvande vi joggingskorna igen och sedan var jag och kanadensarna ute och dok vid "Shark point", jag tror vi hade en otrolig tur men vi sag faktiskt en haj!!! Enligt var dive master var det en white tip reef shark, riktigt haftigt! Forutom hajen sag vi fler skoldpaddor, en blue spotted sting ray och nagra andra lite storre fiskar. Det ni! Imorrn drar vi vidare mot nya aventyr!

-We're in the jungle baby!

2010-07-01T09:32:00.001+02:00

svaret pa fragan: -Do you have any idea where we are right now?)

(Fran Aceh tog jag alltsa nattbussen till Medan, och darifran tillsammans med 12 andra personer inklamd i en minibuss vidare till Bukit Lawang- stallet dit man aker for att leta efter orangutanger. Och nog har jag traffat orangutanger! Jag hangde med pa en 2-dagars hike i jungeln, vilket var fantastiskt kul! Vi sag flera olika sorters apor och sa ett gang orangutanger. Vilka haftiga djur! Vi campade i ett vindskydd tillsammans med nagra andra hike-grupper. Tillbaka till byn tog vi oss raftande pa floden. Det kandes harligt bara att for forsta gangen pa ca en manad ha lite traningsvark nar jag vaknade!

Nu ar jag i Medan for en dag, imorgon ska jag till Jakarta dar jag moter Henrik!! Sen drar vi til Bali! Tjoho! Antligen kommer mitt resesallskap!

Mellanlandning i Banda Aceh

2010-06-27T08:05:00.003+02:00

Tillbaka i stan efter en vecka pa Pulau Weh! Efter flytten fran Lumba Lumba spenderade jag helgen pa en annan strand for att vidga vyerna nagot. Stranden var fin och jag hamnade pa ett valdigt lugnt stalle. Kanske lite val lugnt... Har mestadels tillbringat helgen i vattnet, i min hangmatta med en pocketbok eller vid en tallrik. Nagot man val iofs kan sta ut med en helg. Helt ensam pa stallet var jag forstas inte, igar at jag middag med en tysk kvinna som ar har och jobbar for FN. Hon hade spenderat ca 20 ar i Indonesien, men var inget fan av Aceh. Ska darfor bli roligt att se vad resten av landet har att erbjuda!

Imorse blev jag upplockad vid farjan av familjen jag bott hos och i eftermiddag ska jag traffa nagra av studenterna. Sedan ar det bye bye Aceh da jag ikvall tar jag nattbussen till Medan. Sedan planerar jag att fortsatta mot orangutangerna imorgon bitti!

Sista dagen pa Gapang Beach

2010-06-24T06:19:00.005+02:00

Efter ett par dagars intensivt dykande och studerande pa Lumba Lumba Dive Center pa Gapang Beach sa har jag idag tagit en vilodag. Ganska skont att lata bli att stalla klockan och sova tills man vaknar... Gick ivag och lamnade in en pase klader for tvattning (prislapp: 25'000 rupiah, dvs ca en 20-lapp), kakade en sen frukost (min favorit: kaffe, fruktsallad plus en pannkaka med banan och choklad) och agnar mig nu at lite internetande. Tyvarr ar det inte tillatet att bada har pa stranden idag pga en arlig hyllning till havet da man enligt tradition ska lata havet vila for att det i gengald ska bjuda pa god fiskelycka. Jag sag nyss en tjej som stack ivag ut och snorklade, men jag tar det sakra fore det osakra med min karma... :)

Efter att jag fullfoljt min kurs i forrgar, sa hangde jag igar med pa en dyk-utflykt. Totalt var vi 10 betalande gaster och sakert nastan lika manga lokala guider/ divemasters. Jag blev ihopparad med en engelsman (man har alltid en "buddy" nar man dyker, ungefar som en repkamrat vid klattring), plus tva lokala divemasters. Vi gjorde ett dyk pa formiddagen da vi var nere pa 25 meters djup (mitt rekord!) (mamma: det var helt lugnt eftersom jag var under strikt uppsikt av kunniga guider) och simmade mitt i gigantiska fiskstim. Det kanns verkligen som man simmar omkring inuti ett akvarium fullt med fargglada fiskar och koraller. Vi sag aven bland annat blue spotted sting ray (kolla bilden) som jag tycker ar en fisk med valdigt roligt utseende!

Nar vi kom upp till ytan hade det borjat regna. Efter att alla dykare hade plockats upp i baten akte vi in till en strand och kakade lunch pa en restaurang dar. Efter lite vila (sa att kvavet hinner rensas ur kroppen) var det dags for nasta dyk. Den har gangen dok vi betydligt grundare, men istallet mottes vi av en stark strom. I borjan forsokte vi simma mot strommen, nagot som var extremt tungt. Istallet gav vi efter och bara flot med strommen. Ibland nar jag blev tvungen att vanta in min buddy var jag tvungen att halla i mig i nagon korall, for jag orkade inte halla emot strommen med egen kraft. Ett roligt dyk!

Kvallen spenderades i sallskap med andra backpackers, efter middag blev det fotboll. England hade ju en viktig match igar och det ar flera engelsman har pa stranden. Som tur var gick det ju vagen sa alla var nojda och glada!

Rapport fran dykaren

2010-06-22T12:53:00.003+02:00

Jag sitter pa Gapang beach pa on Pulau Weh och hor vagorna sla mot stranden. Har precis avslutat min dyk-kurs och ar numera certifierad open water diver. Det innebar att jag (i teorin) far lov att tillsammans med en "buddy" dyka ner till 18 meters djup. I praktiken sa kanner jag mig inte riktigt redo att dra ivag nagonstans sjalv, det rekommenderas inte heller. Daremot kommer jag gora ett par dyk till, vilket kommer ske under tillsyn av nagon instruktur. Kanns tryggt! Aven om jag har lart mig mycket under de har dagarna, sa kanns allt langt ifran sjalvklart.

Vi har varit tre "studenter" under uppsyn av tva instruktorer. Jag har varit dykbuddy med en kille fran Malaysia och den tredje deltagaren var en tjej fran Singapore. Bada instruktorerna ar engelsman. Totalt har jag gjort tre dyk, varav tre ifran stranden och tva fran en bat. Vi har tranat pa diverse "skills" under vattnet, sasom att ta ut vatten fran masken, simma utan mask, anvanda luft fran sin kompis, simma upp till ytan utan luft mm mm. Forutom de har skillsen har vi kollat in en massa fisk, tex lion fish som ni ser pa bilden har intill. Har dessutom sett moranor, sting rays och mycket mer! Dessutom har det varit ganska mycket teori att plugga in via bocker och videos. Men for en timme sen gjorde vi det slutgiltiga skriftliga provet och blev godkanda alla tre! Ikvall ser jag darfor fram emot att lasa nagot annat an dykteori...

Finished!!

2010-06-18T11:43:00.003+02:00

Oh yeah, nu har jag avslutat mitt sista skift pa sjukhuset! Tre veckor har forsvunnit snabbt och pa satt och vis kanns det trakigt att praktiken nu ar over. Samtidigt kanner jag mig nojd med veckorna pa sjukhuset och jag tycker att jag har fatt en bra uppfattning om hur Ob/Gyn fungerar har. Jag har lart mig massor om obstetrik (det fanns ju hur mycket som helst att lara eftersom jag inte kunde nagonting fran borjan), samt om hur sjukvard och lakarutbildning fungerar i Indonesien. Manga saker ar annorlunda, men det finns forstas likheter ocksa.

Nu ar det dags att fortsatta aventyret pa andra platser. Pa sondag aker jag tillbaka till Pulau Weh for att ta dykcert. Skulle tippa pa att jag stannar pa on cirka en vecka. Sedan aker jag mot Medan for att ta mig till ett naturreservat dar jag ska leta efter orangutanger! Sedan tar jag flyget till Jakarta dar jag moter Henrik! Hurra! Idag har jag kopt flygbiljetter till Bali, dar vi paborjar var gemensamma resa.

Trots att jag ar mycket nojd med mina veckor i Banda Aceh, sa tror jag anda att det kommer bli skont att komma till stallen dar jag inte sticker ut lika mycket som jag gor har. Har kanner jag mig ofta som den enda personen med vit hudfarg, vilket gor att jag far extremt mycket uppmarksamhet. Det ar forstas oftast roligt, men ibland blir det for mycket av det goda... Sa, det blir nog skont med lite forandring tror jag!

Borta ar den fria viljan

2010-06-16T15:19:00.003+02:00

Idag har mitt talamod provats fler ganger an vanligt. Jag blir helt tokig av att behova vanta, vanta och vanta och vanta.... och- vanta! Speciellt nar man maste gora detta vantande pa ett speciellt stalle, sa att jag trots franvaro av uppgifter inte hinner ata lunch. Sa sjukt ineffektivit! Mestadels har jag alltsa vantat pa olika saker/personer/salar idag, samt sprungit mellan operationer da den fragvisa overlakaren fran forra veckan (som nu helt plotsligt ar valdigt fortjust i mig och kallar mig "Maria- the nice student from Sweden!" Jag har ingen aning om vad som hande, men efter min redovisning forra veckan ar han som en helt annan person mot mig.) prompt ville att jag skulle titta pa honom nar han opererade. Jag tror han ville visa vad han gick for. Och nog var han skicklig alltid, och riktigt snabb ocksa.

Nar jag avslutat mitt skift fick jag en inbjudan (inte som en forfragan, utan som ett pastaende) av en av anestesilakarana. Han ville att jag skulle folja med honom hem for att traffa en familjemedlem som bott lange i Sverige. Jag hade inte sa mycket att valja pa, utan fick (efter att ha vantat en timme) folja med honom. Nar vi val kom ivag var det trevligt. Vi traffade hans familj/vanner (de verkar inte gora sa stor skillnad pa de tva forhallandena har), drack kaffe och pratade om Acehs historia- som har varit ganska blodig. Nar vi var pa vag hem forsokte jag tacka nej till middag, nagot som inte godtogs. Ibland kanns som att jag inte har nagon fri vilja langre!

Nasta vecka har jag iallafall fatt ledigt! Da blir det andra bullar minsann, dvs lite mer semesterliknande aktiviteter. Det ska bli riktigt skont!

MBA- Married By Accident

2010-06-15T11:44:00.002+02:00

Tillbaka i stan. Tillbaka pa sjukhuset. Har faktiskt haft tva riktigt bra och givande dagar som start pa veckan! Igar var jag med pa tva "vanliga" forlossningar och idag var jag med pa tre kejsarsnitt, varav jag fick assistera pa tva stycken! De hade sakert klarat sig bra utan mig, men idag gjorde de inte det. Lakarna ar skickliga och kan sina grejer, jag tror den storsta skillnaden mot sjukvarden i Sverige ar 1. bristen pa pengar- som gor att de inte kan anvanda de lakemedel eller den utrusning de vill, helt enkelt for att det ar for dyrt och 2. patientkontakten- jag tycker att de flesta anstallda pa sjukhuset skulle behova ga en kurs i professionell utveckling och patientbemotande. Jag upplever det som respektlost mot patienten att alla har pa sina privata mobiltelefoner (och svarar om det ringer/ kommer sms) under operation/ pagaende forlossning/ vilken patientkonsultation som helst. Dessutom drar man sig inte for att prata patienten over huvudet, eller att medan man syr ihop en kvinna efter forlossning slanga ur sig att: "Kanner du till hennes fall?! MBA! (dvs graviditet innan brollop)" eller "Low education!!". Dessutom ar sjukhuset valdigt hierarkiskt uppbyggt; som lakare kan man komma och ga som man vill, samt behandla folk lite som man behagar. Jag blir daremot val bemott av alla, jag skulle gissa att det beror pa min hudfarg...

Naja. Det ar forstas inte riktigt sa hemskt som det later. Systemet ar tillrackligt valfungerande for att jag sjalv skulle kunna tanka mig att fa vard har om jag blir sjuk. Med detta sagt kvarstar dock faktum att flygplan harifran till Penang i Malaysia kan besta till halften av passagerare som reser for att fa sjukvard i Malaysia istallet for i Banda Aceh.

Nya perspektiv

2010-06-13T12:17:00.002+02:00

I helgen har jag utforskat varlden under havsytan! Wow, vilken grej! Pa bilden har intill kan ni se ett oandligt antal olika fiskar, koraller samt en stor skoldpadda! Djur- och naturlivet under ytan ar verkligen rikt!

I fredags nar jag var klar pa sjukhuset (vilket for ovrigt var en intressant dag da en 12-arig flicka med en ovarietumor stor som en rugbyboll opererades) sa tog jag mig ut till hamnen for att ta en bat till Pulau Weh. Val framme tog jag en "becat"- dvs typ motorcykeltaxi till stranden Gapang. Bara resan dit var en upplevelse! Mitt i vagen sprang kossor, getter och apor! Framme i Gapang lyxade jag och slog till pa en egen bungalow! Efter lite snorkling och middag somnade jag tidigt. Pa lordag morgon hade jag bokat ett introduktionsdyk tillsammans med en instruktor. Man kan val saga som sa att jag blev biten... Det var fantastiskt att simma omkring och andas under havsytan, plus att vi sag massor av olika fiskar bland annat blackfisk, sting ray, lionfish, moranor, anemoner mm mm mm. Riktigt haftigt! Nar jag pa eftermiddagen var ute och snorklade i viken framfor stranden stotte jag pa en skoldpadda! Dessutom traffade jag pa en del andra vasterlanningar, det var skont att inte vara ensam om att sticka ut for en gangs skull...

Sammantaget sa var detta en grym helg! Funderar pa att aka tillbaka till Gapang om nagon vecka for att gora resterande delar av dykningskursen sa att jag far ett certifikat och kan kolla in lite mer grejer utanfor den narmsta viken...

Fran botten till toppen!

2010-06-10T07:29:00.002+02:00

Gardagen pa sjukhuset var till storsta delen en besvikelse da den mestadels gick ut pa att vanta, svara pa fragor och lyssna pa redovisningar (pa indonesiska). Fick dessutom en angenama uppgiften att forbereda en power point-presentation till idag, jag var forstas otroligt tacksam!

Hur som helst, dagen borjade som vanligt med att jag satt och vantade i kandidatrummet, idag nastan i tva timmar! Sen blev det action da en kvinna som redan var i andra stadiet av en forlossning kom in. Hennes forlossning verkade gora otroligt ont och efterat nar hon behovde sys ihop lite sa blev jag lite yr och kande mig svimfardig. Blev tvungen att satta mig ner en stund. Sen gick jag och kollade pa den lilla bebisen istallet, den var inte lika yrselframkallande..

Efter forlossningen var det dags for mig och en tjej vid namn Eka att redovisa om den normala forlossningen. Det gick faktiskt bra och overlakaren var till och med schysst! Jag ar mycket forvanad! Det kanns valdigt skont att det gick bra och att han inte forsokte satta dit oss, sa som han har gjort tidigare i veckan... Nojda med oss sjalva smet vi ivag fran sjukhuset efter redovisningen och planerar ett besok pa stranden i eftermiddag! Fran bott till topp!

Vad hande med overlakaren?

2010-06-08T09:40:00.006+02:00

Ytterligare en dag pa forlossningen: idag var det en bebis som hittade ut den vanliga vagen. I ovrigt sa har jag haft laxforhor tva ganger (tva olika obstetrik-lakare pa forlossningen), valdigt kul eftersom att jag inte kan nagonting om ob/gyn och det ar minst 20 pers som kollar pa medan man blir utfragad. Det ar vissa av lakarna har som har en del sadistiska drag tycker jag... Speciellt en av dem som riktade alla sina fragor till mig: de andra 20 kandidaterna fragade han inte nagonting! Daremot rakade han faktiskt fraga en grej (hur stor andel av forlossningarna i Sverige som sker med kejsarsnitt: 20-30%) som jag rakade ha last igar och lagt pa minnet. HaHA! Annars forsoker jag att inte ta det personligt och forsvarar mig med att jag faktiskt inte har last kursen hemma sa det ar okej att jag inte kan sa mycket.

Oftast ar jag pa sjukhuset mellan 8 och 14. Nar klockan borjar narma sig ett- halv tva sticker jag oftast ivag med nagon ny bekantskap och kakar lunch pa nagon av stadens otaliga restauranger. Det finns aven manga stallen att ata pa i narheten av sjukhuset, sa man maste inte alltid ta sig in till stan. Det ar faktiskt en hel del dotid pa sjukhuset och ni som kanner mig val vet ju vad jag tycker om sant... Vi far se hur det utvecklar sig!

Action pa forlossningen

2010-06-07T11:11:00.004+02:00

Forsokte fa lite bildmaterial till bloggen, men ingen lycka dar tyvarr. Far bli vid nagon annan dator en annan gang. Ni far anvanda er fantasti sa lange!

Igar blev som sagt den planerade rundturen i stan installd pga regn. Fick sms fran en kille jag aldrig traffat (en fd ordforande i indonesiska IFMSA) att han ville traffas. Eftersom jag var ratt uttrakad efter ett par timmar inomhus sa tackade jag ja. Blev upplockad och vi akte ivag och drack kaffe pa hypade Solong Coffee- mycket bra kaffe, kopte med mig ett halvkilo hem sa den som vill ar bjuden pa en kopp i host! Hur som helst, den har killen var inte tillrackligt rolig for att jag ska hitta pa nagra fler aventyr med honom, aven om han hade en del planer for oss.

Efter att ha gjort en av obstetrik-lakarna fornarmad idag (jag hittade inte hans kontor imorse och kunde darfor inte ga dit och halsa pa honom innan jag gick till avdelningen), sa korde jag igang pa forlossningen. Fick direkt lara mig "Leopold palpation"- hur de kanner pa kvinnans mage for att uppskatta bebisens storlek, position, presentation och om den ar nere i backenet annu. Just den har bebisen lag upp och ner (alltsa rumpan nedat), vilket ar en indikation for kejsarsnitt. Sa, vi dorg upp pa Operasi och snittade upp buk och livmoder, och sa stack lakaren ner sin hand i kvinnans mage och fick tag pa ett litet blatt ben. Nar hon drog i benet foljde en liten rumpa, ryggen, ytterligare ett ben och sa armar och huvud med ut. Bebisen skrek till och alla var nojda och glada. Ett fint ogonblick!

Idag nar jag slutade pa sjukhuset sa hade jag bestamt mig for att utforska stan pa egen hand. Tog en "becat" (en motorcykel med sidovagn) in till stan, kostar 10000 rupiah, dvs ca tio spann. Kollade in den stora fina mosken, handlade lite grejer och kollade upp ett foretag som heter Aceh Adventure som anordnar cykelturer har omkring. Traffade dar en hollandsk kille och en tysk tjej: skont att traffa nagon som forstar mig lite battre an de flesta locals har, samt skont att snacka med nagon vars engelska faktiskt ar battre an min!

Valkomstfest och brollop

2010-06-06T06:33:00.002+02:00

Igar fick jag chansen att hanga med paret som jag bor hos pa brollop- sjalvklart ville jag se ett indonesiskt brollop! Tydligen sker sjalva brollopsceremonin tillsammans med den narmsta familjen och senare under dagen anlander gasterna. Brudparet sitter da utspokade i praliga traditionella drakter langst fram pa ett podium dit alla gar fram for att gratulera dem. Sedan gar man och tar sig en tallrik och plockar pa mat fran en buffe. Framfor brudparet star massor med stolar sa att gasterna kan sitta dar och ata och betrakta brudparet. Allt detta sker till en skralande falsksjungande indones. Mycket intressant att se, men jag fick dessvarre inga bra ideer till mitt eget brollop...

Igar var det ocksa valkomstfest for mig: jag och ganget (dvs en bunt indonesiska lakarstudenter) drog ivag till en fiskrestaurang utanfor stan. Mycket gott, det verkar finns gott om bra fisk och skaldjur har!

Imorse var jag och simmade tillsammans med sonen i huset (7 ar) och en slakting till familjen. Skont att fa lite motion! Dagens plan var att bli guidad av studenterna runt stan, men sedan igar kvall oser regnet ner och da kan de tydligen inte ga ut. Hoppas darfor att det snart slutar regna!

En vecka har gatt!

2010-06-05T08:31:00.003+02:00

Nyinflyttad i dekanusens hus. Har fatt ett eget rum med ett glasskap fyllt av prydnadsleksaker. Har annu inte traffat dekanusen, utan bara hans fru samt deras hushallerska. Har bor avenderas son pa 7 ar. Fordelen ar att jag nu kan ga till sjukhuset, samt har mycket narmre in till stan. Hoppas att det innebar lite storre frihet for min del...

Har nu klarat av min forsta vecka pa sjukhuset RSUD Dr. Zaionel Abidin. Har varvat avdelningsarbete med poliklinik, och det har for det mesta varit bra. Dock blir det ganska manga timmar varje dag da man bara sitter av tid for att man sitter och vantar pa en lakare som tycks kunna dyka upp narhelst han/hon (oftast han) behagar. Tycker iallfall att jag lar mig lite grann, bade studenter och vissa av lakarna ar hjalpsamma och forklarar for mig pa engelska. Nasta vecka ska jag vara pa forlossningen, veckan darefter pa operation. Sa nu hoppas jag pa lite mer action!

I ovrigt har jag inte varit runt i Aceh sarskilt mycket, forutom att jag har besokt ett antal schyssta restauranger (och kakat en massa god mat). Har lart mig att ata med handerna, eftersom det tydligen ar "more delicious". Aceh ar ocksa kant for sitt goda kaffe, varfor det har slunkit ner ett par koppar sant ocksa. Eftersom de inte dricker nagon alkohol har, blir det oftast juice till maten. Riktigt god fruktjuice kan jag lova, gjord pa riktig frukt- mums!

Ikvall ska det tydligen bli valkomstfest for mig och imorgon hoppas jag pa att fa en liten rundvisning i Banda Acehs omgivningar. Mentaliteten har ar lite som i Sydamerika; manana! Hittills har inte en enda indones passat en tid som vi har avtalat- sa att de var 2 timmar sena att hamta mig pa flygplatsen var bara en forsmak...

Update

2010-06-02T15:43:00.003+02:00

Antligen internet, antligen lite kontakt med Sverige! Borjade kanna mig lite val isolerad har i Banda Aceh... Har inte fatt tag pa internet, har haft problem med mobilen och har kant mig lite val ensam och langt borta ibland. Men nu sa!

Sa. Var ska jag borja? Jag har hamnat i en liten indonesisk stad som heter Banda Aceh. Valdigt strikt musmlimskt och alla kvinnor bar sloja, minareterna tjuter flera ganger dagligen och ingen glommer att be sina boner 5 ganger om dagen. Folk ar otroligt vanliga och hjalpsamma, jag blir omhandertagen som om jag vore ett litet barn: slapps fran en hand till en annan.

Just nu bor jag hemma hos en lakarstudent: hon bor tillsammans med diverse slaktingar i ett stort hus utanfor stan (fraga mig inte var nanstans- har inte en aning). Jag har fatt ett eget sovrum och badrum. Badrummet bestar av ett stenkar med plastskopa dar man "duschar" och bredvid toaletten (faktiskt en vanlig vasterlandsk) hanger en duschslang- eftersom det inte finns nagot toapapper.

Varje morgon ar det nagon som kommer och plockar upp mig och skjutsar mig till sjukhuset. Dar ar jag pa morgonen med pa ronden (en lakare och typ 20 kandidater) pa en avdelning dar man hejvilt blandat nyforlosta kvinnor, gyncancer och gravida. Efter ronden gar jag till Polikliniken dar jag mestadels har varit med pa ultraljudsundersokningar. Just US-utrustningen ar toppmodern, men annars ar sjukhuset ar pa manga satt annorlunda mot Sahlgrenska kan man saga... Kandidaterna springer arenden at lakarna (som att kopa lunch eller hamta mobilladdare) och proteinuri kollas genom att koka urin i provror over ett stearinljus. Jag har hamnat i ett mellanland mellan lakare och studenter: igar blev jag hembjuden till en av lakarna och idag bjod nagra studenter mig pa lunch. Overhuvud taget blir jag bjuden av alla hela tiden: har hittills endast spenderat 50kr pa ett telefonkort.

Hittills har tillvaron mest bestatt av att hanga pa sjukhuset och att hanga med de indonesiska studenterna pa diverse restauranger och cafeer. Alla ar otroligt snalla och intresserade av mig och Sverige och jag blir bombarderad med fragor om allt mellan himmel och jord. Jag far trana pa att slappa pa mitt kontrollbehov (for jag forstar helt enkelt for lite) och att inte ha 20 saker pa gang hela tiden. Kanske kan vara nyttigt.

For ovrigt ar det skitvarmt (och tank da pa lyckan att fa ga runt inomhus i en tjock lakarrock), jag ar svettig dygnet runt och ar allmant forvirrad. Det verkar som att jag ska flytta till "Dean"s hus pa fredag, det ar narmre sjukhuset sa da kanske jag far lite mer frihet och inte behover vara beroende av skjuts hela tiden. Hoppas ocksa pa att komma ivag fran stan i helgen och se mig omkring. Vi far se hur det utvecklar sig. Aterkommer forhoppningsvis snart!

Nybliven miljonär mellanlandar i Sthlm

2010-05-27T12:06:00.005+02:00

Så, nu är resan påbörjad! Drog från Göteborg igår morse och har därför hunnit hänga lite med familjen. Igår drack vi bubbel och firade förlovningen! Nu planerar jag, som av en händelse, en vit månad. Läste nämligen att straffet för att förtära alkohol är 40 piskrapp. Såvida man inte får straffrabatt (tex: "1 öl- 40 piskrapp, 2 öl för 70!" eller: "Tag 3- betala för 2!") så känns det ju inte särskilt angeläget.

Idag har jag och mamma precis joggat runt Rönningesjön, undrar när jag gör nästa träningspass... På något sätt har jag lite svårt att se mig själv joggandes i långkjol, skjorta och sjal. Riktigt så desperat är inte ens jag.

I eftermiddag går iallafall planet. Efter en mellanlandning i Doha, Qatar landar jag imorgon i Jakarta. Stannar där en natt innan jag flyger vidare till äventyren i Banda Aceh.

Och avslutningsvis lite positiva nyheter: jag är numera miljönär!

Tapasfest och resfeber

2010-05-25T09:32:00.003+02:00

Efter cirka ett dygn i köket stod bordet dukat med baconlindade dadlar, lax- och spenatpaj, broccoli- och ostpaj, knyten med champinjonröra, kycklingspett, färsbiffar och massa annat gott! Gästerna droppade in och jag hoppas och tror att det flesta åt tills magen stod i fyra hörn. En mycket trevlig kväll med gott sällskap!

Det som nu närmar sig är förstås resan till Indonesien, vilket gör mig inte så lite nervös. Packningen är nästan färdig och imorgon bitti lämnar jag Göteborg! Hjälp!

En ring på fingret...

2010-05-24T09:49:00.003+02:00

Ett tungt varv!

2010-05-22T22:05:00.004+02:00

Ojojoj. Vilken pärs!

Målsättningen med dagens Göteborgsvarv var att springa snabbt och lätt för att glida i mål innan klockan stannat på 1:45, dvs 5-minuterstempo. Borde ju inte vara helt omöjligt med tanke på att vi för två veckor sen sprang 50K i drygt 6-minuterstempo, samt att jag tidigare i vår sprungit Seedingsloppet (10.5K) under 50 minuter. Så, hoppfull som jag var öppnade jag första kilometern på 5:10. Lite för långsamt, varför jag ökade och efter 4K låg jag under 20 minuter och därmed i fas. Men sen hände det inte mycket mer. Loppet kändes som ett konstant motlut, allt var tungt och jag fick inget gratis. Svetten lackade, det var olidligt varmt och kroppen svarade inte. Älvsborgsbron kändes som uppförsbacken från Helvetet och jag funderade på om det kanske var lika bra att kliva av. Jag sänkte tempot undan för undan, måltiden försvann ur sikte och tillslut insåg jag att jag inte ens skulle klara 2 timmar. Den insikten gjorde mig inte lättare på benen direkt.

Sladdrade i mål på 2:00:59, näst sämst hittills i min Göteborgsvarvskarriär. Jag skyller framför allt på värmen, eventuellt även lite på LU50K. I övrigt är det kassa resultatet ett mysterium. Den enda fördelen, som jag kan se, är att jag har goda förutsättningar att förbättra mig nästa år!

Formtoppning på Änggårdsberget

2010-05-19T20:49:00.002+02:00

Som sagt, viloveckan är över och nu är det löpning som gäller igen! Måndag, tisdag och onsdag har bjudit på varsitt löppass i fantastisk sommarvärme! Igår blev det backintervaller i Ruddalen och de övriga två dagarna blev det pass på cirka timmen på Änggårdsberget. Bästa stället för löpning! Dessutom är det ju så lättillgängligt, inte alls långt från stan!

Dessutom verkar Henriks hälsena vara på bättringsvägen så jag hoppas på att han också står på startlinjen vid Frölunda Borg på lördag! Nu ska benen vilas i form så hoppas vi på det bästa på lördag!

Säsongspremiär i kajaken

2010-05-17T20:10:00.004+02:00

Korthelg blev långhelg efter en påhittad allergichock och vi drog ut till Hamburgö för att hänga med familjen, paddla lite kajak, jogga en sväng och ta det allmänt lugnt. I helgen har vi också hunnit med bruncher, Regnbågs-promenad och filmkväll. Vi har haft Philip på besök från Umeå, vilket förstås lyser upp tillvaron!

Den senaste veckan har inte innehållit mer löpning än två stycken kombinerade gå/löppass (Henrik har problem med hälsenan så vi har kört rehab). Nu är det däremot slut på viloveckan och smekmånaden efter LU50K: nu ska jag köra på i tre dagar och sedan blir det lite vila innan Göteborgsvarvet på lördag. Benen känns okej, men inte tipptopp. Får se vad de säger på lördag!

5:19:22!!!

2010-05-12T20:14:00.004+02:00

Lisette Stick Legs och Maja Strong Legs leker sig runt Lidingö Ultra 50K!

Yees, jag är ultra!

2010-05-08T16:19:00.003+02:00

5mil, 50km eller 50000meter- välj själv! Jag och fantastiska sällskapet Lisette har idag, oförskämt fräscha, joggat runt Lidingö!! Efter 30km sprang jag på nåder och bara väntade på att den berömda väggen skulle dyka upp. Men, det gjorde den inte. Marathondistansen passerade vi på ca 4.31 (nytt rekord för min del!) och sedan var det bara att kötta på. Visst stumnade benen successivt till alltmer, men på det stora hela gick det faktiskt himla bra idag! Säkert till stor del tack vare grymt löpsällskap samt den energiska hejaklacken bestående av mamma och Henrik som säkert stod på minst sju olika ställen och hejade. Tack för all pepp!!

Vandring per improvisation

2010-05-05T18:04:00.015+02:00

För att planera en vandring: beställ kartor, med fördel över det område där du tänkt vandra. Om din tänkta led inte finns med på kartan kan man alltid kolla vad som finns med och justera vandring därefter. Mitt och Emelies ledord under veckan i Pyrenéerna har varit Improvisation! Ett sätt att inte tänka för mycket (lättare att tänka utanför boxen om det inte finns någon box), ta tillvara på de tillfällen som erbjuds och fånga dagen (klyschigt, men ändå fint).

Askmolnet försvann i precis rättan tid, vårt plan lyfte och plötsligt var vi framme i spanska Girona. Efter inköp av gaspatron till köket hoppade vi på första bästa tåg norrut. Eftersom Banyuls-sur-mer var den stad längst söderut som fanns mer på vår karta, var det dit vi åkte. Sålunda blev detta en vandring i Frankrike istället för Spaninen, inte mig emot: Vive la France! Vi inledde resan med rödvin och en 3-rättersmiddag, samt ett morgondopp i havet morgonen därpå. Med humöret i topp påbörjar vi därefter vår vandring längs GR10 och Pyrenéernas svar på Alpernas Haute Route: HRP.

Ju längre västerut inåt landet vi kommer, desto högre blir bergen. Redan första kvällen skymtar berg med stora snötäcken i horisonten. Vår första natt sover vi för övrigt på toppen av en 1000 meter hög bergsknalle. Jag funderar över varför jag aldrig tältat på en bergstopp förut, utsikten är ju fantastisk! När vi några timamr senare vaknar av stormen som river i tältduken och ger ifrån sig ett öronbedövande vrål förstår jag varför. I vilket fall som helst så håller tältet och jag är numera en stolt innehavare av ett stormtält!

Efter fyra dagar i vildmarken lyxar vi till det i Amelie-les-Bains där vi tar in på hotell. Vi fyller på glykogen- förråden med tapas och kulglass och sover gott i mjuka sängar. Nästa dag har vi ett ambitiöst schema: ca 30km distans och 2000 höjdmeter uppåt, ett projekt som påbörjas 7.30 på morgonen och avslutas 20.45 på kvällen. Dessutom med nedbantade fikapauser! Ju högre upp vi kommer, desto närmre snön kommer vi. Över 2000 möh är det rejält med snöfläckar- något som försvårar vår vandringa rejält. När det framåt kl 21 börjar skymma blir vi tvungna att slå upp tältet något tidigare än planerat. Vi tältar i hyfsad lutning under en stor klippa på ca 2150möh. Middag sker i skenet av pannlampor och under natten glider vi ideligen nerför liggunderlaget i backens lutning.

Nästa morgon vaknar vi av ett strilande regn mot tältduken och när vi kikar ut genom tältet ser vi att dimman ligger tjock nedanför oss. Ett par åskknallar och den tilltagande mängden snö gör att vi inser att det är bäst att vända ner snarast. Vi kastar i oss två chokladkex var och knatar nedåt. Vi hittar en lång, hyfsat snöfri, morän som vi kan följa ner till en grusväg som i dimman går att följa utan att tappa bort den. Efter en frukost med frystorkad chili con carne bestämmer vi oss för att avsluta vandringen och ta in på hotell. 10 timmar senare når vi Vinca, en riktig liten håla som varken har något hotell eller en öppen affär. Vi är båda två helt slut (både fysiskt och psykiskt!) efter två hårda dagar, och med desperation i blicken tar vi oss till tågstationen. Vi jublar när vi ser att tåget till Perpignan avgår inom 10 minuter!

Våra vackra naturupplevelser kompenseras sedan med lite stadsliv (eller nja, byliv snarare), en del rödvin, mera franska ostar och massa god mat. En fantastisk avslutning på en fantastisk vecka! Jag tackar min resekamrat för alla fina minnen! :)
Och tack Pär på utomjordiskabarcelona.com för bra tips!

Såhär kul är EKG:

2010-05-04T21:15:00.001+02:00

Hemma!

2010-05-03T21:03:00.004+02:00

Planet gick! Veckan har varit fantastisk och bjudit på många fina berg, långa dagsmarcher, en hel del kor, franska ostar, rödvin, gamla ruiner, trevliga fransmän och stinkande underställ. Precis som det ska vara!

Aska!

2010-04-20T19:41:00.002+02:00

Det där jädra askmolnet ligger bokstavligt talat som en stor skugga över min och Emelies resa till Pyrenéerna! Vi håller alla tummar vi har och hoppas på att vindarna vänder innan klockan 12 på lördag!!

Vättlefjällsleden round number 2...

2010-04-17T16:13:00.002+02:00

...och vilken förbättring av vår gamla tid på rundan! I november sprang vi Vättlefjällsleden (25K) på 3:35, idag stannade vi klockan på 2:48! Hur kan man förbättra sig med 45min? Förutom att vi gjorde en felspringning på ca en kvart senast, så kan vi inte förklara saken på annat sätt än att vi är så sjukt vältränade nu för tiden! ;)

6b+ i Greggered

2010-04-14T21:19:00.011+02:00

Den varma onsdagskvällen spenderade vi på klippväggen i Greggered. Hade aldrig testat stället förut, men det var riktigt fint! Bra friktion, solläge och vackra omgivningar. Dessutom var det folktomt så vi fick välja fritt! Vi klättrade tre leder;
Buss 765, 5c
Byter till flash, 6b+ (Rekord för min del!)
Hans, 5Vardagslyx!

Vår på riktigt

2010-04-12T21:58:00.003+02:00

Värmen har har hittat till Göteborg! Löppass utföres numera i t-shirt och glass intages på löpande basis! Såhär såg det ut på Torrekullaleden i lördags och liknande bilder kunde nog ha tagits på Änggårdsberget idag. Nice!

Haute Route 2010

2010-04-10T16:22:00.010+02:00

Oändliga snötäckta bergsvidder dränkta i solsken, långa branta åk i kall nysnö och härliga 3-rättersmiddagar i gott sällskap var vad jag såg framför mig när planeringen av Haute Route, den klassiska skidleden mellan Chamonix och Zermatt, inleddes. Nu är det söndag morgon och dag 1 av vår veckolånga skidtur och jag har just blivit halvt ihjälklämd av puderkåta svenska säsongare i liftkön till i Grand Montets, lavinfaran är uppe i taket och det blåser och snöar. Att vi, om liften ens öppnar, ska ta oss längre än till mittstationen Lognan känns orealistiskt och att vi ska kunna påbörja Haute Route känns riktigt otroligt. Men, det är inte nattsvart.

Dag 1: Chamonix – Refuge d'Argentière
Om man inte har haft turen att uppleva liftköerna vid skidberget Grand Montets, Argentière, Chamonix dagen efter ett snöfall så har man aldrig sett en riktig kö. Det är helt hysteriskt. Svenska säsongare i gälla och vida skidkläder ger upp all form av blyghet (samt hyfs och fason) och stångas för sina liv för att komma in i den första kabinen samtidigt som den franska liftpersonalen desperat skriker ”Doucement! Doucement!!” (”Ta det lugnt!”). Men vem bryr sig om gapande fransmän när det finns orört puder liksom? No friends on a powder day, inte ens i liftkön.

I den här hysterin har alltså vi fem ex-ski-bums, denna vecka förklädda till skidalpinister, hamnat. Med tanke på att vi har Haute Route i sikte ser det inte särskilt lovande ut. För att försöka upprätthålla någon slags säkerhet har skidpatruller sprängt ner laviner hela morgonen och solen lyser med sin frånvaro. Vinden piskar på och med en halvtimmes mellanrum kommer utrop från personalen, -”mer nyheter om en halvtimme”.

Men så plötsligt händer det: spärrarna öppnas och vi släpps ombord på kabinliften! Kabinen tar oss upp till mittstationen Lognan, 1972 möh. Planen hade varit att fortsätta med ”Greken” upptill toppen, men idag finns inte en tillstymmelse till chans att toppliften öppnar. Efter lite övervägande drar vi därför på oss hudarna och börjar knata. Enligt den ursprungliga planen skulle vi ha sovit i Trient-stugan, men vi inser att vi inte kommer hinna dit utan toppliften. Desperata som vi är ringer vi därför till Argentière-stugan som efter lite övertalning ger oss fem personer tillåtelse att dela på tre sängar. Glada över att äntligen vara igång travar vi på i blåsten. Vägen upp till hyttan korsar den flacka Argentiére-glaciären och just här känns inte lavinfaran överhängande. Cirka fyra timmar och 800 höjdmeter senare är vi framme vid hyttan. På grund av vädret är det flera personer som inte dykt upp och vi får därför varsin säng att njuta av. Innan dess bjuds vi på middag och vi rekar inför morgondagen. Vi är äntligen på väg!

Dag 2: Argentière – Trient
Klockan 04.30 ringer väckarklockan. Vi tänder pannlamporna och smyger ut i köket där vi är de första att äta frukost, något som kommer bli ett återkommande inslag under resan. Väl medvetna om att gårdagen var något av en uppvärmning laddar vi för en rejäl dag med torrt bröd och marmelad (det finns egentligen inte mycket positivt att säga om den franska frukosten). Efter ett kort åk i skenet av pannlamporna är det dags att dra på hudarna och påbörja stigningen uppför Col du Chardonnet. Vi kommer dock inte särskilt långt innan vi tvingas sätta skidorna på ryggsäcken och fortsätta till fots uppåt. Det har kommit flera decimeter snö och det gäller att välja vägen upp med stor omsorg. När vi klarat av den första branten, via en lite besvärlig men förhållandevis säker morän, kan vi fortsätta på skidorna hela vägen upp till den allra sista biten upp till colen. Där drar jag på mig stegjärnen, mest bara för att testa dem och för att det är så roligt att ha riktigt bra grepp mot snön.

På andra sidan colen väntar en brant couloir på 45-50 grader. Vi misstänker förstås att lavinfaran är mycket hög, varpå Tomas knyter in sig och säkras uppifrån av Petter. Tomas gör en hoppsväng varpå hela facet släpper och all nyfallen snö är nere inom loppet av någon sekund. Brottkanten mäter flera decimeter. En riktig tankeställare om man nu trodde att man skulle kunna åka ifrån en lavin som de gör i skidfilmer. När den nya snön väl har släppt törs vi ta oss ner genom rännan mot Saleina-glaciären. De flesta av oss firar oss ner delar av couloiren, förutom Henrik som är siste man ut och kör som en riktig skidåkare (dvs utan rep). Ända till slutet av rännan där han tappar ena skidan och får fortsätta ner på en skida. Stilpoäng!

Nu har solen hittat fram och vi avnjuter en snabb lunch i värmen innan vi forsätter mot Fenêtre de Saleina som visar sig vara en sydsida som legat och värmts på ordentligt ett par timmar. Det känns inte helt riskfritt att ta sig upp för branten och även här lägger vi stor omsorg vid vägvalet samt att bara vara en person i riskzonen åt gången. Lyckligtvis går allting bra och på sen eftermiddag står vi på toppen av Fenêtre de Saleina. Därifrån är det ett kort flackt åk och en kortare stigning på hudar kvar till Trient-stugan på 3170 möh. Vi är de första att anlända till stugan och efter ca elva timmars hårt jobb blir jag väldigt populär när jag avslöjar att jag burit med mig närmre ett kilo lösgodis i ryggsäcken.

Dag 3: Trient – Bourg-St-Pierre
Det här är den absolut kortaste dagen på hela turen och det är därför ingen brådska iväg från Trient-hyttan, förutom att man inte vill passera under de lavinbelägna sluttningarna genom Arpette-dalen alltför sent på eftermiddagen. Vi ger oss iväg från stugan runt åtta på morgonen och skidar nerför glaciären i uppåkt men mjukt före. Efter en kort klättring med skidorna på ryggen upp till Col des Ecandies klickar vi i bindningarna igen och fortsätter nedåt. Början av åket bjuder på fin nysnö och en del glädjetjut hörs. Ju längre ner i dalen vi kommer, desto hårdare och mer skare blir det. Vi har iallafall tur i att det inte har varit alltför mycket vårvärme ännu, vilket gör att vi kan glida hela vägen ner till byn Champex. Från Champex tar vi en buss via Orsières där vi fyller på våra matförråd vidare till Bourg-St-Pierre som ligger på 1632 möh.

Vi är framme i Bourg redan runt lunch och under vår lediga eftermiddag passar vi på att vila, äta och träna lite glaciärräddning och annat matnyttigt. Rinnande vatten är också en lyx efter de minst sagt tilltagna priserna på en flaska vatten på berget. Eller vad sägs om ca 50 kr / liter? Återigen har vädret vänt sig emot oss och vi möter en grupp som försökt ta sig upp på berget under dagen, men tvingats vända om. Vi funderar därför över alternativa sysselsättningar om vi inte kommer kunna fortsätta nästa dag, kanske man skulle dra till Verbier och käka lyxmat resten av veckan?

Dag 4: Bourg-St-Pierre – Valsorey
Återigen ringer klockan 04.30 och vi smyger upp eftersom vi återigen är först upp ur sängarna. Det oroväckande vädret har blåst åt något annat håll och det är helt stjärnklart ute. Efter en ”stadig” frukost börjar vi knalla igenom byn i beckmörkret. Idag är det bara uppåt som gäller, 1500 höjdmeter närmare bestämt. Vi har ganska stora problem med att hitta rätt väg upp genom dalen och kan inte riktigt bestämma vilken sida av bäcken vi ska välja att gå på. Efter en del krångel är vi dock på rätt väg och stannar till för lunch. För att håna lättviktsnördarna i sällskapet har Håkan burit med sig en glasflaska med öl som han avnjuter under avundsjuka blickar.

Åtta timmar efter starten i Bourg når vi Valsorey-hyttan i snålblåst och snöfall. Valsorey-hyttan drivs av två fantastiskt trevliga och hjälpsamma kvinnor och under hela turen blir man bemött av personal som förtjänar alla möjliga utmärkelser för detta. Vi hinner spana in morgondagens face som ser brant och lite skräckinjagande ut. Vi får veta att ingen har kunnat passera detta de senaste tre dagarna pga vädret, men vi får också veta att morgondagens väderprognos är, just det, inte helt nattsvart. Kanske kommer vi vidare även imorgon. Efter ännu en fantastisk middag- allt smakar gott på berget- somnar vi som vanligt före klockan 21.

Dag 5: Valsorey – Chanrion
Vi vaknar tidigt och upptäcker att vi har sikt! Åtminstone lite grann. Förhoppningsvis tillräckligt. Vi är inte först att lämna stugan idag och får därför för omväxlings skull hjälp att spåra den första biten. När det är dags att byta till stegjärn och isyxa ber vi att få köra om den guidade franska gruppen som eventuellt är de långsammaste människor som någonsin har gått Haute Route. Det tar flera timmar att avverka de 600 höjdmetrarna upp till passet på 3662 meters höjd. Den allra sista biten består av en hängdriva av is och där får stegjärn och yxa bekänna färg.

Vi fortsätter tvärs över en glaciär och över ett ytterligare pass ner på Glacier du Mont Durand. Sikten har gradvis blivit sämre och sämre men vi hjälps åt ihop med guiden för den andra gruppen och hittar en säker väg ner mellan branta klippor. Ibland ser man en klippa eller sten, men största delen av tiden knallar vi rakt in i det vita med endast kompassen som vägvisare. Om ni någon gång varit i fjällvärlden och råkat ut för detta så vet ni vad jag pratar om. Enda sättet att veta vad som är upp eller ner är att ta ett steg och känna vart foten landar. Vägen ner över glaciären är lång, tröttande och väldigt kall. Cirka tio timmar efter att vi lämnat hyttan står vi på fast mark och får äntligen lite frystorkat till lunch. Det är nog den godaste pasta bolognese jag någonsin smakat! När vi fått lite mat i magen känns allt lite lättare igen och vi orkar gå de sista timmarna upp till hyttan.

Dag 6: Chanrion – Vignettes

Vi sover med alla fingrar och tår korsade i hopp om vackert väder för att kunna gå en liten extra sväng för att få ett fint åk idag. Den här gången är vädret med oss när vi vill och vi vaknar ännu en gång till en stjärnklar himmel! Vi drar på hudarna och går längs med Brenay-glaciären upp mot Pigne d'Arolla. Vi bestämmer oss för att ta vägen precis vänster om ett stort isfall och får på så sätt ta oss upp för ett exponerat face, till någras förtjusning och till andras förskräckelse. Pigne d'Arolla mäter 3772 möh och är ett klassiskt åk i Alperna, det är ett av få schweiziska berg dit det är tillåtet att flyga med helikopter och en vacker dag efter snöfall kryllar det av uppflugna människor här. Idag är det också en hel del folk på toppen, men alla har tagit sig dit av egen maskin.

Efter några obligatoriska toppfoton är vi flera i gruppen som är ivriga att avverka ett par höjdmeter nedåt, inte bara på grund av att vi älskar att åka skidor, men även på grund av höjdsjuka. Åket ner är ordentligt uppåkt, men snön är mjuk och vi njuter oss ned. Vi möts av Vignettes-hyttan som är en mäktig syn då stugan är placerad precis på kanten till ett flera hundra meter djupt stup. Ett ställe man inte vill tappa bort sig på en dimmig dag.

Vignettes-hyttan är den största hyttan på turen och rymmer 125 personer. Det är trots detta den hyttan som är svårast att boka plats i under turen, det gäller att vara ute i god tid. Frånvaron av den mysiga och genuina stämningen kompenseras av den fantastiska maten som får högsta betyg! Missa inte pannkakorna till frukosten!

Dag 7: Vignettes – Zermatt
Detta är den stora dagen på Haute Route, eller vad sägs om tre cols, sju glaciärer, 30 km i distans och 1200 höjdmeter uppåt. Dessutom tillryggaläggs ett fint antal höjdmeter även nedåt. Svårt att matcha den här dagsturen i alpina sammanhang alltså! Det gäller att ge sig iväg tidigt från hyttan för att hinna till det sista passet innan lunch för få optimal snö för nedfärd samt minimera lavinrisk. Sagt och gjort, vi sticker iväg tidigt och är helt inställda på att hålla tidsramarna och inte slöa. Fram med pannbenet! Henrik får äran att spåra upp till det första passet, men till det andra hinner folk från andra håll före oss. Pass nummer två är ganska brant och klurigt och man får hålla tungan rätt i munnen när man gör sina kick-turns. Efter ett kort åk ner till början på stigningen börjar vädret dra ihop sig. Med ovilja att ge upp hoppet om Zermatt drar vi på hudarna en sista gång och påbörjar turens sista stigning, som mäter 500 höjdmeter.

Tyvärr gör vädret inte alls som vi vill den här gången. Det dröjer inte länge innan vi befinner oss i total white-out. Vi stirrar ner i backen och följer spåret som leder oss uppåt och hoppas på att allt ska lösa sig när vi kommer upp till passet. När vi har 25-50 höjdmeter kvar till passet möter vi de två grupper som gått före oss. De har bestämt sig för att vända. Framför oss har vi tre stora glaciärer att korsa, enligt kartan mycket sprickfyllda sådana. Utan vare sig sikt eller några spår att följa känns detta som en otroligt dum idé. Vi bestämmer oss därför för att vända om vi också, vilket innebär att ta sig tillbaks över pass nummer två och skida ner över en snäll glaciär till byn Arolla. Detta är precis vad vi gör och ett par timmar senare sitter vi på Arollas lokala pizzeria med varsin pizza framför oss. Det känns som att vi har fattat rätt beslut och vi är otroligt nöjda med vår skidalpina vecka! Dessutom har vi redan hunnit börjat fila på nästa års skidtur, man kan ju till exempel göra en variant av Haute Route via St. Bernard-klostret...

Nu smäller det!

2010-03-25T20:51:00.002+01:00

Idag har det varit en härlig, spännande, fullspäckad dag! Dagen började helt perfekt med en sovmorgon (ända till klockan 08!) då jag steg upp, käkade lite gröt och stack ut på långpass. Veckans andra 2-milsrunda minsann! Benen kändes ganska trötta och slitna idag, så det gick ganska segt att springa. Först kände jag mest i höftböjarna, men mot slutet i hela låren. Nu blir det två dagars vila (dock en massa bilkörning) innan det är dags att prestera med stort P! På söndag morgon går vi (jag, Henrik, Tomas, Håkan och Petter) etapp 1 av Haute Route, mot Trient-stugan. Även om jag har lugnat ner mig något, så är jag fortfarande lite nervös och hoppas verkligen att det ska gå bra! UCPA har tydligen som krav att man måste vara "mycket vältränad" för att gå med i deras grupp på Haute Route, "mycket vältränad" definierar de som att springa milen under 50 minuter. Man kan ju alltid hoppas på att det räcker... Nu står iallafall bilen färdigpackad, så när som på mina skidor som är på UdensSport för toppning av kanter och belag. Imorgon klockan 16 går färjan mot Frederikshavn och starten på vårt äventyr!

P.S. Det häftigaste som hände idag var när jag fick hålla i ett levande, dunkande hjärta. Sjukt mäktig känsla! Tror nog att jag ska bli kirurg, det är grejer det! :)

Blöt start på Seedningsloppet

2010-03-22T19:41:00.000+01:00

Nytt PB på milen!

2010-03-21T18:52:00.004+01:00

Jag hade inte särskilt höga förväntningar på dagens Seedningslopp inför Varvet. Fredagskvällen blev nämligen en förlängd after-work med betydligt fler öl än vad jag hade tänkt mig. Var därför lite seg igår morse och åt både snabbmat och lite godis. Lördagskvällen började med middag (och ett glas rött) tillsammans med Sofi och My innan vi gick till Lisebergshallen för att lyssna på Kent. En fantastiskt bra spelning! Helgen har alltså varit mycket social och trevlig, men det kändes verkligen inte som någon optimal uppladdning inför ett lopp.

Imorse fick jag faktiskt helt spontant frukost på sängen (!!!), sedan tog vi det lugnt fram tills det var dags att bege sig mot Frihamnen. Som sagt hade jag inga större förväntningar på mig själv, hoppades dock på att ta mig i mål inom 55 minuter. Vi värmde upp lite halvt oengagerat med lite jogg och lite gympa. Klockan 13 small startskottet och vi var iväg. Henrik drog förstås iväg direkt och jag hittade ett eget tempo som kändes lagom. Vid första km-markeringen såg jag att jag höll under 5-minutersfart och blev faktiskt ganska förvånad! Men jag tyckte att tempot kändes bra, ansträngande men ändå behagligt, så det kändes som att jag skulle kunna hålla farten ett tag till. Vid svängen ut mot SVT-huset mötte jag Henrik och vinkade glatt. Tog en mun sportdryck och körde på. Vid ungefär 4km fick jag känning av håll på båda sidor i magen, så jag koncentrerade mig på andningen och höll igen lite på farten. Snackade lite med en annan löpare och glömde bort att jag haft ont och sedan hade vi plöstligt sprungit första varvet! Kroppen kändes fortfarande bra och jag höll ett jämnt tempo. Passerade milen på 47:30, vilket faktiskt är nytt PB! Spurtade i mål på den officiella tiden 49:49 och var otroligt nöjd! Om jag springer såhär fort när jag inte känner mig förberedd eller i särskilt god form, hur fort kan jag då springa under bättre förutsättningar?! Fortsättning följer!

Livet i vita korridorer...

2010-03-17T22:38:00.004+01:00

...är inte alltid spännande och fartfyllt. Ikväll har jag varit på kardiologjour (som låter som att det borde innehålla en del action), vilket har resulterat i x antal lästa sidor om arytmier. Efter 14 timmar på sjukhuset orkar man inte ta till sig så mycket i en bok. Dessutom svarade jag fel på de flesta frågor jag fick, till och med blodgasen som jag trodde att jag lärde mig förra veckan blev bak och fram. Inte många rätt idag inte.

Dagens träning: stå i blyklänning. Vilken grej! Man skulle ha en blydress bestående av jacka och byxor, samt blyskor och blymössa och sen ge sig ut och träna! Fatta vilka resultat man skulle få efter sådana träningspass! I smyg gjorde jag idag några benböj medan jag stod och tittade på ballongsprängning av hjärtats kranskärl. Man får ju ta tillvara på de tillfällen som erbjuds! ;)

Runner's high

2010-03-16T15:21:00.004+01:00

Börjar med att tacka för en bra helg i huvudstaden och fortsätter direkt till gårdagens löppass som var det bästa på länge! Solen sken (jag säger ju det, solen skiner alltid på mig när jag springer!) och jag bestämde mig för ett varv runt broarna. Mitt varv runt broarna är en personlig modifikation av Göteborgsvarvet som mäter ca 18km, med start och mål på Pennygången. Har sprungit broarna runt hyfsat regelbundet på sistone och har tack vare funbeat därför registrerade tider för detta. Igår hade jag flyt redan från start och jag märkte att jag sprang fortare än vad jag brukar. Jag var lite orolig att magen skulle krångla eller att jag skulle bli trött halvvägs, men allt gick bra och benen pinnade på. Upp på Götaälvsbron hade jag sån fart att jag sprang om både cyklister och andra löpare! Den enda som jag själv blev omsprungen om var en kille i tights och löparrygga, så det kändes ändå okej. Trots en liten omväg på slutet pga översvämning i en tunnel så stannade klockan på 1:40. Det ger mig en fin utvecklingskurva på Broarna Runt:
24 feb: 116 min
4 mars: 110 min
9 mars: 107 min
15 mars: 100 min

Det känns riktigt skönt att ha ett bra hyfsat långt pass i benen. Nu är det bara att jobba vidare så jag klarar Göteborgsvarvet under 1:45! Men först ska jag bestiga berg i Alperna! Idag är jag lite orolig för mina submandibulära lymfkörtlar (alltså de som sitter på undersidan av käken), de känns lite svullna och just nu är jag livrädd att bli sjuk. En förkylning nu vore otroligt olämpligt. Därför blir det eventuellt vila ikväll. Alternativt något väldigt lugnt ;)

För övrigt har vi äntligen fått en sån där tuff sökare som alla läkare har i TV-serier (dock en sökare på fyra kandidater). När den piper gäller det att kuta, så det blir ju som att träna på arbetstid! :)

Kontraster

2010-03-09T18:03:00.003+01:00

Efter en hyfsat deprimerande eftermiddag på Lungonkologiska mottagningen kände jag att jag var tvungen att leva! Det resulterade i ett långpass i solsken (återkommande tema det där med solsken) runt de två stora broarna i Göteborg. En runda på ca 18 km. Förutom ett litet fall precis i början av turen så var det mestadels barmark, det smälter undan snabbt nu! Varje gång jag springer längs med älven spanar jag numera lite extra på färjorna som går till Fredrikshavn. En av dem ska jag och Henrik ombord på om bara lite drygt två veckor!!

Efter lite diskussion fram och tillbaka har jag nu anmält mig till Göteborgsvarvets seedningslopp nästa helg. Egentligen känner jag mig inte i form och är ganska tveksam till om jag verkligen kommer kunna seeda fram mig särskilt mycket. Men Henrik hade bestämt sig för att springa loppet och då tänkte jag att jag hänger på och gör så gott jag kan. Som tur är kan man inte seeda ner sig (hur jag nu skulle kunna göra det från sista startgrupp) och jag tänker att jag ska se loppet som ett träningspass. Förhoppningsvis springer jag inte långsammare än 55 minuter, men jag lovar inget! ;)

Bra vecka på löpfronten!

2010-03-07T19:13:00.004+01:00

Träningsveckan är avslutad och summan löpta kilometer denna vecka landar på 67.5 (give or take några km, har inte stenkoll på hur långt jag springer)! Känner mig mycket nöjd med dessa mil på löparben, länge sedan jag skrapade ihop så pass många kilometer! Har också infört en trevlig vana att promenera till/från skolan, åtminstone har det varit en trevlig vana den här veckan eftersom att solen har strålat så gott som hela veckan. Till förmån för promenader och löpning, har det inte blivit mycket styrka eller klättring, svårt att få tid till allt.

Förutom löpning har veckan innehållit lite afterwork, en del jobb (dock rekordslappa arbetspass den här helgen, lättförtjänta pengar! Förra veckan tjänade jag ihop Haute Route-resan, denna helg jobbade jag för flygbiljetten till Girona och Pyrenéerna!) och studier i diabetes. Nästa vecka gäller lungan, mera löpning och en week-end i Stockholm! Men innan nästa vecka påbörjas ska den pågående avslutas med ett biobesök och Alice i Underlandet i 3D!

Big spender

2010-03-02T22:00:00.003+01:00

Snön smälter så sakteliga undan, solen skiner och asfalten blottas. Våren är på väg! Igår sprangs första passet i "vanliga" löpardojor, dvs. utan dubbar. Det var lite halt på sina håll, men känslan av gummisula mot asfalt var fantastisk! Kroppen kändes lätt och benen tryckte på.

De närmsta månaderna bjuder på många äventyr och igår lyckades jag inom loppet av ett par timmar köpa biljetter till både alperna, pyrenéerna och Indonesien. Först ut är ett nytt försök på Haute Route mellan Chamonix och Zermatt. Det blir jag och fyra killar, så jag är lite orolig för hur det ska gå för mig att hänga med i deras tempo. Försöker hinna springa så många mil som möjligt innan dess!

Snö och sol

2010-02-21T16:08:00.008+01:00

Det gnälls faktiskt en hel del över de decimetrar med snö som vi fått under helgen. Men vi ser på saken från ett annat håll och passar istället på att ta till vara på snön som har kommit. Igår pulsade vi runt Änggårdsberget och idag åkte vi längdskidor på Öjersjö golfbana. Efter att ha skottat fram vår parkeringsplats drog vi iväg till golfbanan, vilket visade sig vara perfekt tajming! Vi fick flåsa runt i strålande solsken! Tyvärr hade gubbarna inte hunnit spåra, så det var lite sladdrigt och stavarna sjönk ner ett par decimeter när man stakade. Men vad gör väl det? Desto bättre träning för oss, det tackar vi för!

Henrik 'Tappen' Karlsson

Snöpulsning!

2010-02-20T17:34:00.002+01:00

Snön vräker ner över Västra Götaland och SMHI har utfärdat klass II-varning. För oss innebar detta att vi inte ville ut och köra bil idag, därav varken skidåkning eller klättring. Istället drog vi på oss våra ice-bugs och stack ut i snöfallet och pulsade! Vi sprang mot Änggårdsberget där vi pulsade fram i 2-3 dm nysnö, riktigt jobbigt! Hittade muskler jag aldrig annars känner av när jag springer; det brände i gluteus medius (på sidan av höften) och nere vid fotlederna. Gissar att det beror på att man halkar runt mer än vanligt. Tror att det är bra och stärkande träning.

När vi väl var på väg hem från Änggårdsberget upptäckte vi vad som är jobbigare än 2-3 dm nysnö: nämligen att springa i en plogvall. Vi blev båda två tvungna att stanna emellanåt och hämta andan och vila benen; det var som att springa på en tjockmatta. Även om vi var tveksamma i plogvallen så tog vi oss tillsist hela vägen hem. Hemma blev det lite styrketräning innan dusch och sedan keso med mango. Mums!

Nu börjar hårdträningen! Målet är två timmars fysisk aktivitet per dag, allt för att bli så bra som jag kan bli. Det kommer att behövas om man säger så...

Helg med vårkänsla

2010-02-14T15:05:00.004+01:00

Helgen har varit (och är) mycket bra, trots att den kanske inte har varit särskilt helgig. Efter sista dagen på medicinavd. 238 för den här gången blev det afterwork på In Contro (Gothia Towers) med ett ganska stort gäng kursare. Tillsammans med ölen kom lite köttsoppa och jag slapp därmed laga middag! Efter två öl siktade jag på soffan hemma på Höjden, skulle nämligen upp tidigt dagen efter för att gå jour på akuten.

Mitt och Emelies pass på akuten började lugnt; inga patienter och vi fick oss varsin kopp kaffe. Lugnet varade i ca en kvart; sen var det full rulle resten av dagen och vi hade varken tid att gå på toa eller käka lunch. Men vad gjorde väl det- vi stortrivdes i händelsernas centrum! Vi fick träffa en salig blandning av patienter som behövde hjälp med allt från trötthet till andnöd till hjärnblödning. Vi fick diktera akutanteckningar, göra ultraljud av hjärta, vara med på CT-hjärna och samtal med anhöriga. Mycket intressant och lärorikt! När vårat skift var slut fick bakjouren nästan tvinga oss att gå därifrån. Vi var lite besvikna över att behöva gå hem, men längtar redan till vårt nästa pass som vi har redan på fredagkväll!

Lördagkvällen inledde jag med ett lugnt löppass på en knapp timme. Lagade Flygande Jakob till middag och slumrade sedan till i soffan innan klockan slagit 21. Gissar att tär mer på krafterna än man tror att vara på helspänn på sjukhuset hela dagarna!

Idag blev det lite sovmorgon, stor frukost med GP och sedan ett långpass löpning! Tog en långsväng ut till Saltholmen och njöt av solen (som faktiskt värmer nu!), fågelkvitter och enstaka partier med barmark. Det känns som våren är på väg nu! Ikväll blir det ett pass Funktionell Träning på Fysiken tillsammans med några kompisar. Passet instrueras av en kursare till oss så det blir roligt! Sist men inte minst väntar jag även hem Henrik ikväll!

Träningsvärken from Hell...

2010-02-10T17:22:00.005+01:00

...har angripit Gluttan (fantastiskt roligt smeknamn för stora rumpmuskeln, dvs m. gluteus maximus som lyser rött på bilden intill)! Hängde med Emelie till Fysiken igår och efter ett, för min del, tafatt deltagande i Aerobic Dans satte vi respekt i våra medmotionärer när det var dags för KraftTag! Detta entuasiastiska tyngdlyftande har vi båda känt av idag; bäst med en vilodag idag alltså. Istället passar jag på att känna mig duktig genom att repetera EKG-tolkning och läsa på mina patienter lite extra. Förhoppningsvis blir det även någon slags matlagning kvällen till ära.

Veckan inleddes faktiskt med ett löppass tillsammans med Henrik som var på kortvisit på Höjden; ett knappt dygn hann vara hemma innan han återigen packade väskan och drog iväg. Denna gång mot fjällen. Det verkar vara ett hårt liv det där... tacka vet jag artärpunktioner, ledundersökningar och jourtjänstgöring på akuten! Tur att någon i den här familjen gör lite nytta.

Kokoo girl

2010-02-06T19:09:00.004+01:00

Efter en träningsmässigt innehållslös vecka har jag idag gjort nypremiär på längdskidorna! Åkte iväg till Öijersjö golfbana och körde tre varv, precis som senast. Hittade en skylt som visade att varvet var 6,8 km, vilket innebär att jag skrapat ihop precis drygt två mil idag, känns bra!

Den senaste veckan har spenderats på en medicinavdelning på Mölndals Sjukhus. Där drillas vi kandidater i hjärt- och lungauskultationer, inskrivningar och dikteringar. Det känns lite ovant att diktera och i början får man lite scenskräck. Dock är det ju ett onödigt ont, så det är bara att bita i det sura äpplet och köra på. Inte så farligt när man väl är igång.

I helgen är jag gräsänka då Henrik roar sig i Budapest. Dock höll han på att missa resan då han åkte ut till Landvetter flygplats istället för Göteborg City Airport där hans plan befann sig... Nu är han hur som helst på plats i Ungern och jag ska ikväll ut med några kompisar på Nef för att lyssna på Jaqee, tror det blir grymt!

Västgötaloppet, 43 km

2010-02-01T18:41:00.009+01:00

Efter två dagars vila var det igår morse äntligen dags att och styra kosan mot Ulricehamn och Västgötaloppet! Henriks kusin Anders kom ner till oss redan i lördags och vi laddade tillsammans under lördagkvällen med vietnamesiska vårrullar och bärpaj. Mums!

När vi vaknade igår visade termometern på ganska många minusgrader och när vi svängde in på parkeringen vid Lassalyckans friluftsområde i Ulricehamn hade kvicksilvret krypit ner mot närmre 20 minus. Minusgrader plus lite vind och snöfall gjorde att vi klädde på oss lite mer än vanligt, något som vi inte ångrade under loppets gång.

Klockan 11 small startskottet och det var bara att ge sig iväg! Eller? Precis som i Vasan blev det smockfullt i starten och det gick inte undan precis. Det dröjde nog uppemot 10-15 kilometers åkning innan man helt kunde köra i sitt eget tempo. Trots lågt tempo tyckte jag att jag kände mig sliten framför allt i axlar redan efter ett par kilometer. Kan ha haft något att göra med att jag hade det lite bakhalt. Däremot kunde jag inte klaga på mitt glid och det jag missade i uppförsbackar tog jag igen nedförs och vid stakning. Den första milen gick nästan på en hel timme, inte bara för att det var trångt, jag tappade tempot och slöade till lite. Efter en mil vaknade jag dock till och satte fart.

Banan var mer kuperad än vad vi väntat oss; det var mycket upp och ner och många tvära svängar i skogen. En relativt lång bit av banan gick också över en golfbana; där blev det ganska kyligt i blåsten. Första varvet, som mätte 23km, gick lite segt för min del och när jag kom in för varvning hörde jag att jag hade täten precis bakom mig. Som tur var slapp jag bli varvad! Varv nummer två flöt på bra, jag hade inga större svackor utan kämpade bara på. Kände att jag hade mycket krafter kvar, antagligen pga att jag åkt så långsamt i början. De sista kilometrarna la jag in en ordentlig spurt, härligt att ha så pass mycket energi kvar!

För min del stannade klockan på 3 timmar och 43 min; killarna var cirka en halvtimme snabbare. Henrik spöade kusin Anders med drygt fyra minuter, så de var riktigt jämna! När vi satte oss i bilen för att åka tillbaka till Göteborg var vi alla tre nöjda med dagens insatser och kan definitivt tänka oss en repris något år!

Kalas på löpande band

2010-01-28T22:03:00.004+01:00

Ikväll har jag varit på det tredje födelsedagskalaset på mindre än en veckas tid. Idag var det Timo som firade sin allra första födelsedag. Hurra!

Innan kalaset var jag ute och sprang en sväng i halkan. Det var faktiskt inga större problem med ice bugs. Det går ju att sakta ner lite grann när isen glänser extra mycket. Hade egentligen tänkt köra en kortare runda på ca 7km, men när det väl var dags att svänga av hemåt var jag helt enkelt inte sugen. Därför blev det en extra sväng och löpturen blev nog en dryg mil. På födelsedagskalaset var det en gäst som hånade en hurtig löpare som han sett ute springades idag; jag höll tyst om min egen prestation (likaså höll jag tyst när killen berättade att han gillade att åka snowblades- det går ju inte att säga något som inte är nedsättande om den sysselsättningen) men smaskade i mig tårta med extra gott samvete.

Nu är det vila, mat och skidskötsel som gäller fram till söndag. Det, och så lite aktiviteter i goda vänners lag!

Skönt sliten kropp

2010-01-27T21:13:00.002+01:00

Efter de senaste dagarnas längdskidåkning, måndagens brutala styrkepass (det går nu rykten i klassen om hur mycket jag lastar på på min stång!) och kvällens klättring med Sofi börjar jag nu känna mig riktigt sliten i kroppen. Sådär underbart sliten. Fick mjölksyra i benen när jag gick uppför trappen till lägenheten idag. Om jag orkar ska jag springa en mil imorgon och sedan vila mig iform till Västgötaloppet.

Lycka i Landvetter

2010-01-26T22:45:00.005+01:00

Skidglädjen sitter kvar! Det blev ytterligare en runda på Öjersjö golfbana i söndags och ikväll har vi varit och kört elljusspår i Landvetter. Idag fick vi faktiskt äran att njuta av riktigt fina hårda snabba spår! Bäst hittills i år! Efter en snabb dusch åkte vi direkt till Majorna för att uppvakta Ola som fyller år idag. Grattis! Vi bjöds på lite gott käk- riktigt lyxig tisdagskväll!

Igår blev det KraftTag (typ Body Pump) tillsammans med Emelie och My på Fysiken. Rädd att jag inte skulle bli tillräckligt trött (och förstås för att visa hur stark jag är ;)) så lastade jag på ordentligt på stången. Med resultat att ben och armar skakade i (o)takt samt många komplimanger för min styrka! Hehe...

Skidåkandet fortsätter framöver: på söndag blir det ett marathon på skidor i Ulricehamn. Vi har utmanat Henriks kusin Anders som brukar köra Vasan så han kommer hit och hälsar på och åker skidor med oss!

Förvirring råder i Göteborgs längdskidspår

2010-01-23T16:42:00.002+01:00

8 nya varv på Sisjön blev det idag! Solen sken och det var betydligt mycket mer folk idag än igår. Vi har upptäckt att längdetik och -kutym är icke-existerande i såhär södra delar av landet: man får åka åt vilket håll man vill på spåren och man blir förbannad och börjar tjôta om någon snällt ropar "Ur Spår". Dessutom är ju 90% av alla som åker otroligt dåliga på längdskidor (och då är vi ändå inga proffs!) så man får sick-sacka fram och tillbaka (och upp och ner) i spåren för att komma framåt. Tillslut finns risk att man själv börjar köra åt fel håll. Men då är man ju iallafall i gott sällskap. Till nästa längdtur funderar vi på att tillverka en skylt med ordet "Åkriktning" och en pil på. Den skylten skulle kunna göra underverk för göteborgarna!