Toppkänsla!

Efter fem dagars hyfsat krävande vandring landade vi i Cusco. Där hade vi blivit tipsade om ett schysst fik så vi hängde där ett par timmar och tryckte i oss amerikanska pannkakor, scrambled eggs och kaffe för att kompensera för att förlorade kalorier den gångna veckan. När dagen var slut hoppade vi på en nattbuss till Arequipa i jakt på nya äventyr!

Arequipa är Perus näst största stad och skiljer sig på många sätt från Lima. Arequipa är mindre, lugnare, fräschare och framför allt finns det inga stora motorvägar som drar kors och tvärs genom stan.. Staden ligger på ca 2400 meters höjd, vilket även gör temperaturen ganska behaglig. Fördelen med Arequipa är även att staden är omringad av ett ansenligt gäng vulkaner med toppar i 6000-meterstrakten. Detta hade förstås inte undgått oss!

Följande dag blir vi upplockade vid 08-snåret och åker iväg för att möta de andra 4 deltagare och 2 guider som vi ska vandra ihop med de närmaste två dagarna. Vi är en grym grupp, som förutom oss tre består av en tyska, en amerikan, en peruan och en brittisk dam som tänker bestiga berget i kjol(!). Efter lite fix och trix är vi klara och drar iväg mot berget, El Misti. Vi får skjuts med en 4-wheel-drive så långt som vägen tillåter. Vid ungefär 3400 möh blir vi avsläppta, drar på oss ryggsäckarna och börjar gå mot vårt basecamp. En av guiderna går först och han håller verkligen ett helt otroligt lågt tempo. I början har vi svårt att förstå varför vi ska gå så sjukt långsamt, men ge oss ett dygn och det kommer visa sig att vi inte klarar att hålla detta tempo längre...

Efter en dags stretande är vi framme vid vårt basecamp på 4500 meter, vi har tur då en annan grupp varit där dagen innan och lämnat kvar tält, stegjärn och isyxor till oss. Medan middagen tillagas (pulversoppa följt av spaghetti med tomatsås och tonfisk) börjar det regna. Och sen kommer haglet. Och slutligen snön. Vi försvinner alla snabbt in i våra tält där vi käkar upp det sista av middagen. Trots att klockan inte är mycket mer än 18 somnar vi alla, även om det tar ett tag pga kyla och väta.

Klockan 00:00 väcks vi av en käck röst som deklarar "Good Morning! Please wake up!". Motvilligt slår vi upp ögonen och tänder pannlamporna. Långsamma, trötta rörelser för att få på sig alla lager med kläder. Men när vi kommer ut ur tälten och ser ljusen från Arequipa långt nere i dalen vaknar vi snabbt till. Så vackert! Sedan bjuds vi på resans hittills äckligaste frukost: torrt vitt rostbröd med jordgubbssylt och den vidriga andinska osten som de envisas med att käka uppe i berget. Men vad ska man göra? Under tystnad sväljer vi ner fyra smörgåsar var, med hjälp av lite coca-te. De är väldigt förtjusta i sina coca-produkter uppe i bergen och hävdar bestämt att det hjälper mot höghöjdssjuka. Efter en djupdykning i höghöjdsmedicinens värld har vi svårt att förstå hur coca skulle kunna hjälpa mot höghöjdssjuka, men vem vet? Det är ju inte som att den västerländska medicinen har alla svaren på bordet direkt.

01:30 är vi färdiga och påbörjar vår långsamma vandring mot toppen. Vi går endast i skenet av våra pannlampor, vilket ger en ganska surrealistisk känsla. Trots vårt låga tempo är vi alla nu rejält andfådda när vi går och välkomnar korta pauser. Henrik är sliten redan från start, vilket gör vandringen uppåt plågsam för honom.

Soluppgången vid halv sex är väldigt välkommen, äntligen kan vi njuta av utsikten! Efter ytterligare någon timme tar vi på oss stegjärn och tar yxorna i handen. Gött att få lite snö under fötterna! Saknar dock skidorna... Vi stretar på och tar oss sakta men säkert allt närmre toppen. De allra sista metrarna upp på toppen är otroligt tunga, men plötsligt står vi äntligen där, 5822 meter över havet! Precis nedanför oss ryker det ur kratern och åt alla håll ser vi olika berg och vulkaner. Både jag och Henrik är slitna så vi lägger oss ner för att vila och det dröjer inte många sekunder innan vi somnar. Det är lite mer fart på Emelie som passar på att foto och kontrollera vår medvetandestatus. Efter ett par segerbilder och lite vila är det dags att påbörja vandringen nedåt, vilket verkligen blir en prövning i tålamod. Vi ömsom kanar på rumpan och glider på fötterna -först i snön och längre ned i den mjuka vulkansanden. Runt 12 är vi tillbaka i vårt basecamp där vi plockar ihop all utrustning och bär med oss vidare ner. Framåt eftermiddagen är vi tillbaka i Arequipa där vi efter en middag på stan snabbt somnar ovaggade...

Salkantay: 5 dagars vandring mot Machu Picchu

Nu har de tre musketorerna landat i Perus nast storsta stad: Arequipa. Vi anlande imorse med nattbussen fran Cusco och har precis checkat in pa ett hostel mitt i stan, endast ett stenkast fran Plaza de Armas (stort torg som finns i varje peruansk stad). Vi ar lite trotta i ogonen efter en natt pa bussen, samt lite slitna i benen efter fem dagars vandring i bergen. Nu ska vi vila upp oss nagon dag innan vi drar igang nya aventyr!

I en grupp pa cirka 20 personer fran varldens alla horn, har vi de senaste dagarna vandrat over bergen med slutmalet Machu Pichhu. Vi har gatt en gammal inkaled som kallas "Salkantay" och totalt har vi nog fatt ihop cirka 100 km och ett antal hojdmeter. Denna led ar ett alternativ till den klassiska inkaleden, med skillnaderna att den ar langre och gar over hogre hojder. Var hogsta passage var ett pass som lag pa cirka 4600 meter, dit vi nadde var andra dag. Da flasade vi pa ordentligt, men annars gick det faktiskt riktigt bra! Ingen av oss har kant av nagon hojdsjuka och vi har kunnat knata pa ratt bra!

De tre forsta natterna sov vi i talt, vilket ju alltid ar mysigt, men det mister lite av sin charm nar vi ar ett 20-tal personer som taltar pa ett lerfalt. Forutom att Emelie den forsta natten fick ett blott liggunderlag sa har det anda varit harligt att sova ute i naturen. Sista natten sov vi pa hostel i Agua Calientes, vilket ar den stad som ligger narmast Machu Pichhu. Darifran startade vi sedan den femte dagen klockan 04.00 med pannlampor var klattring upp mot Machu Pichhu. Det var riktigt svettigt trots den svala temperaturen! Dock var det modan vart nar vi var nastan forst in till ruinerna och fick se dessa folktomma. Riktigt haftigt! Efter cirka en kvart borjade regnet osa ner och efter en guidad tur sokte vi skydd i kaffe-shoppen. Det sag riktigt morkt ut ett tag, sa vi satt lange och spelade kort med danskar och hollandare. Sedan hade vi turen med oss och det sprack upp! Da skynade vi oss upp pa Huaynapicchu, vilket ar en bergstopp ovanfor Machu Picchu som ger en fantastisk utsikt over ruinerna. Det var grejer det!