Vi drar till fjällen!

Imorgon bitti drar vi norrut (nja, iallafall en liten bit norrut) i jakt på fjällen. För att vara helt korrekt tror jag dock att jag hört att Sälen inte får kallas fjäll längre pga att där inte längre finns något kalfjäll för att trädgränsen krupit uppåt. I vilket fall som helst så drar vi till Sälen imorgon. Där är planen skidåkning, rödvin och spelkvällar. Känns som ett bra sätt att avsluta 2010 och välkomna 2011.

Gott nytt år!

God jul & gott nytt år...

...önskar tomtenissen!

Selamat hari natal!

Dvs: God jul!

Efter slutspurt i skola, på jobb och på alla övriga plan i livet är jag nu i mål och får äntligen vara lite ledig. Ser fram emot några oplanerade dagar där jag inte tänker göra annat än vad som faller mig in. Stannar hos föräldrarna ett par dagar innan det är dags att bege sig mot fjällen för lite skidåkning.

Julafton har kommit och gått: vi umgicks med släkten och åt som om vi var rädda att aldrig få se mat igen. Roligt att hänga med släktingarna- bara synd att det sker alldeles för sällan. Innan julfirande hann även jag, pappa och Henrik ut på Arninge golfbana där vi drog av ett par kilometer i skidspåret. Den jämna, hårda slutspurten förlorade jag tyvärr då jag fälldes på parkeringsplatsen. Henrik tog därmed hem segern och jag tar med mig läxan att skaffa längre stavar som underlättar försök att sätta krokben för motståndare.

Time out

Har en liten time out vad gäller bloggande, och denna vecka även vad gäller träning. Känner mig lite låg på motivation, plus att det har varit fullt upp med jobb, plugg och julfix. Schemat ser väl ut ungefär som vanligt, men jag känner mig tröttare än vad jag brukar. Får se om time outen får hålla i sig veckan ut eller om jag gör come back innan dess.

I helgen sprangs det iallafall Luciamarathon- med lite varierande resultat för gänget (mig, Henrik och Lisette). Helgen var iallafall mysig och loppet så pass roligt att det nog kan få bli en stående tradition! Dessutom har jag upptäckt fördelen med att springa lopp med små startfält- då har man nämligen chansen att hamna på pallen trots snigelfart! Yey!

Bra start på veckan

Förra vecken var kort sagt usel träningsmässigt sett. Däremot hann jag förutom långa dagar på sjukhuset med två kvällars jobb, en kvällsjour på psykakuten, samt en hel del tentaplugg.

Starten på denna veckan är annorlunda, har redan hunnit med tre träningspass. Summan av de är att spinning är effektiv träning, Henriks gymprogram hårdare än man tror och att ett pass medelgympa är lite för kort för att ge bra konditionsträning. Just när man börjar komma igång så är det slut. Däremot så är jag alldeles för svag i förhållande till min kroppsvikt. Det måste det bli ändring på.

Jag har också goda nyheter i och med att jag har fått en startplats i TEC!!! Det känns skitkul och jag är verkligen taggad på att få det att fungera! Jag (och Henrik) är anmälda på den långa distansen, dvs 100 miles. Det vill säga 161km. Det är långt. Jättelångt. Men med rätt förberedelser tror jag att vi fixar det. Ett steg i detta är en ultrahelg i februari med min idol Rune Larsson. Ser verkligen fram emot det!

Ikväll har vi käkat middag med Tomas som var en i gänget på Haute Route. Även där smids det nya planer. Vi har inga som helst problem om att drömma oss bort till bergen och det verkar finnas en aldrig sinande mängd planer om vad man kan hitta på där. Återkommer med det när planerna konkretiserats något.

Var tog stigen vägen??

Söndag= långpass! Jag och Henrik drog till Sisjön för att ta ett varv på Torrekullaleden (15K). Vi har sprungit leden flera gånger så det borde ha varit en lätt match att hitta. 9K senare är vi tillbaka där vi började, efter att mestadels ha sprungit fram och tillbaka på samma stigar. Folk ropade "Ni igen?!" till oss. Vi var lika oförstående som de. Var vi någonstans egentligen??

Så efter 9K bestämde vi oss för att nu får det vara nog. Bara för att få en mil jämnt så började vi springa åt andra hållet på Torrekullaleden, med planen att vända efter 500m. Synd att vi inte passade på att ta en slurk vatten ur flaskan som stod i bilen, för när vi väl var igång på leriga single trails så ville vi inte sluta. Jag var trött och gick i många backar, men njöt under våra tre timmar och 24K i skogen.

Nu väntar en vecka maxad med skola och jobb. Tror jag måste klämma in morgonträning om det ska bli en bra vecka träningsmässigt, för efter 14-timmars arbetsdagar är man rätt mör. Planen blir väl att antingen lära mig hitta ut till Östra Sjukhuset och springa dit, eller köra morgonspinning.

För övrigt var det fest i fredags. Andreas och Marie som bor i (eller ja, utanför) Söderhamn var här. De planerar ytterligare en säsong i Chamonix. Man blir både avundsjuk och samtidigt lättad över att det finns fler som vägrar sluta åka skidor bara för att man fyllt 30. Kvällen blev naturligtvis fylld av rödvin och stora drömmar. Jag blev dessutom av med nästan två decimeter hår så nu behöver jag inget balsam längre, sah-weet!!

Måndagsrunda

Finväder. Måndagkväll. Löpning.

Hann ut innan solen gick ner, men var förutseende nog att inse att reflexvästen skulle komma till användning någon timme in i passet. Tog rundan över Älvsborgsbron (min favoritbro!), längs Eriksberg, över Göta Älvbron och hem igen längs norra älvstranden. En tur på drygt 18km, känns som en bra start på veckan!

Fick veta igår att vi ligger bra till på väntelistan till TEC. Får förhoppningsvis ett positivt besked i november. I så fall är nästa stora mål väldigt tydligt! Sjukt taggad!

Nästa utmaning!

+

= ??

Jo, nämligen det senaste påhittet: Luciamarathon i Bovallstrand! Henrik fick en startplats igår när han fyllde år och jag fick en av mig själv för att jag är så snäll. Lördagen den 11e december smäller det!

Veckan i Göteborg inleddes i gråa färger och med regn och blåst. Efter en lång dag på Östra Sjukhuset funderade jag på hur jag skulle göra med den där planerade långrundan... Tänkte först smita undan, men helt plötsligt stod jag i hallen med varma kläder och reflexfäst. Behöver jag säga att jag inte ångrade mig?

Lake Garda Marathon

Det blev en tidig start på söndagsmorgonen och vi hade bett hotellpersonalen att få tidigarelägga frukosten något. Kl 07.30 stängdes nämligen vägen från Riva del Garda till Limone och starten. Vi lyckades iallafall komma iväg i tid och var framme i Limone ungefär två timmar innan start. Vi lämnade in våra klädpåsar och snurrade in oss i varsin värmefilt för att hålla värmen fram till starten kl 09.30. Det verkade vara ett ganska internationellt startfält och vi såg löpare från alla våra grannländer och de flesta andra europeiska länder också. Vi stretchade lite och åt varsin banan- i övrigt inte så mycket uppvärmning utan vi tänkte att vi hinner nog värma upp så småningom under de kommande 42195 metrarna.

Startskottet gick och jag hängde på Henrik- i ett par hundra meter. Sedan fick han klara sig själv, och så även jag. Ett marathon är trots allt något man måste kämpa sig igenom ensam, oavsett hur mycket pepp och yttre uppmuntran man får. Den första milen var riktigt lättsprungen: det sluttade svagt nedåt och benen gick av sig själva. Min plan för dagen var att hålla 6-minutersfart för att komma in under 4:30 och slå mitt gamla rekord. Men den där första milen gick så lätt att jag inte kunde låta bli att snitta 5:30. Jag tänkte att jag kör så här så länge det funkar och saktar in senare.

Från starten i Limone sprang vi på bilvägen längs med Gardasjön. Eftersom bergen sluttar brant uppför längs sjön så finns där massor av tunnlar. Så fort vi kom in i en lite längre tunnel hördes massor av pip från GPS-klockor som tappade satellit-kontakt. Roligt vilket genomslag GPS-klockorna har fått! Efter cirka en mils löpning var vi i Riva del Garda där folk stod och hejdade på torget. Vi fortsatte en bit norrut inåt landet och sprang bland oliv- och vingårdar. Omgivningarna var fantastiska och jag bara njöt!

Jag passerade halvmaran med ett par minuters marginal till 2 timmar och då förstod jag att jag faktiskt kunde komma med ganska god marginal under 4:30.. Kanske till och med spränga den magiska 4-timmarsgränsen och kryssa av ett av mina stora mål? Samtidigt kom jag ihåg Väggen som slog mig så hårt på Stockholm Marathon för två år sedan och jag vågade inte ta ut något i förskott. Ett marathon är långt. Någonstans där halvvägs hade jag också min första dipp under Lake Garda Marathon: låren började smärta. Jag försökte intala mig själv att det ska göra ont att springa marathon, det vore ju konstigt om man sprang runt alldeles oberörd. Lite dricka och aprikospaj gjorde att energin kom tillbaks och jag fortsatte att avverka kilometrar på 5:30-5:40 fram till ungefär 30km. Med tre löpta mil kände jag att energin började sina och jag började tappa fart. Tryckte i mig en gel och lyckades hålla farten ett par kilometer till. Men sen sket det sig. Sakta men säkert tappade jag fart, undan för undan. Jag hade förstås fått vittring på 4-timmar, men började nu inse att det skulle bli svårt när jag börjat sacka efter. Kilometertiderna sjönk och var nu runt 6min, snart dryga 6. De sista tre kilometrarna till målet i Malcesine hade jag fruktansvärt ont i framsida lår och fick verkligen bita ihop för att ta mig hela vägen till mål. Henrik stod och hejade när jag hade cirka 1km kvar, det hjälpte lite.

Försökte lägga in en liten spurt mot slutet, men det sluttade nerför den sista halva kilometern vilket gjorde att det bara gjorde ännu mer ont i låren. Grinade illa och tog mig i mål på 4:04. Mycket nöjd trots de överflödiga fyra minutrarna! Otroligt stela ben fick jag på köpet, men det var det värt! Innan loppet lovade jag mig själv att jag skulle anmäla mig till Stockholm Marathon 2011 om detta lopp gick bra, och det får jag ändå tycka att det gjorde så nu får jag stå mitt kast!

Och Henrik? Han sprintade i mål på 3.20. Där har jag fortfarande lite att ta igen!

Viva Italia!

Måndagkväll och nyligen hemkomna från härliga Italia! Långhelgen (min födelsedagspresent till Henrik, närmare bestämt en kombination av hans 26e och 27e födelsedagar) vid Gardasjön har varit kanon!

Resan började smått kaosigt då vi på flygplatsen i Bergamo frågade hur vi kunde ta oss till Riva del Garda. Vi fick rådet att ta buss in till stan, sedan tåg till Brescia och sedan en buss till Riva. Ungefär 1.5 timme senare står vi i Brescia och blir upplysta om att nästa buss till Riva del Garda går nästa dag, men att en skum kille (som för övrigt aldrig har hört talas om Riva del Garda, utan bestämt hävdar att Lago di Garda alt. högoddsaren Liva del Garda är våra enda alternativ) gärna kör oss dit för 100 euro. Jag avböjer inte så vänligt men däremot bestämt och beställer nya tågbiljetter tillbaka till Bergamo. Ytterligare 1.5 timme senare är vi tillbaka på flygplatsen och packar in vårt pick och pack i en miniliten superblå Chrysler. Mitt i natten hittar vi äntligen fram till Riva del Garda och vårt hotell.

Nästa morgon sover vi ut och lyckas missa frukosten (*mutter mutter*). Irriationen byts dock mot glädje när vi lyckas hyra varsin mountainbike och dessutom få tag på en karta med MTB-stigar. Vi sticker iväg och efter lite letande hittar vi på en av cykellederna. Det blir en drygt två timmar lång tur, med en sjukt jobbig start då det stupade brant uppför bergen. Desto lättare rullade det nerför. Kilometertider som varierade från dryga 18min/km till under 2min/km säger det mesta om terrängen. Kul var det iallafall och jag tror att vi båda började drömma om triathlon...

Lördagen tillbringade vi i Verona där vi mestadels koncentrerade oss på vår kolhydratsuppladdning. Vi tyckte att vi var tvungna att kompensera gårdagskvällens rödvin och sommarens slacking på något sätt (läs: med pizza, pasta och glass). Italien är ju verkligen precis rätt land för en gammal hederlig kolhydratsfrossa! Verona var en riktigt fin och mysig gammal stad, väl värd ett besök! Förutom att käka och fylla på glykogendepåer var vi naturligtvis tvungna att shoppa och kolla in lite gamla stenbyggnader, vad gör man annars under en italiensk semester. Kvällen slutade tidigt (och utan rödvin!) och vi somnade tidigt för att vara laddade inför söndagens utmaning!

Slut i rutan

40-poängs-tenta: check
Efter-tenta-fika: check
Efter-tenta-lunch: check
Gymmet: check
Spinning: check
Soffan: check
Efter-tenta-öl: checkas troligen av en annan dag, just nu känns stan långt borta och soffan otroligt skön.

Gymupptakt och långpass på asfalt

Första gympasset på år och dar (kändes det iallafall som i kroppen efteråt) genomfördes i söndags i Friskis & Svettis nya lokaler vid Frölunda Torg. Vi körde ett egenkomponerat program med fokus på stora muskelgrupper och fria vikter, för att göra det lite mer funktionellt. Under själva passet kändes det okej, men dagen efter fick jag bannor av kroppen! Hade en fruktansvärd träningsvärk i ländryggen och ljumskarna, något som jag fick dras med i flera dagar.. Jag ser det mest som ett kvitto på att det är dags att göra come back i gymmet. Har sedan dess hunnit med ännu ett gympass och ytterligare ett blir det imorgon.

Idag var det däremot fokus på löpning. Jag har ju tentaperiod nu och därmed ett flexibelt schema. Masade mig ur sängen vid 08 imorse och åt en rejäl frukost. Fyllde sedan vätskebältet med vatten och saft, samt stoppade en gel i fickan. Sega ben bjöds det på idag! Började med en tur ut till Saltholmen och när jag var tillbaks därifrån med ca 13 löpta km var jag faktiskt bra sugen på att smita hem.. Men icke! Beordrade mig själv upp och över Älvsborgsbron och sprang på Hisingen ner till Götaälvbron. Tappade lite tempo, men malade långsamt på. Väl över bron fortsätte jag en bit längs med älven, men med dryga 25 löpta km så kastade jag på Järntorget in handduken och tog spårvagnen hem. Hade 5 minuter på Järntorget till stretch och avslutade sedan med en promenad från Axel Dahlströms torg. Får ändå vara nöjd med dagens pass, det blev lite pannbensbyggande om inte annat!

Slut på bullarna!

Förändringens vindar blåser, nu är det kokta fläsket stekt och nu ska ni få se på andra bullar! På sätt och vis innebär det inga bullar. Det är dags att ta tjuren vid hornen, sluta gnälla och börja leverera! Nu är det nämligen dags att komma i riktig toppform, det är dags att beta av några av de mål som jag har gått och drömt i många år. Det är på tiden att jag får känna mig vältränad, kroppen ska bli min evighetsmaskin och jag ska inte känna några gränser för vad jag klarar av. Har gjort en mycket ambitiös målsättning över vad jag hoppas klara av under den närmsta tiden. Men tills dess: mera verkstad- mindre snack!

Fokus på löpning

Träningen går framåt, har börjat få lite rutin på löpningen igen nu. Har hunnit med ett par långpass, bland annat ett rent asfaltspass på drygt 30km. Känns skönt att få ett par mil i benen innan det är dags att åka till Gardasjön och kuta marathon. Nu i helgen blir det millopp i Borås; Kretsloppet närmare bestämt. Så snart maran är avklarad ska det bli lite mer variation i träningen!

Min nya leksak

Som det förra inlägget hintade så har jag köpt en GPS-klocka! Äntligen! säger jag bara. Sedan jag skaffade klockan har jag fått så mycket viktig, nödvändig och rolig information, som till exempel att det är 8,82km till Mölndals sjukhus, 4,5km till A Hereford Beefstouw på Linnégatan, att min puls snuddar vid 190 i jobbiga uppförsbackar, att jag inte sprang någon kilometer långsammare än 6 minuter idag, att jag sprang 25km i lördags och annat matnyttigt! Jag vet inte hur mycket jag kommer använda pulsfunktionen för att planera träningspass, men jag gillar att veta hur långt och hur snabbt jag springer. Tror att den kan öka motivationen lite! Dessutom är klockan riktigt snygg! :)

Garmin Forerunner 110!

Tempopass på asfalt

Idag körde jag första rena löppasset på länge, länge! Den senaste månaden har Norges fjäll satt stopp för rena löppass, allt för långa motlut (läs: berg) har tvingat mig att varva löpning med gång en hel del. Igår var jag och Henrik ute på Änggårdsberget och orienterade i två timmar- men med tanke på hur kassa vi är på att läsa kartan blev det förstås en del inslag av gång och stopp även där. Men idag så!

Har som sagt hoppat på Szalkais träningsprogramt för 4-timmarsgruppen, vecka 20. Idag blev det 8km, inlett och avslutat med 2km jogg. Totalt 12km löpning alltså. De 8 kilometrarna som skulle vara lite snabbare gick faktiskt rätt bra! Jag vet förstås inte riktigt hur snabbt jag sprang, men jag tyckte jag hade flyt och kroppen kändes helt okej! Bättre än förväntat alltså... Jag räknar inte med att vägen tillbaka till Formen blir en dans på rosor. Men idag gick det lätt.

Passade på att anmäla mig och Henrik till Kretsloppet i Borås. Blir bra med ett snabbt 10km-pass ett par veckor innan maran!

Äntligen hemma (igen)

Så var jag äntligen tillbaks i världens bästa land- Sverige! Man blir lätt patriotisk efter två månader i Indonesien och en månad i Norge. Längtar efter vardagen tillsammans med Henrik.

Samtidigt är hösten en bra tid för nystart. Det är snart dags för marathon i Italien och därmed verkligen dags att komma igång med träningen ordentligt igen. Tänker hoppa på vecka 20 på Szalkai's 4-timmars marathonträning, för att vara i fas då det är 7 veckor kvar till mitt marathon. Ser fram emot att bli en löpare igen och att återigen skaffa mig vettiga ät- och sovvanor. Efter sommaren känner jag mig degig och långsam. Men det ska det bli ändring på!

Bjuder på ytterligare ett par Norge-bilder så länge! Hade!

Bland fjordar och fjäll...

...jobbar vi och står i. Men har det inte så pjåkigt trots allt.

Home, sweet home

Äntligen hemma! Jag har längtat efter Sverige ganska mycket de senaste dagarna och nu är jag äntligen hemma igen! Ända in i det sista var det oklart om vi skulle komma hela vägen in i lägenheten eftersom Henrik lånat ut vår nyckel till sin syrra som just nu är i Italien. Denna klantighet blev föremål för het diskussion innan vi fick tag på Amelie, vår (eller rättare sagt: Henriks) räddare i nöden! Hon försåg oss både med mat och extranyckel. Mycket uppskattat!

Idag har datorer och tvättmaskin gått varma, imorgon drar jag nämligen vidare till Norge för tre veckors jobb innan skolan drar igång igen. Det hade varit skönt att ha haft lite längre tid här hemma, men det är igen idé att klaga på det. Strax är det dags för en löptur, något som jag verkligen har saknat! Borta bra, men hemma bäst!

Nusa Lembongan

Vi lamnade Ubud och var kulturella adra och drog vidare mot stranden och on Nusa Lembongan, cirka en timmes batfard fran Bali. Pa bussen traffade vi tva andra svenskar, Ida och Andreas, som vi genast gillade och har hangt ihop med sedan dess. Nusa Lembongan ar en liten o som stinker av alger da det ar ons storsta exportvara. Jag har inte kunnat vanja mig vid lukten (las: stanken) under de dagarna vi varit har, och da bor jag anda pa vastkusten. Nusa Lembongan ar annars en lugn o, ingen biltrafik och nattlivet tar slut efter ett par ol pa happy hour.

Jag har gjort ett par riktigt lyckosamma dyk har och har lyckats fa syn pa bade stora manta rays (5-6 meter breda) och idag aven mola-mola, som ar en riktigt stor (vager ett ton) konstig fisk som kakar plankton. Det var riktigt haftigt! Det kanns valdigt surrealistiskt att mota dessa gigantiska djur. Henrik var med i baten nar vi akte ut till "Manta Point", tanken var att han skulle kunna fa se mantor nar han snorklade, men tyvarr blev han sjosjuk och var fullt upptagen med annat nar det val blev action. Jag hoppas att han far nya chanser nar han har ett eget dykcert.. ;)

Vid dagens dyk gjorde Henrik ett nytt forsok till snorkling, vilket gick battre an senast. Han hade sallskap av Ida pa ytan och jag av Andreas pa lite storre djup.

Forutom dykning och snorkling har vi kort moppe, kollat pa tuppfaktning (inget jag rekommenderar: de binder fast en vass kniv vid tupparnas ben, hetsar upp dem och satsar massa pengar pa vilken som gar levande ur striden) och chillat pa stranden. Nu har vi tva dagar kvar som vi ska spendera pa Bali, sedan blir det hem till Sverige!

Bajskaffe

Henrik var lite tveksam infor Ubud da han mest trodde att vi skulle ga pa museer och kolla pa tempel. Men nu ar han glad att han lyssnar pa mig! Vi har hunnit kolla pa traditionell balinesisk dansuppvisning, promenerat runt risfalt och i apskogen (det ar vad det later som!), prutat pa marknaden, cyklat genom byar och annu fler risfalt, samt atit en massa god mat!

Idag har vi aven testat Kopi Luwak- varldens dyraste kaffe! Kaffebonorna ats av en speciell sorts katter och sa fermenteras bonorna i deras magar. Sedan skiter katterna ut bonorna som tvattas (det hoppas jag iaf!) och rostas for att sedan bli till det basta kaffet i varlden. Gott var det iallafall! Vi slog pa stort och kopte med oss ett par bonor hem till det facila priset av 300 spann for 50g. Ja ni laste ratt- 6000kr/kg. Hoppas det inte blir en vana (ingen risk).

Imorrn drar vi till Nusa Lembongan, dvs stranden. Jag hoppas att jag hittar mantor dar! Fortsattning foljer!

Tillbaka pa Bali

Labuan Bajo bjod oss pa dykning och ett natt pa lyxhotell (med vara matt matt!). Sedan vagdes vi och vara vaskor in pa Komodo Airport och sa satt vi pa planet mot Bali. Farden var skumpig och jag var betydligt mer orolig an vad jag brukar vara nar jag flyger; kanske med viss ratt eftersom typ alla indonesiska flygbolag ar svartlistade. Efter lite overlaggande har vi bestamt att avsluta resan har och darfor kopte vi flygbiljett direkt till Jakarta fran Bali, samma dag som vi flyger hem till Sverige fran Jakarta.

Nu har vi hamnat i Ubud dar vi ska vara lite kulturella ett par dagar. Sedan blir det nog lite mer strand, surfing och dykning. Sa jag tror inte att vi kommer ha nagra storre problem att sla ihjal vara sista dagar! :) Dessutom har jag precis atit en lasagne- eventuellt det godaste jag har atit i hela mitt liv! Tack Gode Gud for pastan!

Ps. Har forsokt ladda upp film/foton pa komodos, men ingen lycka. Nasta gang!

Dragon spotting

Efter fyra dagar pa havet var det skont att sova i en riktig sang pa ett stabilt, icke-gungande golv. Fran Gili-oarna har vi nu tagit oss med bat via Komodo till Flores. Batresan tog fyra dagar och tre natter (varav en riktigt spannande natt da vi gled fram och tillbaka over vara madrasser nar baten krangde). Pa vagen har vi gjort stopp for snorkling, lite trekking och sa forstas for att leta efter komodo drakar! Vi hade en riktig tur och lyckades hamna mitt i ett komodo-slagsmal: tydligen ar det parningssasong just nu och da galler det for hanarna att slass om honorna. Drakarna ar riktigt stora och inte att leka med, sa vi holl oss pa lagom avstand (men tillrackligt nara for att fa bra foton forstas).

For ovrigt ar jag sjukligt less pa kokta agg, ris och nudlar!

Aventyr! -sbilder

Sahar gulliga ar vi under ytan!














Vulkanutbrott live!














Fullpackat pa flaket

Pa toppen och pa botten!

Efter ett par timmars vantande pa flygplatsen i Jakarta dok Henrik antligen upp i ankomsthallen! Hurra! Han ar ett mycket valkommet tillskott till min resa!

Vi borjade pa Bali och Kuta Beach dar vi tog en surflektion och darefter forsokte oss pa att bemastra vagorna sjalva under tva dagar. Sa lange vagorna var sma och bradan stor, men sa fort vagorna vaxte till sig eller vi fick lana en mindre brada blev det otroligt svart att komma upp och sta pa bradan! Daremot njot vi gott av de fa sekunder vi faktiskt stod upp och flot fram pa vagen: i ett par sekunder kanner man sig som ett riktigt proffs, sen upptacker man att vagen inte ar storre an ett par decimeter och att man nog inte ser riktigt lika haftig ut som Kelly Slater. Men roligt var det!

Efter tva dagar pa stranden med endast en joggingtur utover surfingen sa behovde vi lite mer fysisk aktivitet. Darfor tog vi farjan till Lombok dar vulknanen Rinjani (3726 moh) hade fangat varat intresse. Vi laste att det kunde bli kallt uppe pa berget, men fnissade anda at tanten pa Bali som salde virkade mossor- nagot vi bittert fick angra. Vi tog oss till en by som heter Senaru dar vi traffade 2 andra par som ingick i var vandringsgrupp; Isabelle och Jean-Francois (vilket fantastiskt namn!) fran Kanada och Martin och Jana fran Tjeckien. Tillsammans med var guide Dogo (eller nat sant) och tre barare borjade vi knata. Forsta dagen bjod pa mycket uppforsbackar och ett rejalt sporegn- lyckligtvis var vi nagra av dem som packat torra ombytesklader i vattentata sackar! Nasta dag klev vi upp ur vara sovsackar (som vi for ovrigt inte ens behovde rulla ut eller ihop sjalva- sa ar det att vandra med all inclusive!) kl 02:30 och borjade vandringen mot toppen. Det var morkt, kallt brant och grusigt. Men nar solen gick upp stod vi pa toppen och fick lon for modan! Fantastisk utsikt! Nar vi kom tillbaks ner till lagret bjods vi pa de godaste bananpannkakorna hittills pa den har resan! Efter nagon timmes vila fortsatte vi ned mot en sjo och ett par varma kallor dar vi njot i ett varmt vattenfall! Sedan aterstod ytterligare tva timmars klattring upp over en kam innan vi fick vi vila for dagen. Tredje och sista dagen vandrade vi fem timmar pa trotta ben nedat genom regnskogen, vi passerades hela tiden av barare i flip-flops som joggade ner for berget med tung packning pa bambupinnar...

Efter tre harda dagar var det dags for relax pa stranden igen och vi hade fatt tips om Gili-oarna utanfor Bali. De levde upp till vara forvantningar! Vi och det kanadensiska paret tog sallskap till ett stalle pa Gili Air, och dar ar vi fortfarande kvar! De tva forsta dagarna gick at till att kurera framfor allt vadmuskler, darfor blev det mest snorkling dar man knappt behover simma pga starka strommar. Vi har sett massa fisk och flera stora skoldpaddor!

Imorse anvande vi joggingskorna igen och sedan var jag och kanadensarna ute och dok vid "Shark point", jag tror vi hade en otrolig tur men vi sag faktiskt en haj!!! Enligt var dive master var det en white tip reef shark, riktigt haftigt! Forutom hajen sag vi fler skoldpaddor, en blue spotted sting ray och nagra andra lite storre fiskar. Det ni! Imorrn drar vi vidare mot nya aventyr!

-We're in the jungle baby!

svaret pa fragan: -Do you have any idea where we are right now?)

(Fran Aceh tog jag alltsa nattbussen till Medan, och darifran tillsammans med 12 andra personer inklamd i en minibuss vidare till Bukit Lawang- stallet dit man aker for att leta efter orangutanger. Och nog har jag traffat orangutanger! Jag hangde med pa en 2-dagars hike i jungeln, vilket var fantastiskt kul! Vi sag flera olika sorters apor och sa ett gang orangutanger. Vilka haftiga djur! Vi campade i ett vindskydd tillsammans med nagra andra hike-grupper. Tillbaka till byn tog vi oss raftande pa floden. Det kandes harligt bara att for forsta gangen pa ca en manad ha lite traningsvark nar jag vaknade!

Nu ar jag i Medan for en dag, imorgon ska jag till Jakarta dar jag moter Henrik!! Sen drar vi til Bali! Tjoho! Antligen kommer mitt resesallskap!

Mellanlandning i Banda Aceh

Tillbaka i stan efter en vecka pa Pulau Weh! Efter flytten fran Lumba Lumba spenderade jag helgen pa en annan strand for att vidga vyerna nagot. Stranden var fin och jag hamnade pa ett valdigt lugnt stalle. Kanske lite val lugnt... Har mestadels tillbringat helgen i vattnet, i min hangmatta med en pocketbok eller vid en tallrik. Nagot man val iofs kan sta ut med en helg. Helt ensam pa stallet var jag forstas inte, igar at jag middag med en tysk kvinna som ar har och jobbar for FN. Hon hade spenderat ca 20 ar i Indonesien, men var inget fan av Aceh. Ska darfor bli roligt att se vad resten av landet har att erbjuda!

Imorse blev jag upplockad vid farjan av familjen jag bott hos och i eftermiddag ska jag traffa nagra av studenterna. Sedan ar det bye bye Aceh da jag ikvall tar jag nattbussen till Medan. Sedan planerar jag att fortsatta mot orangutangerna imorgon bitti!

Sista dagen pa Gapang Beach

Efter ett par dagars intensivt dykande och studerande pa Lumba Lumba Dive Center pa Gapang Beach sa har jag idag tagit en vilodag. Ganska skont att lata bli att stalla klockan och sova tills man vaknar... Gick ivag och lamnade in en pase klader for tvattning (prislapp: 25'000 rupiah, dvs ca en 20-lapp), kakade en sen frukost (min favorit: kaffe, fruktsallad plus en pannkaka med banan och choklad) och agnar mig nu at lite internetande. Tyvarr ar det inte tillatet att bada har pa stranden idag pga en arlig hyllning till havet da man enligt tradition ska lata havet vila for att det i gengald ska bjuda pa god fiskelycka. Jag sag nyss en tjej som stack ivag ut och snorklade, men jag tar det sakra fore det osakra med min karma... :)

Efter att jag fullfoljt min kurs i forrgar, sa hangde jag igar med pa en dyk-utflykt. Totalt var vi 10 betalande gaster och sakert nastan lika manga lokala guider/ divemasters. Jag blev ihopparad med en engelsman (man har alltid en "buddy" nar man dyker, ungefar som en repkamrat vid klattring), plus tva lokala divemasters. Vi gjorde ett dyk pa formiddagen da vi var nere pa 25 meters djup (mitt rekord!) (mamma: det var helt lugnt eftersom jag var under strikt uppsikt av kunniga guider) och simmade mitt i gigantiska fiskstim. Det kanns verkligen som man simmar omkring inuti ett akvarium fullt med fargglada fiskar och koraller. Vi sag aven bland annat blue spotted sting ray (kolla bilden) som jag tycker ar en fisk med valdigt roligt utseende!

Nar vi kom upp till ytan hade det borjat regna. Efter att alla dykare hade plockats upp i baten akte vi in till en strand och kakade lunch pa en restaurang dar. Efter lite vila (sa att kvavet hinner rensas ur kroppen) var det dags for nasta dyk. Den har gangen dok vi betydligt grundare, men istallet mottes vi av en stark strom. I borjan forsokte vi simma mot strommen, nagot som var extremt tungt. Istallet gav vi efter och bara flot med strommen. Ibland nar jag blev tvungen att vanta in min buddy var jag tvungen att halla i mig i nagon korall, for jag orkade inte halla emot strommen med egen kraft. Ett roligt dyk!

Kvallen spenderades i sallskap med andra backpackers, efter middag blev det fotboll. England hade ju en viktig match igar och det ar flera engelsman har pa stranden. Som tur var gick det ju vagen sa alla var nojda och glada!

Rapport fran dykaren

Jag sitter pa Gapang beach pa on Pulau Weh och hor vagorna sla mot stranden. Har precis avslutat min dyk-kurs och ar numera certifierad open water diver. Det innebar att jag (i teorin) far lov att tillsammans med en "buddy" dyka ner till 18 meters djup. I praktiken sa kanner jag mig inte riktigt redo att dra ivag nagonstans sjalv, det rekommenderas inte heller. Daremot kommer jag gora ett par dyk till, vilket kommer ske under tillsyn av nagon instruktur. Kanns tryggt! Aven om jag har lart mig mycket under de har dagarna, sa kanns allt langt ifran sjalvklart.

Vi har varit tre "studenter" under uppsyn av tva instruktorer. Jag har varit dykbuddy med en kille fran Malaysia och den tredje deltagaren var en tjej fran Singapore. Bada instruktorerna ar engelsman. Totalt har jag gjort tre dyk, varav tre ifran stranden och tva fran en bat. Vi har tranat pa diverse "skills" under vattnet, sasom att ta ut vatten fran masken, simma utan mask, anvanda luft fran sin kompis, simma upp till ytan utan luft mm mm. Forutom de har skillsen har vi kollat in en massa fisk, tex lion fish som ni ser pa bilden har intill. Har dessutom sett moranor, sting rays och mycket mer! Dessutom har det varit ganska mycket teori att plugga in via bocker och videos. Men for en timme sen gjorde vi det slutgiltiga skriftliga provet och blev godkanda alla tre! Ikvall ser jag darfor fram emot att lasa nagot annat an dykteori...

Finished!!

Oh yeah, nu har jag avslutat mitt sista skift pa sjukhuset! Tre veckor har forsvunnit snabbt och pa satt och vis kanns det trakigt att praktiken nu ar over. Samtidigt kanner jag mig nojd med veckorna pa sjukhuset och jag tycker att jag har fatt en bra uppfattning om hur Ob/Gyn fungerar har. Jag har lart mig massor om obstetrik (det fanns ju hur mycket som helst att lara eftersom jag inte kunde nagonting fran borjan), samt om hur sjukvard och lakarutbildning fungerar i Indonesien. Manga saker ar annorlunda, men det finns forstas likheter ocksa.

Nu ar det dags att fortsatta aventyret pa andra platser. Pa sondag aker jag tillbaka till Pulau Weh for att ta dykcert. Skulle tippa pa att jag stannar pa on cirka en vecka. Sedan aker jag mot Medan for att ta mig till ett naturreservat dar jag ska leta efter orangutanger! Sedan tar jag flyget till Jakarta dar jag moter Henrik! Hurra! Idag har jag kopt flygbiljetter till Bali, dar vi paborjar var gemensamma resa.

Trots att jag ar mycket nojd med mina veckor i Banda Aceh, sa tror jag anda att det kommer bli skont att komma till stallen dar jag inte sticker ut lika mycket som jag gor har. Har kanner jag mig ofta som den enda personen med vit hudfarg, vilket gor att jag far extremt mycket uppmarksamhet. Det ar forstas oftast roligt, men ibland blir det for mycket av det goda... Sa, det blir nog skont med lite forandring tror jag!

Borta ar den fria viljan

Idag har mitt talamod provats fler ganger an vanligt. Jag blir helt tokig av att behova vanta, vanta och vanta och vanta.... och- vanta! Speciellt nar man maste gora detta vantande pa ett speciellt stalle, sa att jag trots franvaro av uppgifter inte hinner ata lunch. Sa sjukt ineffektivit! Mestadels har jag alltsa vantat pa olika saker/personer/salar idag, samt sprungit mellan operationer da den fragvisa overlakaren fran forra veckan (som nu helt plotsligt ar valdigt fortjust i mig och kallar mig "Maria- the nice student from Sweden!" Jag har ingen aning om vad som hande, men efter min redovisning forra veckan ar han som en helt annan person mot mig.) prompt ville att jag skulle titta pa honom nar han opererade. Jag tror han ville visa vad han gick for. Och nog var han skicklig alltid, och riktigt snabb ocksa.

Nar jag avslutat mitt skift fick jag en inbjudan (inte som en forfragan, utan som ett pastaende) av en av anestesilakarana. Han ville att jag skulle folja med honom hem for att traffa en familjemedlem som bott lange i Sverige. Jag hade inte sa mycket att valja pa, utan fick (efter att ha vantat en timme) folja med honom. Nar vi val kom ivag var det trevligt. Vi traffade hans familj/vanner (de verkar inte gora sa stor skillnad pa de tva forhallandena har), drack kaffe och pratade om Acehs historia- som har varit ganska blodig. Nar vi var pa vag hem forsokte jag tacka nej till middag, nagot som inte godtogs. Ibland kanns som att jag inte har nagon fri vilja langre!

Nasta vecka har jag iallafall fatt ledigt! Da blir det andra bullar minsann, dvs lite mer semesterliknande aktiviteter. Det ska bli riktigt skont!

MBA- Married By Accident

Tillbaka i stan. Tillbaka pa sjukhuset. Har faktiskt haft tva riktigt bra och givande dagar som start pa veckan! Igar var jag med pa tva "vanliga" forlossningar och idag var jag med pa tre kejsarsnitt, varav jag fick assistera pa tva stycken! De hade sakert klarat sig bra utan mig, men idag gjorde de inte det. Lakarna ar skickliga och kan sina grejer, jag tror den storsta skillnaden mot sjukvarden i Sverige ar 1. bristen pa pengar- som gor att de inte kan anvanda de lakemedel eller den utrusning de vill, helt enkelt for att det ar for dyrt och 2. patientkontakten- jag tycker att de flesta anstallda pa sjukhuset skulle behova ga en kurs i professionell utveckling och patientbemotande. Jag upplever det som respektlost mot patienten att alla har pa sina privata mobiltelefoner (och svarar om det ringer/ kommer sms) under operation/ pagaende forlossning/ vilken patientkonsultation som helst. Dessutom drar man sig inte for att prata patienten over huvudet, eller att medan man syr ihop en kvinna efter forlossning slanga ur sig att: "Kanner du till hennes fall?! MBA! (dvs graviditet innan brollop)" eller "Low education!!". Dessutom ar sjukhuset valdigt hierarkiskt uppbyggt; som lakare kan man komma och ga som man vill, samt behandla folk lite som man behagar. Jag blir daremot val bemott av alla, jag skulle gissa att det beror pa min hudfarg...

Naja. Det ar forstas inte riktigt sa hemskt som det later. Systemet ar tillrackligt valfungerande for att jag sjalv skulle kunna tanka mig att fa vard har om jag blir sjuk. Med detta sagt kvarstar dock faktum att flygplan harifran till Penang i Malaysia kan besta till halften av passagerare som reser for att fa sjukvard i Malaysia istallet for i Banda Aceh.

Nya perspektiv

I helgen har jag utforskat varlden under havsytan! Wow, vilken grej! Pa bilden har intill kan ni se ett oandligt antal olika fiskar, koraller samt en stor skoldpadda! Djur- och naturlivet under ytan ar verkligen rikt!

I fredags nar jag var klar pa sjukhuset (vilket for ovrigt var en intressant dag da en 12-arig flicka med en ovarietumor stor som en rugbyboll opererades) sa tog jag mig ut till hamnen for att ta en bat till Pulau Weh. Val framme tog jag en "becat"- dvs typ motorcykeltaxi till stranden Gapang. Bara resan dit var en upplevelse! Mitt i vagen sprang kossor, getter och apor! Framme i Gapang lyxade jag och slog till pa en egen bungalow! Efter lite snorkling och middag somnade jag tidigt. Pa lordag morgon hade jag bokat ett introduktionsdyk tillsammans med en instruktor. Man kan val saga som sa att jag blev biten... Det var fantastiskt att simma omkring och andas under havsytan, plus att vi sag massor av olika fiskar bland annat blackfisk, sting ray, lionfish, moranor, anemoner mm mm mm. Riktigt haftigt! Nar jag pa eftermiddagen var ute och snorklade i viken framfor stranden stotte jag pa en skoldpadda! Dessutom traffade jag pa en del andra vasterlanningar, det var skont att inte vara ensam om att sticka ut for en gangs skull...

Sammantaget sa var detta en grym helg! Funderar pa att aka tillbaka till Gapang om nagon vecka for att gora resterande delar av dykningskursen sa att jag far ett certifikat och kan kolla in lite mer grejer utanfor den narmsta viken...

Fran botten till toppen!

Gardagen pa sjukhuset var till storsta delen en besvikelse da den mestadels gick ut pa att vanta, svara pa fragor och lyssna pa redovisningar (pa indonesiska). Fick dessutom en angenama uppgiften att forbereda en power point-presentation till idag, jag var forstas otroligt tacksam!

Hur som helst, dagen borjade som vanligt med att jag satt och vantade i kandidatrummet, idag nastan i tva timmar! Sen blev det action da en kvinna som redan var i andra stadiet av en forlossning kom in. Hennes forlossning verkade gora otroligt ont och efterat nar hon behovde sys ihop lite sa blev jag lite yr och kande mig svimfardig. Blev tvungen att satta mig ner en stund. Sen gick jag och kollade pa den lilla bebisen istallet, den var inte lika yrselframkallande..

Efter forlossningen var det dags for mig och en tjej vid namn Eka att redovisa om den normala forlossningen. Det gick faktiskt bra och overlakaren var till och med schysst! Jag ar mycket forvanad! Det kanns valdigt skont att det gick bra och att han inte forsokte satta dit oss, sa som han har gjort tidigare i veckan... Nojda med oss sjalva smet vi ivag fran sjukhuset efter redovisningen och planerar ett besok pa stranden i eftermiddag! Fran bott till topp!

Vad hande med overlakaren?

Ytterligare en dag pa forlossningen: idag var det en bebis som hittade ut den vanliga vagen. I ovrigt sa har jag haft laxforhor tva ganger (tva olika obstetrik-lakare pa forlossningen), valdigt kul eftersom att jag inte kan nagonting om ob/gyn och det ar minst 20 pers som kollar pa medan man blir utfragad. Det ar vissa av lakarna har som har en del sadistiska drag tycker jag... Speciellt en av dem som riktade alla sina fragor till mig: de andra 20 kandidaterna fragade han inte nagonting! Daremot rakade han faktiskt fraga en grej (hur stor andel av forlossningarna i Sverige som sker med kejsarsnitt: 20-30%) som jag rakade ha last igar och lagt pa minnet. HaHA! Annars forsoker jag att inte ta det personligt och forsvarar mig med att jag faktiskt inte har last kursen hemma sa det ar okej att jag inte kan sa mycket.

Oftast ar jag pa sjukhuset mellan 8 och 14. Nar klockan borjar narma sig ett- halv tva sticker jag oftast ivag med nagon ny bekantskap och kakar lunch pa nagon av stadens otaliga restauranger. Det finns aven manga stallen att ata pa i narheten av sjukhuset, sa man maste inte alltid ta sig in till stan. Det ar faktiskt en hel del dotid pa sjukhuset och ni som kanner mig val vet ju vad jag tycker om sant... Vi far se hur det utvecklar sig!

Action pa forlossningen

Forsokte fa lite bildmaterial till bloggen, men ingen lycka dar tyvarr. Far bli vid nagon annan dator en annan gang. Ni far anvanda er fantasti sa lange!

Igar blev som sagt den planerade rundturen i stan installd pga regn. Fick sms fran en kille jag aldrig traffat (en fd ordforande i indonesiska IFMSA) att han ville traffas. Eftersom jag var ratt uttrakad efter ett par timmar inomhus sa tackade jag ja. Blev upplockad och vi akte ivag och drack kaffe pa hypade Solong Coffee- mycket bra kaffe, kopte med mig ett halvkilo hem sa den som vill ar bjuden pa en kopp i host! Hur som helst, den har killen var inte tillrackligt rolig for att jag ska hitta pa nagra fler aventyr med honom, aven om han hade en del planer for oss.

Efter att ha gjort en av obstetrik-lakarna fornarmad idag (jag hittade inte hans kontor imorse och kunde darfor inte ga dit och halsa pa honom innan jag gick till avdelningen), sa korde jag igang pa forlossningen. Fick direkt lara mig "Leopold palpation"- hur de kanner pa kvinnans mage for att uppskatta bebisens storlek, position, presentation och om den ar nere i backenet annu. Just den har bebisen lag upp och ner (alltsa rumpan nedat), vilket ar en indikation for kejsarsnitt. Sa, vi dorg upp pa Operasi och snittade upp buk och livmoder, och sa stack lakaren ner sin hand i kvinnans mage och fick tag pa ett litet blatt ben. Nar hon drog i benet foljde en liten rumpa, ryggen, ytterligare ett ben och sa armar och huvud med ut. Bebisen skrek till och alla var nojda och glada. Ett fint ogonblick!

Idag nar jag slutade pa sjukhuset sa hade jag bestamt mig for att utforska stan pa egen hand. Tog en "becat" (en motorcykel med sidovagn) in till stan, kostar 10000 rupiah, dvs ca tio spann. Kollade in den stora fina mosken, handlade lite grejer och kollade upp ett foretag som heter Aceh Adventure som anordnar cykelturer har omkring. Traffade dar en hollandsk kille och en tysk tjej: skont att traffa nagon som forstar mig lite battre an de flesta locals har, samt skont att snacka med nagon vars engelska faktiskt ar battre an min!

Valkomstfest och brollop

Igar fick jag chansen att hanga med paret som jag bor hos pa brollop- sjalvklart ville jag se ett indonesiskt brollop! Tydligen sker sjalva brollopsceremonin tillsammans med den narmsta familjen och senare under dagen anlander gasterna. Brudparet sitter da utspokade i praliga traditionella drakter langst fram pa ett podium dit alla gar fram for att gratulera dem. Sedan gar man och tar sig en tallrik och plockar pa mat fran en buffe. Framfor brudparet star massor med stolar sa att gasterna kan sitta dar och ata och betrakta brudparet. Allt detta sker till en skralande falsksjungande indones. Mycket intressant att se, men jag fick dessvarre inga bra ideer till mitt eget brollop...

Igar var det ocksa valkomstfest for mig: jag och ganget (dvs en bunt indonesiska lakarstudenter) drog ivag till en fiskrestaurang utanfor stan. Mycket gott, det verkar finns gott om bra fisk och skaldjur har!

Imorse var jag och simmade tillsammans med sonen i huset (7 ar) och en slakting till familjen. Skont att fa lite motion! Dagens plan var att bli guidad av studenterna runt stan, men sedan igar kvall oser regnet ner och da kan de tydligen inte ga ut. Hoppas darfor att det snart slutar regna!

En vecka har gatt!

Nyinflyttad i dekanusens hus. Har fatt ett eget rum med ett glasskap fyllt av prydnadsleksaker. Har annu inte traffat dekanusen, utan bara hans fru samt deras hushallerska. Har bor avenderas son pa 7 ar. Fordelen ar att jag nu kan ga till sjukhuset, samt har mycket narmre in till stan. Hoppas att det innebar lite storre frihet for min del...

Har nu klarat av min forsta vecka pa sjukhuset RSUD Dr. Zaionel Abidin. Har varvat avdelningsarbete med poliklinik, och det har for det mesta varit bra. Dock blir det ganska manga timmar varje dag da man bara sitter av tid for att man sitter och vantar pa en lakare som tycks kunna dyka upp narhelst han/hon (oftast han) behagar. Tycker iallfall att jag lar mig lite grann, bade studenter och vissa av lakarna ar hjalpsamma och forklarar for mig pa engelska. Nasta vecka ska jag vara pa forlossningen, veckan darefter pa operation. Sa nu hoppas jag pa lite mer action!

I ovrigt har jag inte varit runt i Aceh sarskilt mycket, forutom att jag har besokt ett antal schyssta restauranger (och kakat en massa god mat). Har lart mig att ata med handerna, eftersom det tydligen ar "more delicious". Aceh ar ocksa kant for sitt goda kaffe, varfor det har slunkit ner ett par koppar sant ocksa. Eftersom de inte dricker nagon alkohol har, blir det oftast juice till maten. Riktigt god fruktjuice kan jag lova, gjord pa riktig frukt- mums!

Ikvall ska det tydligen bli valkomstfest for mig och imorgon hoppas jag pa att fa en liten rundvisning i Banda Acehs omgivningar. Mentaliteten har ar lite som i Sydamerika; manana! Hittills har inte en enda indones passat en tid som vi har avtalat- sa att de var 2 timmar sena att hamta mig pa flygplatsen var bara en forsmak...

Update

Antligen internet, antligen lite kontakt med Sverige! Borjade kanna mig lite val isolerad har i Banda Aceh... Har inte fatt tag pa internet, har haft problem med mobilen och har kant mig lite val ensam och langt borta ibland. Men nu sa!

Sa. Var ska jag borja? Jag har hamnat i en liten indonesisk stad som heter Banda Aceh. Valdigt strikt musmlimskt och alla kvinnor bar sloja, minareterna tjuter flera ganger dagligen och ingen glommer att be sina boner 5 ganger om dagen. Folk ar otroligt vanliga och hjalpsamma, jag blir omhandertagen som om jag vore ett litet barn: slapps fran en hand till en annan.

Just nu bor jag hemma hos en lakarstudent: hon bor tillsammans med diverse slaktingar i ett stort hus utanfor stan (fraga mig inte var nanstans- har inte en aning). Jag har fatt ett eget sovrum och badrum. Badrummet bestar av ett stenkar med plastskopa dar man "duschar" och bredvid toaletten (faktiskt en vanlig vasterlandsk) hanger en duschslang- eftersom det inte finns nagot toapapper.

Varje morgon ar det nagon som kommer och plockar upp mig och skjutsar mig till sjukhuset. Dar ar jag pa morgonen med pa ronden (en lakare och typ 20 kandidater) pa en avdelning dar man hejvilt blandat nyforlosta kvinnor, gyncancer och gravida. Efter ronden gar jag till Polikliniken dar jag mestadels har varit med pa ultraljudsundersokningar. Just US-utrustningen ar toppmodern, men annars ar sjukhuset ar pa manga satt annorlunda mot Sahlgrenska kan man saga... Kandidaterna springer arenden at lakarna (som att kopa lunch eller hamta mobilladdare) och proteinuri kollas genom att koka urin i provror over ett stearinljus. Jag har hamnat i ett mellanland mellan lakare och studenter: igar blev jag hembjuden till en av lakarna och idag bjod nagra studenter mig pa lunch. Overhuvud taget blir jag bjuden av alla hela tiden: har hittills endast spenderat 50kr pa ett telefonkort.

Hittills har tillvaron mest bestatt av att hanga pa sjukhuset och att hanga med de indonesiska studenterna pa diverse restauranger och cafeer. Alla ar otroligt snalla och intresserade av mig och Sverige och jag blir bombarderad med fragor om allt mellan himmel och jord. Jag far trana pa att slappa pa mitt kontrollbehov (for jag forstar helt enkelt for lite) och att inte ha 20 saker pa gang hela tiden. Kanske kan vara nyttigt.

For ovrigt ar det skitvarmt (och tank da pa lyckan att fa ga runt inomhus i en tjock lakarrock), jag ar svettig dygnet runt och ar allmant forvirrad. Det verkar som att jag ska flytta till "Dean"s hus pa fredag, det ar narmre sjukhuset sa da kanske jag far lite mer frihet och inte behover vara beroende av skjuts hela tiden. Hoppas ocksa pa att komma ivag fran stan i helgen och se mig omkring. Vi far se hur det utvecklar sig. Aterkommer forhoppningsvis snart!

Nybliven miljonär mellanlandar i Sthlm

Så, nu är resan påbörjad! Drog från Göteborg igår morse och har därför hunnit hänga lite med familjen. Igår drack vi bubbel och firade förlovningen! Nu planerar jag, som av en händelse, en vit månad. Läste nämligen att straffet för att förtära alkohol är 40 piskrapp. Såvida man inte får straffrabatt (tex: "1 öl- 40 piskrapp, 2 öl för 70!" eller: "Tag 3- betala för 2!") så känns det ju inte särskilt angeläget.

Idag har jag och mamma precis joggat runt Rönningesjön, undrar när jag gör nästa träningspass... På något sätt har jag lite svårt att se mig själv joggandes i långkjol, skjorta och sjal. Riktigt så desperat är inte ens jag.

I eftermiddag går iallafall planet. Efter en mellanlandning i Doha, Qatar landar jag imorgon i Jakarta. Stannar där en natt innan jag flyger vidare till äventyren i Banda Aceh.

Och avslutningsvis lite positiva nyheter: jag är numera miljönär!

Tapasfest och resfeber

Efter cirka ett dygn i köket stod bordet dukat med baconlindade dadlar, lax- och spenatpaj, broccoli- och ostpaj, knyten med champinjonröra, kycklingspett, färsbiffar och massa annat gott! Gästerna droppade in och jag hoppas och tror att det flesta åt tills magen stod i fyra hörn. En mycket trevlig kväll med gott sällskap!

Det som nu närmar sig är förstås resan till Indonesien, vilket gör mig inte så lite nervös. Packningen är nästan färdig och imorgon bitti lämnar jag Göteborg! Hjälp!

En ring på fingret...

Ett tungt varv!

Ojojoj. Vilken pärs!

Målsättningen med dagens Göteborgsvarv var att springa snabbt och lätt för att glida i mål innan klockan stannat på 1:45, dvs 5-minuterstempo. Borde ju inte vara helt omöjligt med tanke på att vi för två veckor sen sprang 50K i drygt 6-minuterstempo, samt att jag tidigare i vår sprungit Seedingsloppet (10.5K) under 50 minuter. Så, hoppfull som jag var öppnade jag första kilometern på 5:10. Lite för långsamt, varför jag ökade och efter 4K låg jag under 20 minuter och därmed i fas. Men sen hände det inte mycket mer. Loppet kändes som ett konstant motlut, allt var tungt och jag fick inget gratis. Svetten lackade, det var olidligt varmt och kroppen svarade inte. Älvsborgsbron kändes som uppförsbacken från Helvetet och jag funderade på om det kanske var lika bra att kliva av. Jag sänkte tempot undan för undan, måltiden försvann ur sikte och tillslut insåg jag att jag inte ens skulle klara 2 timmar. Den insikten gjorde mig inte lättare på benen direkt.

Sladdrade i mål på 2:00:59, näst sämst hittills i min Göteborgsvarvskarriär. Jag skyller framför allt på värmen, eventuellt även lite på LU50K. I övrigt är det kassa resultatet ett mysterium. Den enda fördelen, som jag kan se, är att jag har goda förutsättningar att förbättra mig nästa år!

Formtoppning på Änggårdsberget

Som sagt, viloveckan är över och nu är det löpning som gäller igen! Måndag, tisdag och onsdag har bjudit på varsitt löppass i fantastisk sommarvärme! Igår blev det backintervaller i Ruddalen och de övriga två dagarna blev det pass på cirka timmen på Änggårdsberget. Bästa stället för löpning! Dessutom är det ju så lättillgängligt, inte alls långt från stan!

Dessutom verkar Henriks hälsena vara på bättringsvägen så jag hoppas på att han också står på startlinjen vid Frölunda Borg på lördag! Nu ska benen vilas i form så hoppas vi på det bästa på lördag!

Säsongspremiär i kajaken

Korthelg blev långhelg efter en påhittad allergichock och vi drog ut till Hamburgö för att hänga med familjen, paddla lite kajak, jogga en sväng och ta det allmänt lugnt. I helgen har vi också hunnit med bruncher, Regnbågs-promenad och filmkväll. Vi har haft Philip på besök från Umeå, vilket förstås lyser upp tillvaron!

Den senaste veckan har inte innehållit mer löpning än två stycken kombinerade gå/löppass (Henrik har problem med hälsenan så vi har kört rehab). Nu är det däremot slut på viloveckan och smekmånaden efter LU50K: nu ska jag köra på i tre dagar och sedan blir det lite vila innan Göteborgsvarvet på lördag. Benen känns okej, men inte tipptopp. Får se vad de säger på lördag!

5:19:22!!!

Lisette Stick Legs och Maja Strong Legs leker sig runt Lidingö Ultra 50K!

Yees, jag är ultra!

5mil, 50km eller 50000meter- välj själv! Jag och fantastiska sällskapet Lisette har idag, oförskämt fräscha, joggat runt Lidingö!! Efter 30km sprang jag på nåder och bara väntade på att den berömda väggen skulle dyka upp. Men, det gjorde den inte. Marathondistansen passerade vi på ca 4.31 (nytt rekord för min del!) och sedan var det bara att kötta på. Visst stumnade benen successivt till alltmer, men på det stora hela gick det faktiskt himla bra idag! Säkert till stor del tack vare grymt löpsällskap samt den energiska hejaklacken bestående av mamma och Henrik som säkert stod på minst sju olika ställen och hejade. Tack för all pepp!!

Vandring per improvisation

För att planera en vandring: beställ kartor, med fördel över det område där du tänkt vandra. Om din tänkta led inte finns med på kartan kan man alltid kolla vad som finns med och justera vandring därefter. Mitt och Emelies ledord under veckan i Pyrenéerna har varit Improvisation! Ett sätt att inte tänka för mycket (lättare att tänka utanför boxen om det inte finns någon box), ta tillvara på de tillfällen som erbjuds och fånga dagen (klyschigt, men ändå fint).

Askmolnet försvann i precis rättan tid, vårt plan lyfte och plötsligt var vi framme i spanska Girona. Efter inköp av gaspatron till köket hoppade vi på första bästa tåg norrut. Eftersom Banyuls-sur-mer var den stad längst söderut som fanns mer på vår karta, var det dit vi åkte. Sålunda blev detta en vandring i Frankrike istället för Spaninen, inte mig emot: Vive la France! Vi inledde resan med rödvin och en 3-rättersmiddag, samt ett morgondopp i havet morgonen därpå. Med humöret i topp påbörjar vi därefter vår vandring längs GR10 och Pyrenéernas svar på Alpernas Haute Route: HRP.

Ju längre västerut inåt landet vi kommer, desto högre blir bergen. Redan första kvällen skymtar berg med stora snötäcken i horisonten. Vår första natt sover vi för övrigt på toppen av en 1000 meter hög bergsknalle. Jag funderar över varför jag aldrig tältat på en bergstopp förut, utsikten är ju fantastisk! När vi några timamr senare vaknar av stormen som river i tältduken och ger ifrån sig ett öronbedövande vrål förstår jag varför. I vilket fall som helst så håller tältet och jag är numera en stolt innehavare av ett stormtält!

Efter fyra dagar i vildmarken lyxar vi till det i Amelie-les-Bains där vi tar in på hotell. Vi fyller på glykogen- förråden med tapas och kulglass och sover gott i mjuka sängar. Nästa dag har vi ett ambitiöst schema: ca 30km distans och 2000 höjdmeter uppåt, ett projekt som påbörjas 7.30 på morgonen och avslutas 20.45 på kvällen. Dessutom med nedbantade fikapauser! Ju högre upp vi kommer, desto närmre snön kommer vi. Över 2000 möh är det rejält med snöfläckar- något som försvårar vår vandringa rejält. När det framåt kl 21 börjar skymma blir vi tvungna att slå upp tältet något tidigare än planerat. Vi tältar i hyfsad lutning under en stor klippa på ca 2150möh. Middag sker i skenet av pannlampor och under natten glider vi ideligen nerför liggunderlaget i backens lutning.

Nästa morgon vaknar vi av ett strilande regn mot tältduken och när vi kikar ut genom tältet ser vi att dimman ligger tjock nedanför oss. Ett par åskknallar och den tilltagande mängden snö gör att vi inser att det är bäst att vända ner snarast. Vi kastar i oss två chokladkex var och knatar nedåt. Vi hittar en lång, hyfsat snöfri, morän som vi kan följa ner till en grusväg som i dimman går att följa utan att tappa bort den. Efter en frukost med frystorkad chili con carne bestämmer vi oss för att avsluta vandringen och ta in på hotell. 10 timmar senare når vi Vinca, en riktig liten håla som varken har något hotell eller en öppen affär. Vi är båda två helt slut (både fysiskt och psykiskt!) efter två hårda dagar, och med desperation i blicken tar vi oss till tågstationen. Vi jublar när vi ser att tåget till Perpignan avgår inom 10 minuter!

Våra vackra naturupplevelser kompenseras sedan med lite stadsliv (eller nja, byliv snarare), en del rödvin, mera franska ostar och massa god mat. En fantastisk avslutning på en fantastisk vecka! Jag tackar min resekamrat för alla fina minnen! :)
Och tack Pär på utomjordiskabarcelona.com för bra tips!

Såhär kul är EKG:

Hemma!

Planet gick! Veckan har varit fantastisk och bjudit på många fina berg, långa dagsmarcher, en hel del kor, franska ostar, rödvin, gamla ruiner, trevliga fransmän och stinkande underställ. Precis som det ska vara!