Har kommer den forsta virtuella halsningen fran oss pa andra sidan jordklotet! Vi har efter en ca 26 timmar lang resa landat (bade fysiskt och mentalt) i Lima, Peru. Eftersom hela resan gatt ovanligt latt och smidigt, sa var det ju givet att vi snart borde motas av nagon typ av problem. Och den som vantar pa nagot gott... Givetvis var det bara ett av vara tva incheckade bagage som behagade dyka upp i Lima. Nu, tre dygn senare, ar vaskan fortfarande forsvunnen. Flygbolaget LAN Chile nekar forstas bade till inblandning i det intraffade och till att ha nagon som helst information om var den kan tankas befinnas eller nar den kan behaga dyka upp. Jaja. Mañana.
Pa flygplatsen blev vi upphamtade av José Luis, den person som vi haft mest kontakt med i Lima innan vi reste hit. Eftersom var mailkontakt varit ratt intensiv den senaste tiden kande vi oss sakra pa att José Luis engelska, men tanke pa hans mail, borde vara ratt hyfsad. Sakta men sakert har vi dock insett att hans engelska ar samre an vi trott. Och forklaringen till hans bra mail-engelska: mailen har oversatts att labpersonal. Jaja.
Vi bor i ett litet rum hemma hos Señora Rosa. Rosa ar en liten gammal dam fran norra Peru. Naturligtvis pratar hon ingen engelska, sa vi far manga tillfallen att ova var taffliga spanska och Rosa far sig manga goda skratt. Faktiskt viker hon sig dubbel av skratt nar vi forsoker kommunicera. Menmen. Det bjuder vi pa. Dessutom skrattar vi gott vi ocksa. Mañana.
Redan i onsdags satte vi igang att planera vart projekt. Vi diskuterade inklusions- och exklusionskriterier, kopierade alla dokument, packade material och tranade oss pa att mata lungfunktion (med spirometri). Det stora problemet har hela tiden varit att vara 200 spottkoppar (som ju ar en forutsattning for hela projektet) i flera veckor har suttit fast i tullen. José Luis har jobbat hart for att fa loss dem och nar vi fragor honom hur det gar ar svaret alltid "Possible for tomorrow" eller "Possible for today". Det innebar alltsa att det kan ta precis hur lang tid som helst. Ikvall har vi iallafall fatt besked att spottkopparna godkants i tullen (dvs fatt stamplar och signaturer), vilket innebar att vi far ut dem pa mandag. Da far de skickas med oss till buss eftersom vi inte langre kommer vara kvar i Lima.
Summa sumarum ar vi bada taggade att imorgon bitti dra upp i bergen for att pa sondag paborja vart arbete. Rent praktiskt kommer det ga till sa att José Luis intervjuar alla vara forsokspersoner och vi tar blodprov (hemoglobin "blodvarde"), EKG, spirometri och mater syremattnad i blod. Pa sa satt ska vi valja ut vilka som far delta i var studie. José har gjort reklam i lokalradion sa vi hoppas att vi kommer motas av en lang ko Quechua-indianer som vill vara med i var studie pa sondag.
Imorgon vantar en bilresa upp till Cerro de Pasco som ligger pa 4400 meters hojd. Hogsta punkten som vi passerar pa vagen dit ar drygt 4800 meter... Vi har kakat lite profylaktisk Diamox och hoppas slippa akut hojdsjuka. Forutom hojdsjuka ar det nog ocksa viss risk for aksjuka... Vi har fatt lite forvarningar om att vagen inte ar direkt "ideal".. Det kan ju betyda precis vad som helst.
Uppe i Cerro de Pasco har vi troligtvis inte tillgang till internet, sa det drojer nog nagon vecka till nasta uppdatering. Om ni vill na oss ar vart nummer: +51 985 004 925. ¡Hasta luego!
