Det var bara en vecka sedan vi akte fran Sverige, men det kanns redan som en evighet sedan vi landade har, sakert for att det hant sa mycket! Vi har varit igang i tre dagar med faltarbetet och det har varit minst sagt fullt upp. Vi har jobbat 7-22 och har fatt uppleva en helt ny betydelse av att slita som sma bla.. For bla ar vi, bade av kyla och syrebrist. Det ar kallt, omkring nollgradigt sa bade ute och i forskningscentret, som ar oisolerat, har vi bokstavligen pa oss alla klader vi har, men fryser anda!!
Vi samarbetar med en Peruansk biolog, JL, som rest med oss hit for att hjalpa oss med vart projekt. Samarbetet fungerar bra och vi har lart kanna varandra. Han ar valdigt snall och rolig, men roligast har vi over all sprakforbistring som uppstar. JL pratar inte sa mkt engelska och vi ju inte sa mkt spanska an.. Var spanska gar dock framat!
Vi maste rusa, ni far mer uppdartering senare!
onsdag 29 februari 2012
tisdag 28 februari 2012
Cerro de Pasco
Efter en lang bilresa upp langs bergen ar vi antligen pa plats i Cerro de Pasco. Vi befinner oss nu i en ganska bisarr miljo. Fran 25-gradig varme i Lima har vi nu hamnat i ett nollgradigt klimat pa 4400 meters hojd. Nederborden varierar mellan regn och snoblandat regn. Isoleringen i huset vi bor ar obefintlig och vi har dygnet runt pa oss minst 2 understall, tjocka trojor och lakarrockar. Vi sover med 4-5 tacken och nar vi vaknar pa morgonen mar vi illa och har huvudvark pga hojden. Lyckligtvis brukar detta ge med sig senare under dagen. Pa natterna ar det inte ovanligt att vakna pga att man far ett andningsuppehall pga syrebristen. Nar man sedan val ar vaken ar det svart att somna om pga parestesier (intensiva stickningar) i hander och fotter.
Vi bor pa universitetets forskningsstation for hoghojdssjuka, vilket bokstavligt talat innebar att patienterna kommer hem till oss. Runt klockan 07 ringer den forsta patienten pa dorren och sedan jobbar vi non-stop till 22. Har vi tur hinner vi ga ut och ata lunch. Till var hjalp har vi aven Justino, en aldre man som bor och arbetar pa forskningsstationen. Han envisas med att kalla oss "Doctora" hela tiden. Dessutom ar han anledningen till att var disk forsvinner sa fort vi tittar at ett annat hall.
De forsta dagarna har vi haft patienter som rekryterats pa forhand. Nu har dessa "tagit slut" och vi har gett oss ut pa stan med flygblad for att rekrytera fler. Dessutom har den lokala omelett-forsaljaren gjort reklam i sin megafon. Detta har gjort att vi far lite fler blandade patienter och far lov att exkludera desto fler. Totalt har vi nu fatt ca 100 patienter, varav vi har valt att inkludera ca 40 i studien. Dock saknar vi fortfarande vara spottkoppar, men har goda forhoppningar om att dessa kommer till imorgon!
Upplagget pa vart projekt funkar kanon! Jose intervjuar alla och vi lyssnar pa lungor och hjarta, tar EKG, gor spirometri och mater/vager alla. Vi blir hela tiden forvanade over hur mycket vi har att saga till om i projektet -vi tolkar EKG/spirometri etc och bestammer vilka som ska inkluderas. Det ar jattekul och vi lar oss jattemycket!
Har forsokt ladda upp bilder, men det verkar inte funka. Ni far halla ut till nasta gang! ¡Adios!
Vi bor pa universitetets forskningsstation for hoghojdssjuka, vilket bokstavligt talat innebar att patienterna kommer hem till oss. Runt klockan 07 ringer den forsta patienten pa dorren och sedan jobbar vi non-stop till 22. Har vi tur hinner vi ga ut och ata lunch. Till var hjalp har vi aven Justino, en aldre man som bor och arbetar pa forskningsstationen. Han envisas med att kalla oss "Doctora" hela tiden. Dessutom ar han anledningen till att var disk forsvinner sa fort vi tittar at ett annat hall.
De forsta dagarna har vi haft patienter som rekryterats pa forhand. Nu har dessa "tagit slut" och vi har gett oss ut pa stan med flygblad for att rekrytera fler. Dessutom har den lokala omelett-forsaljaren gjort reklam i sin megafon. Detta har gjort att vi far lite fler blandade patienter och far lov att exkludera desto fler. Totalt har vi nu fatt ca 100 patienter, varav vi har valt att inkludera ca 40 i studien. Dock saknar vi fortfarande vara spottkoppar, men har goda forhoppningar om att dessa kommer till imorgon!
Upplagget pa vart projekt funkar kanon! Jose intervjuar alla och vi lyssnar pa lungor och hjarta, tar EKG, gor spirometri och mater/vager alla. Vi blir hela tiden forvanade over hur mycket vi har att saga till om i projektet -vi tolkar EKG/spirometri etc och bestammer vilka som ska inkluderas. Det ar jattekul och vi lar oss jattemycket!
Har forsokt ladda upp bilder, men det verkar inte funka. Ni far halla ut till nasta gang! ¡Adios!
lördag 25 februari 2012
Possible for today
¡Hola amigos!
Har kommer den forsta virtuella halsningen fran oss pa andra sidan jordklotet! Vi har efter en ca 26 timmar lang resa landat (bade fysiskt och mentalt) i Lima, Peru. Eftersom hela resan gatt ovanligt latt och smidigt, sa var det ju givet att vi snart borde motas av nagon typ av problem. Och den som vantar pa nagot gott... Givetvis var det bara ett av vara tva incheckade bagage som behagade dyka upp i Lima. Nu, tre dygn senare, ar vaskan fortfarande forsvunnen. Flygbolaget LAN Chile nekar forstas bade till inblandning i det intraffade och till att ha nagon som helst information om var den kan tankas befinnas eller nar den kan behaga dyka upp. Jaja. Mañana.
Pa flygplatsen blev vi upphamtade av José Luis, den person som vi haft mest kontakt med i Lima innan vi reste hit. Eftersom var mailkontakt varit ratt intensiv den senaste tiden kande vi oss sakra pa att José Luis engelska, men tanke pa hans mail, borde vara ratt hyfsad. Sakta men sakert har vi dock insett att hans engelska ar samre an vi trott. Och forklaringen till hans bra mail-engelska: mailen har oversatts att labpersonal. Jaja.
Vi bor i ett litet rum hemma hos Señora Rosa. Rosa ar en liten gammal dam fran norra Peru. Naturligtvis pratar hon ingen engelska, sa vi far manga tillfallen att ova var taffliga spanska och Rosa far sig manga goda skratt. Faktiskt viker hon sig dubbel av skratt nar vi forsoker kommunicera. Menmen. Det bjuder vi pa. Dessutom skrattar vi gott vi ocksa. Mañana.
Redan i onsdags satte vi igang att planera vart projekt. Vi diskuterade inklusions- och exklusionskriterier, kopierade alla dokument, packade material och tranade oss pa att mata lungfunktion (med spirometri). Det stora problemet har hela tiden varit att vara 200 spottkoppar (som ju ar en forutsattning for hela projektet) i flera veckor har suttit fast i tullen. José Luis har jobbat hart for att fa loss dem och nar vi fragor honom hur det gar ar svaret alltid "Possible for tomorrow" eller "Possible for today". Det innebar alltsa att det kan ta precis hur lang tid som helst. Ikvall har vi iallafall fatt besked att spottkopparna godkants i tullen (dvs fatt stamplar och signaturer), vilket innebar att vi far ut dem pa mandag. Da far de skickas med oss till buss eftersom vi inte langre kommer vara kvar i Lima.
Summa sumarum ar vi bada taggade att imorgon bitti dra upp i bergen for att pa sondag paborja vart arbete. Rent praktiskt kommer det ga till sa att José Luis intervjuar alla vara forsokspersoner och vi tar blodprov (hemoglobin "blodvarde"), EKG, spirometri och mater syremattnad i blod. Pa sa satt ska vi valja ut vilka som far delta i var studie. José har gjort reklam i lokalradion sa vi hoppas att vi kommer motas av en lang ko Quechua-indianer som vill vara med i var studie pa sondag.
Imorgon vantar en bilresa upp till Cerro de Pasco som ligger pa 4400 meters hojd. Hogsta punkten som vi passerar pa vagen dit ar drygt 4800 meter... Vi har kakat lite profylaktisk Diamox och hoppas slippa akut hojdsjuka. Forutom hojdsjuka ar det nog ocksa viss risk for aksjuka... Vi har fatt lite forvarningar om att vagen inte ar direkt "ideal".. Det kan ju betyda precis vad som helst.
Uppe i Cerro de Pasco har vi troligtvis inte tillgang till internet, sa det drojer nog nagon vecka till nasta uppdatering. Om ni vill na oss ar vart nummer: +51 985 004 925. ¡Hasta luego!
Har kommer den forsta virtuella halsningen fran oss pa andra sidan jordklotet! Vi har efter en ca 26 timmar lang resa landat (bade fysiskt och mentalt) i Lima, Peru. Eftersom hela resan gatt ovanligt latt och smidigt, sa var det ju givet att vi snart borde motas av nagon typ av problem. Och den som vantar pa nagot gott... Givetvis var det bara ett av vara tva incheckade bagage som behagade dyka upp i Lima. Nu, tre dygn senare, ar vaskan fortfarande forsvunnen. Flygbolaget LAN Chile nekar forstas bade till inblandning i det intraffade och till att ha nagon som helst information om var den kan tankas befinnas eller nar den kan behaga dyka upp. Jaja. Mañana.
Pa flygplatsen blev vi upphamtade av José Luis, den person som vi haft mest kontakt med i Lima innan vi reste hit. Eftersom var mailkontakt varit ratt intensiv den senaste tiden kande vi oss sakra pa att José Luis engelska, men tanke pa hans mail, borde vara ratt hyfsad. Sakta men sakert har vi dock insett att hans engelska ar samre an vi trott. Och forklaringen till hans bra mail-engelska: mailen har oversatts att labpersonal. Jaja.
Vi bor i ett litet rum hemma hos Señora Rosa. Rosa ar en liten gammal dam fran norra Peru. Naturligtvis pratar hon ingen engelska, sa vi far manga tillfallen att ova var taffliga spanska och Rosa far sig manga goda skratt. Faktiskt viker hon sig dubbel av skratt nar vi forsoker kommunicera. Menmen. Det bjuder vi pa. Dessutom skrattar vi gott vi ocksa. Mañana.
Redan i onsdags satte vi igang att planera vart projekt. Vi diskuterade inklusions- och exklusionskriterier, kopierade alla dokument, packade material och tranade oss pa att mata lungfunktion (med spirometri). Det stora problemet har hela tiden varit att vara 200 spottkoppar (som ju ar en forutsattning for hela projektet) i flera veckor har suttit fast i tullen. José Luis har jobbat hart for att fa loss dem och nar vi fragor honom hur det gar ar svaret alltid "Possible for tomorrow" eller "Possible for today". Det innebar alltsa att det kan ta precis hur lang tid som helst. Ikvall har vi iallafall fatt besked att spottkopparna godkants i tullen (dvs fatt stamplar och signaturer), vilket innebar att vi far ut dem pa mandag. Da far de skickas med oss till buss eftersom vi inte langre kommer vara kvar i Lima.
Summa sumarum ar vi bada taggade att imorgon bitti dra upp i bergen for att pa sondag paborja vart arbete. Rent praktiskt kommer det ga till sa att José Luis intervjuar alla vara forsokspersoner och vi tar blodprov (hemoglobin "blodvarde"), EKG, spirometri och mater syremattnad i blod. Pa sa satt ska vi valja ut vilka som far delta i var studie. José har gjort reklam i lokalradion sa vi hoppas att vi kommer motas av en lang ko Quechua-indianer som vill vara med i var studie pa sondag.
Imorgon vantar en bilresa upp till Cerro de Pasco som ligger pa 4400 meters hojd. Hogsta punkten som vi passerar pa vagen dit ar drygt 4800 meter... Vi har kakat lite profylaktisk Diamox och hoppas slippa akut hojdsjuka. Forutom hojdsjuka ar det nog ocksa viss risk for aksjuka... Vi har fatt lite forvarningar om att vagen inte ar direkt "ideal".. Det kan ju betyda precis vad som helst.
Uppe i Cerro de Pasco har vi troligtvis inte tillgang till internet, sa det drojer nog nagon vecka till nasta uppdatering. Om ni vill na oss ar vart nummer: +51 985 004 925. ¡Hasta luego!
måndag 20 februari 2012
Time to go!
Nu kan man verkligen säga att det börjar dra ihop sig! Det känns nästan som igår då vi stod i korridoren på Psyk och började smida planer inför det kommande projektarbetet. Då kändes termin 10 väldigt avlägsen, men tiden har ju en tendens att rulla på rätt snabbt och vips har 1,5 år flygit bort! När vi stod där på Psyk och drömde oss bort bland höga berg och höghöjdsmedicin, då hade vi ingen aning om hur mycket arbete som låg framför oss. Vi hade ingen susning om hur många mail vi skulle få skriva, hur många nätter vi skulle ligga sömnlösa för att budgeten har spruckit (igen!), och hur mycket vi skulle få tjata för att övertyga någon om att det vore en bra idé för dem att handleda oss/ ge oss pengar/ rådgiva oss i något kryptiskt ämne (typ statistik). Vi har slutat räkna hur många timmar vi lägger på projektet, svaret kommer ändå bara bli: för många! Med facit i hand hade vi säkert kunnat ta en enklare och kortare väg, men varför då? Det är ju utmaningar som är det roliga!
Nu är allt förarbete gjort: studiedesignen har ältats färdigt, frågeformulären är spikade och väskorna är packade med en väldigt udda blandning prylar. Det är inte varje dag man i samma ryggsäck stoppar underställ, bikini, pulsoxymeter, EKG-tolkningsboken och finklänning. Däremot tror och hoppas jag att vi kommer få användning för det mesta!
Så imorgon 11.25 lyfter planet från Landvetter. Via London och New York tar vi oss till Lima, Peru där vi landar tidigt onsdag morgon. Där ska vår blivande kollega och kompanjon José Luis (självfallet -vad skulle han annars heta?) plocka upp oss och sen kör vi! Äventyret kan börja!
Nu är allt förarbete gjort: studiedesignen har ältats färdigt, frågeformulären är spikade och väskorna är packade med en väldigt udda blandning prylar. Det är inte varje dag man i samma ryggsäck stoppar underställ, bikini, pulsoxymeter, EKG-tolkningsboken och finklänning. Däremot tror och hoppas jag att vi kommer få användning för det mesta!
Så imorgon 11.25 lyfter planet från Landvetter. Via London och New York tar vi oss till Lima, Peru där vi landar tidigt onsdag morgon. Där ska vår blivande kollega och kompanjon José Luis (självfallet -vad skulle han annars heta?) plocka upp oss och sen kör vi! Äventyret kan börja!
söndag 12 februari 2012
Vårkänslor
Idag blev det en löptur ut till Saltholmen tillsammans med Henrik. Vi var alldeles för varmt klädda båda två -oförberedda på att det var vårväder utomhus! Härligt att solen äntligen värmer. Vi mötte massor med folk ute -det verkade som att de flesta ville ta tillvara på de varma solstrålarna.
Det blev ingen bild på turen idag, bjuder istället på solnedgången över älven i tisdags kväll!
Det blev ingen bild på turen idag, bjuder istället på solnedgången över älven i tisdags kväll!
tisdag 7 februari 2012
Kilometerhjälpen
Är du trött på nyårslöften som inte infrias? Varför inte se till att 2012 blir året då du når dina träningsmål och samtidigt gör världen lite bättre? För att förena dessa två goda ting har vi (jag, Henrik, Maria och Rickard) startat Kilometerhjälpen. För varje kilometer träning som vi genomför under 2012 tänker vi skänka en krona till SOS Barnbyar. Vi hoppas att du vill göra detsamma!
Såhär fungerar det: Registrera din träning efter eget huvud (men gärna genom vår Kilometerhjälpen-grupp på funbeat.se). Du bestämmer självklart själv om du samlar dina kilometrar genom att promenera, springa, cykla, simma eller åka skidor. För varje kilometer du tränar, skänker du 1 krona till SOS Barnbyar. Det är upp till dig själv om du vill betala in dina kilometrar/kronor varje månad, varannan månad eller i slutet av året 2012. Pengarna betalar du enkelt in genom att surfa in på vår insamling hos SOS Barnbyar och trycka på knappen "Ge ditt bidrag".
Facile comme une crepe!
Såhär fungerar det: Registrera din träning efter eget huvud (men gärna genom vår Kilometerhjälpen-grupp på funbeat.se). Du bestämmer självklart själv om du samlar dina kilometrar genom att promenera, springa, cykla, simma eller åka skidor. För varje kilometer du tränar, skänker du 1 krona till SOS Barnbyar. Det är upp till dig själv om du vill betala in dina kilometrar/kronor varje månad, varannan månad eller i slutet av året 2012. Pengarna betalar du enkelt in genom att surfa in på vår insamling hos SOS Barnbyar och trycka på knappen "Ge ditt bidrag".
Facile comme une crepe!
Bohusleden: Skatås - Angereds kyrka
Okej, ligger visst lite efter med uppdateringen här på bloggen. Men viss latens får tolereras när livet går i 180 knyck.
Förra helgen blev det iallafall ett långpass längs Bohusleden. Faktiskt var detta en favorit i repris! Bohusleden är en riktigt fin led och trots närheten till stan känns det direkt som man är mitt ute i vildmarken. Denna gång fick vi njuta leden med snö och is -när vi tog oss upp över Getryggen kändes det nästan som att vi var i fjällen!
Vi startade vår tur i Skatås och tog oss via Kåsjön och Jonsered till Angered. Totalt mäter turen knappt 30K. Sist vi sprang turen lyckades vi tappa bort oss bara ett par kilometer från målet i Angered -så även denna gång!! Vi var, speciellt mot slutet, väldigt uppmärksamma på ledmarkeringar, men plötsligt stod vi ändå mitt i skogen utan minsta tillstymmelse till ledmarkering. Hur är det möjligt?! Något hade vi ändå lärt oss från förra gången vi gjorde misstaget, och vi hade därför en kompass i ryggan. Sista kilometrarna sprang vi därför på kompassen och snart var vi framme vid kyrkan i Angered! Dessutom hade vi ett jädra flyt med bussen som kom precis när vi bytt om till torra ombyteskläder. Succé!
Förra helgen blev det iallafall ett långpass längs Bohusleden. Faktiskt var detta en favorit i repris! Bohusleden är en riktigt fin led och trots närheten till stan känns det direkt som man är mitt ute i vildmarken. Denna gång fick vi njuta leden med snö och is -när vi tog oss upp över Getryggen kändes det nästan som att vi var i fjällen!
Vi startade vår tur i Skatås och tog oss via Kåsjön och Jonsered till Angered. Totalt mäter turen knappt 30K. Sist vi sprang turen lyckades vi tappa bort oss bara ett par kilometer från målet i Angered -så även denna gång!! Vi var, speciellt mot slutet, väldigt uppmärksamma på ledmarkeringar, men plötsligt stod vi ändå mitt i skogen utan minsta tillstymmelse till ledmarkering. Hur är det möjligt?! Något hade vi ändå lärt oss från förra gången vi gjorde misstaget, och vi hade därför en kompass i ryggan. Sista kilometrarna sprang vi därför på kompassen och snart var vi framme vid kyrkan i Angered! Dessutom hade vi ett jädra flyt med bussen som kom precis när vi bytt om till torra ombyteskläder. Succé!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
