Ojojoj. Vilken pärs!
Målsättningen med dagens Göteborgsvarv var att springa snabbt och lätt för att glida i mål innan klockan stannat på 1:45, dvs 5-minuterstempo. Borde ju inte vara helt omöjligt med tanke på att vi för två veckor sen sprang 50K i drygt 6-minuterstempo, samt att jag tidigare i vår sprungit Seedingsloppet (10.5K) under 50 minuter. Så, hoppfull som jag var öppnade jag första kilometern på 5:10. Lite för långsamt, varför jag ökade och efter 4K låg jag under 20 minuter och därmed i fas. Men sen hände det inte mycket mer. Loppet kändes som ett konstant motlut, allt var tungt och jag fick inget gratis. Svetten lackade, det var olidligt varmt och kroppen svarade inte. Älvsborgsbron kändes som uppförsbacken från Helvetet och jag funderade på om det kanske var lika bra att kliva av. Jag sänkte tempot undan för undan, måltiden försvann ur sikte och tillslut insåg jag att jag inte ens skulle klara 2 timmar. Den insikten gjorde mig inte lättare på benen direkt.
Sladdrade i mål på 2:00:59, näst sämst hittills i min Göteborgsvarvskarriär. Jag skyller framför allt på värmen, eventuellt även lite på LU50K. I övrigt är det kassa resultatet ett mysterium. Den enda fördelen, som jag kan se, är att jag har goda förutsättningar att förbättra mig nästa år!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har läst en del löparbloggar om varvet, och jag kan lugnt säga att du inte är ensam om att ha känt så. Det verkar inte vara många som har gjort PB i är. Om det kan vara till någon tröst.
SvaraRaderaBra jobbat i värmen! Kram
tack! jag har förstått att jag inte är ensam... däremot så slog jag stefan holm med 3 minuter, inte illa att slå en världsmästare! :)
SvaraRadera