Vandring per improvisation

För att planera en vandring: beställ kartor, med fördel över det område där du tänkt vandra. Om din tänkta led inte finns med på kartan kan man alltid kolla vad som finns med och justera vandring därefter. Mitt och Emelies ledord under veckan i Pyrenéerna har varit Improvisation! Ett sätt att inte tänka för mycket (lättare att tänka utanför boxen om det inte finns någon box), ta tillvara på de tillfällen som erbjuds och fånga dagen (klyschigt, men ändå fint).

Askmolnet försvann i precis rättan tid, vårt plan lyfte och plötsligt var vi framme i spanska Girona. Efter inköp av gaspatron till köket hoppade vi på första bästa tåg norrut. Eftersom Banyuls-sur-mer var den stad längst söderut som fanns mer på vår karta, var det dit vi åkte. Sålunda blev detta en vandring i Frankrike istället för Spaninen, inte mig emot: Vive la France! Vi inledde resan med rödvin och en 3-rättersmiddag, samt ett morgondopp i havet morgonen därpå. Med humöret i topp påbörjar vi därefter vår vandring längs GR10 och Pyrenéernas svar på Alpernas Haute Route: HRP.

Ju längre västerut inåt landet vi kommer, desto högre blir bergen. Redan första kvällen skymtar berg med stora snötäcken i horisonten. Vår första natt sover vi för övrigt på toppen av en 1000 meter hög bergsknalle. Jag funderar över varför jag aldrig tältat på en bergstopp förut, utsikten är ju fantastisk! När vi några timamr senare vaknar av stormen som river i tältduken och ger ifrån sig ett öronbedövande vrål förstår jag varför. I vilket fall som helst så håller tältet och jag är numera en stolt innehavare av ett stormtält!

Efter fyra dagar i vildmarken lyxar vi till det i Amelie-les-Bains där vi tar in på hotell. Vi fyller på glykogen- förråden med tapas och kulglass och sover gott i mjuka sängar. Nästa dag har vi ett ambitiöst schema: ca 30km distans och 2000 höjdmeter uppåt, ett projekt som påbörjas 7.30 på morgonen och avslutas 20.45 på kvällen. Dessutom med nedbantade fikapauser! Ju högre upp vi kommer, desto närmre snön kommer vi. Över 2000 möh är det rejält med snöfläckar- något som försvårar vår vandringa rejält. När det framåt kl 21 börjar skymma blir vi tvungna att slå upp tältet något tidigare än planerat. Vi tältar i hyfsad lutning under en stor klippa på ca 2150möh. Middag sker i skenet av pannlampor och under natten glider vi ideligen nerför liggunderlaget i backens lutning.

Nästa morgon vaknar vi av ett strilande regn mot tältduken och när vi kikar ut genom tältet ser vi att dimman ligger tjock nedanför oss. Ett par åskknallar och den tilltagande mängden snö gör att vi inser att det är bäst att vända ner snarast. Vi kastar i oss två chokladkex var och knatar nedåt. Vi hittar en lång, hyfsat snöfri, morän som vi kan följa ner till en grusväg som i dimman går att följa utan att tappa bort den. Efter en frukost med frystorkad chili con carne bestämmer vi oss för att avsluta vandringen och ta in på hotell. 10 timmar senare når vi Vinca, en riktig liten håla som varken har något hotell eller en öppen affär. Vi är båda två helt slut (både fysiskt och psykiskt!) efter två hårda dagar, och med desperation i blicken tar vi oss till tågstationen. Vi jublar när vi ser att tåget till Perpignan avgår inom 10 minuter!

Våra vackra naturupplevelser kompenseras sedan med lite stadsliv (eller nja, byliv snarare), en del rödvin, mera franska ostar och massa god mat. En fantastisk avslutning på en fantastisk vecka! Jag tackar min resekamrat för alla fina minnen! :)
Och tack Pär på utomjordiskabarcelona.com för bra tips!