Idag har mitt talamod provats fler ganger an vanligt. Jag blir helt tokig av att behova vanta, vanta och vanta och vanta.... och- vanta! Speciellt nar man maste gora detta vantande pa ett speciellt stalle, sa att jag trots franvaro av uppgifter inte hinner ata lunch. Sa sjukt ineffektivit! Mestadels har jag alltsa vantat pa olika saker/personer/salar idag, samt sprungit mellan operationer da den fragvisa overlakaren fran forra veckan (som nu helt plotsligt ar valdigt fortjust i mig och kallar mig "Maria- the nice student from Sweden!" Jag har ingen aning om vad som hande, men efter min redovisning forra veckan ar han som en helt annan person mot mig.) prompt ville att jag skulle titta pa honom nar han opererade. Jag tror han ville visa vad han gick for. Och nog var han skicklig alltid, och riktigt snabb ocksa.
Nar jag avslutat mitt skift fick jag en inbjudan (inte som en forfragan, utan som ett pastaende) av en av anestesilakarana. Han ville att jag skulle folja med honom hem for att traffa en familjemedlem som bott lange i Sverige. Jag hade inte sa mycket att valja pa, utan fick (efter att ha vantat en timme) folja med honom. Nar vi val kom ivag var det trevligt. Vi traffade hans familj/vanner (de verkar inte gora sa stor skillnad pa de tva forhallandena har), drack kaffe och pratade om Acehs historia- som har varit ganska blodig. Nar vi var pa vag hem forsokte jag tacka nej till middag, nagot som inte godtogs. Ibland kanns som att jag inte har nagon fri vilja langre!
Nasta vecka har jag iallafall fatt ledigt! Da blir det andra bullar minsann, dvs lite mer semesterliknande aktiviteter. Det ska bli riktigt skont!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar