Semester

Trots att jag tränar ganska regelbundet så kan jag ibland bli förvånad över hur skönt det kan kännas i kroppen efter ett bra träningspass. Igår stod det fartlek på schemat (vilket var jobbigt i backiga Ruddalen!) men efteråt kände jag mig så nöjd med mig själv att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Endorfiner!

Åkte ut till Hamburgö igår eftermiddag. Här hittade solen idag fram efter lunch och då var det dags för löpning igen. Tanken var att farten skulle dras upp lite, men det gick verkligen inte. Första kilometern gick på 5:30 men sen snittade jag nog snarare 6min/km eller strax däröver. Hur och när blev jag så himla långsam?? Eller är alla långsamma på vintern (*hoppas hoppas*)? Just nu känns flera av mina träningsmål avlägsna. Det är bara att bita i det sura äpplet och komma igen.. Ska till att börja med försöka att skrapa ihop många kilometrar under mitt "träningsläger" här ute på ön.

Sockerlöftet går iallafall utan problem! Har haft något enstaka craving, men inte fallit för frestelsen. Det är verkligen en vanesak det där med sötsaker.





















Såhär ser det ut vintertid vid Varvet på Hamburgö