Löpningspsykologi

Helgen har varit lugn. Vi har mest passat på att umgås jag och Henrik, eftersom han var bortrest stora delar av förra veckan och kommer vara borta hela veckan som kommer. Så vi har klättrat, käkat amerikanska pannkakor på Egg&Milk tillsammans med Cissi, kollat på film, spelat Guitar Hero och idag var det dags för ett långpass i Skatås!

Jag var sugen på att orientera och hade läst att de sålde kartor i receptionen på Skatås. Men det var tydligen slut med det för den här säsongen; "Välkommen tillbaka i vår!" sa receptionisten. Hmm... tack? När det inte blev någon orientering fick det istället bli ett varv på 18.5km-slingan; Göteborgs mest lättillgängliga äventyr? Spåret följer milspåret, vilket innebär vanlig motionsspårsstig, samt gör en 8.5 km lång extra avstickare då slingan går på små skogsstigar. Det märks på kilometertiderna när terrängen blir mer svårsprungen, det är verkligen svårt att hålla farten uppe bland stenar, trädrötter och stora leriga partier. Men löpturen blir väldigt varierad! Jag och Henrik hade sällskap den första milen, sedan ökande han farten och drog iväg. Det var skönt för oss båda att springa sista biten i sin egen takt. Dessutom sprack himlen upp och solen hittade ner i skogsgläntorna!

Medan vi fortfarande sprang tillsammans diskuterade vi en del löpningspsykologi. Det är verkligen en sån stor del av löpningen som sitter i huvudet! Ett tydligt exempel på detta fick vi när vi blev omsprungna av en tjej som såg pigg ut. Vi släppte henne aldrig ur synhåll och började efter någon km plocka meter på henne. Så småningom sprang vi om och så fort vi gjort detta tappade hon farten helt och var plötsligt långt bakom oss. Likaså springer jag fortare om jag springer framför Henrik och långsammare om jag springer bakom. Kontentan är att det inte räcker med att träna löpning för att bli en bra löpare. Man måste träna pannben också!

Väl tillbaka i Skatås lyxade vi och betalade 40 spänn för att få tillgång till bastu och kallbad. Tyvärr var det avskilt mellan damer och herrar så vi satte klockorna på tio minuters intervall och möttes ute vid poolen efter uppvärmning i bastun. Termometern som låg i vatten visade på 11 grader, så det var kallt men inte förjävligt kallt. När vi var på väg hem kändes det av att det var många timmar sedan frukost... så vi kunde inte hålla oss utan svängde in på Gyllene Måsen för en hamburgare. Den satt fint! Efter att ha studerat näringsinnehållet på hamburgare + pommes räknade vi ut att vi fortfarande ligger på rätt sida med kalorierna idag. Men än är ju inte dagen slut! ;)


Ett kallt dopp gjorde mig pigg!


Henrik "Rune" Karlsson på vår springsemester i fjällen i somras