måndag 5 mars 2012

Emelie gästbloggar:)

Vi är tillbaks i Lima, igár var första lediga dagen sedan vi kom hit, och det var som om all trötthet i världen drabbade mig pá en gáng.. Jag är sliten, báde fysiskt och helt utmattad i hjärnan efter den 1,5 vecka som gátt! Det är förvánande när man räknar dagarna, vi har bara varit här nágra dagar men det känns som det var väldig länge sedan vi ákte frán gbg.
Allt har fungerat sá mycket bättre än jag nágonsin hoppats pá! JL, som vi samarbetar med här i Lima, mötte oss pá flygplatsen. JL är 35 ár, biolog och forskar i höghojdsfysiologi i ett team som utöver honom bestár av de flesta av de biologer och läkare som forskar i ämnet. Hóghöjdsfysiologi och kroniska höghöjdssjukdomar är ju förvisso ett litet forskningsfält, men innan jag kom hit visste jag inte att det mesta faktiskt sker här. Det känns väldigt roligt och inspirerande att fá möjlighet att komma hit och bli välkomnad här, och jag blir ju lite starstruck av att fá hänga i labbet med dessa coola och duktiga människor!
Professorn i Oxford, som initierat várt projekt, är lite av en guru här, och att ha ett samarbete med honom öppnar mánga dörrar, och det är väldigt kul att kunna dra nytta av de möjligheter det ger!

Det är ingen här som ser oss som studenter, utan som medarbetare, och för projektet och dess utformning har vi helt fria händer. Vi frága om rád istället för att be om hjälp, det láter kanske inte som nágon stor skillnad, men efter alla ár som student är det en ovan situation. Det är grymt kul, lärorikt och utmanande:)


Várt projekt har en budget i kaffekassestorlek i jämfórelse med de projekt de annars sysslar med. I brist pá pengar som incitament fár vi hitta andra vägar, tänka utanfór boxen och kämpa lite hárdare. Ett litet exempel: Vi har haft svárt att rekrytera deltagare, eftersom vi bara har rád med 5 USD som kompensation, vanligtvis fár deltagare 20- 50 USD.. När folkströmmen sinade tryckte vi flyers, satte upp plakat pá stan "Kom och testa ditt Hb gratis". Pá torget lánade vi omelettförsäljarens megafon och sa detsamma,och vi har gjort radioreklam. "Sáhär har de aldrig gjort förut!" sa Justino, allt-i-allo pá forskningsstationen, men jag är ocksá säker pá att han gillade de galna svenska tjejjerna som drog med honom ut pá stan pá kvállarna för att dela ut flyers och snacka med folk!


CMS är en folksjukdom >2500 moh. Lufttrycket är lägre och följaktligen syrgaskoncentrationen. Pá grund av massa faktorer (ni fár googla:) kan man inte andas tillräckligt för att kompensera,och kroppen bildar fler röda blodkroppar som kompensation. Vid CMS är denna reaktion överdriven,och patienterna fár "för tjockt blod" och massa följder av detta: syrebrist (är blá!), andnöd, hjärtklappning, ödem, stora áderbrock, tinnitus, huvudvárk, yrsel, stickningar i händer och fötter osv. Senare fár de hjärtsvikt och det kan leda till döden. Statistiken är osäker, men ca15% av befolkningar pá hög höjd har CMS. Den yngsta patient jag träffat med svár CMS var bara 29 ár och det var tydligt vad mycket lidande sjukdomen fór med sig!!

Nu är vi alltsá tillbaka i Lima efter första fältstudien i Cerro de Pasco. Det är helt underbart att fá se solen, slippa frysa och att helt enkelt kunna andas ordentligt igen!! Veckan i CP var galen! Vi át acetazolamid profylaktiskt mot höjdsjuka och det funkade grymt bra de fórsta dagarna, men i takt med att veckan gick började problemen. Omojligt att sova, vaknade me dandnöd och en huvudvärk som inte var av denna värld. Just dá hade jag gladeligen amputerat huvudet om det vore mójligt! Ipren och panodil men omöjligt att somna om förrän dessa hjälpt, och dá var det redan morgon och patienterna knackade pá dörren.. Vi jobbade 7-22.Och sá var det pissekallt!!! Det är väldigt roligt att träffa patienterna, som är väldigt öppna, snälla, glada och har överseende med vár begränsade spanska. Dagens roligaste stund var nár jag eller Maja misslyckats fá en patient att genomföra en spirometri, fór d´hámtade vi JL för att be honom förklara för patienten pá bättre spanska. (Spirometri máter lungfunktionen och innebär att patienten ska blása i ett rör sá hárt och fort han kan, typ.) Hur somhelst, JL instruerar detta med passion! Tänk övertaggad sportkommentator/tjurfäkteren i sagan om Ferdinand sá fár ni en ganska bra bild. Han sprattlar med hela kroppen, skriker sá att huset skakar, tar i sá han blir blá, dunkar patienten uppmuntrande i ryggen när han instruerar. Det funkar! Men jag har sá svárt att hálla mig för skratt!! Jag máste ofta gá ut ur rummet, rusa in pá kontoret och skratta hejdlöst, bortom ásyn för patienterna!! Kanske är det syrebristen, men det är sá vansinnigt kul!!
JL är ocksá väldigt rolig pá ett annat sätt. Som jag skrev, acetazolamid minskar höjdsjukesymptomen. Det har inte sá mkt biverkningar, men gör att kolsyran i drycker bubblar upp i näsan (páverkar kolsyre/koldioxidbalansen).Det är ju inget stort problemfór mig och Maja, men JL däremot, vars näringsintag främst kommer frán sötade drycker, kan inte stá ut med detta. Sáledes tar han hellre en vansinnig huvudvärk än äventyrar sin cocacola. Denna mannen vet hur man prioriterar!! JL är en lustigkurre, men ocksá galet duktig biolog, ambitiós, och váldigt bra med patienterna, och vi är váldigt glada att ha honom med oss pá vára fältstudier!!

Trots det, efter nágra dagar bórjadedet kännas som big-brother, jag, Maja, JL och Justino isolerade pá 75m2 i ett kallt betonghus pá ett berg. Vi jobbade, jobbade, át lite bröd med sylt trots matleda, mádde illa, hade huvudvärk, jobbade, delade ut flyers, frös, drog samma trákiga skämt igen och skrattade, jobbade,försökte sova.. Inte sá konstigt vi är slitna nu va?:) Men det var kul nästan hela vägen, sista dan hade vi alla tre fátt nog och bara längtade tillbaks till Lima. Och när jag mótte mig själv i spegeln var det nágon slags blá váldnad som tittade tillbaka pá mig - blá av syrebrist och kyla matchat med mina lila pásar under ögonen, dá var det verkligen dags att áka, haha!!

Men nu är vi som sagt tillbaka i värmen, och tillbaks i "la residencia" dár vi bor. Grymt skönt!! Pá onsdag ska vi ut pá nästa fältstudie, till Puno. Hoppas pá mindre kyla!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar