Oväntat proffesorsmöte

Igár väntade vi halva dan pá att JL skulle höra av sig. Vi hade bestämt att ses under eftermiddagen, men tiden rann iväg för honom och vi skjöt upp det tills morgondagen. Sáledes fick vi ännu en ledig dag, och det var vi inte ledsna för. Vi har en hel del pappersarbete att syssla med och skulle just sätta igáng med detta när telefonen ringer. Det var Fabiola, rektorn, som ville träffa oss för en "quick chat" och för att stämma av hur det gátt för oss. "Om 20 minuter kommer min chaufför och hämtar upp er". Vi fick bráttom, in i duschen och fram med finkläder.

Det var ingen gammal opel som tutade utanför la residencia 20 min senare. Finaste bilen i Lima (var det en mercedes?, jag minns ej), AC, kostymklädd chaufför.
Proffessor Fabiolas kontor ligger i fina delen av stan, fint hus, stora grindar, vimlar av vakter.
Vi gick in och presenterade oss i entren, ombads sitta ner, fick vänta pá audiens. Det var verkligen en annan del av Lima än den vi sett tidigare som vi nu mötte.

Kontoret var vackert och Fabiola likasá! Det blev ett väldigt trevligt möte. Fabiola är vänlig, otrolig smart och páläst och har en pondus som inte är av denna värld. Vi snackade om projektet, väder och vind, om det peruanska köket, forskningspolitik, och fick höra det senaste om CMS och teorier om sjukdomen. Och sa blev vi serverade kaffe och kaka av kypare i vita skjortor. Vi var báda glada att vi tagit pá oss finkläder, det hade inte passat att komma dit i de vanliga trasorna. Tur att vi var hemma när hon ringde, och inte pá stan i shorts och linne.

Idag har vi sprungit igen! Vi har börjat morgonspringa, för att slippa värmen. Jag älskar ju botaniska parker, och Maja älskar att springa. Den perfekta morgonen är därför mánga varv i den vackra parken som ligger alldeles om hörnet frán där vi bor. Jag orkar hänga med fram till sista varvet, dá pausar jag i gräset och Maja spurtar ett varv. Det är underbara minuter för oss báda, fast pá olika sätt, och jag njuter av fágelkvitter och blomdoft. Bara ett irriterande moment - alla dessa människor (män!) som vill snacka. Jag har andan i halsen - konversationsomöjlig situation liksom. Och är det inte flirtande män sá är det frikyrkan som vill värva en svettig själ som mig.. Kanske bättre att springa för livet med Maja, tänker jag:)